Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Homonationalism – det rosa kriget

FOLKBILDARE. Journalisten och författaren Anna-Maria Sörberg har gjort en viktig insats med "Homonationalism".Foto: Alexander Mahmoud / LEOPARD
Anna-Maria Sörberg. Leopard förlag. 170 s-

Nationalister och reaktionärer poserar allt oftare som hbtq-personers bästa vänner.

Martina Montelius läser ett standardverk som demaskerar deras egentliga agenda.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det verkar som om en stor grupp konservativa högerpolitiker, från Donald Trump via Geert Wilders till Jimmie Åkesson, tror att hbtq-rörelserna världen över lider av minnesförlust, är dumma i huvudet eller båda delarna.

Jag undrar vad Åkesson tänkte på väg till gayklubben Secret Garden i Stockholm i vintras. I sin självbiografi "Satis polito", från 2013 skriver han bland annat att "... de flesta homosexuella är inte som de smaklösa figurerna i Prideparaden". Nähä. Hur smakfull är han själv?

Föreställde han sig att människor han beskrivit på detta vis skulle bli överväldigade av tacksamhet över att han ville beblanda sig med dem, att de skulle kasta sig i hans armar och utbrista, kanske gråtande: "Åh, Jimmie! Nu inser vi äntligen att du är vår främsta riddare! Vi ska ta av oss alla vulgära plymer och paljetter och köpa var sitt brunt radhus i Sölvesborg till din ära!"?

 

Järva Pride och Milo Yiannopoulos

Trodde Jan Sjunnesson, tidigare chefredaktör för SD-tidningen Samtiden, att folk skulle svälja hans gayvänlighets-lajv "Pride Järva", som givetvis gick ut på att försöka fånga böghatande muslimer på film (det gick så där)?

Men den radikala högerns påklistrade kovändning i queerfrågor har fler, och ännu otäckare, dimensioner.

Det är detta jag har väntat på att någon ska skriva en bok om, och nu är den här: Anna-Maria Sörbergs "Homonationalism". Sörberg är ingen stor stilist, men det är av underordnad betydelse i detta sammanhang.

Författaren har genomfört en expedition genom den låtsat gayentusiastiska nationalismen.

Hon reser till Frankrike, Israel, Holland, Ryssland, och möter en hydra av variationer på temat "ogenerad rasism klär ut sig till gayaktivism".

Ett intressant exempel är den från Breitbart nyligen petade debattören Milo Yiannopoulos, som muntert bespottar transpersoner, flyktingar och andra tacksamma mobbningsobjekt i "alternativmedier". Han vinnlägger sig om att göra det i egenskap av bög. För att vi ska förstå att man inte behöver hålla sig med anständig människosyn bara för att man är homosexuell? Det verkar faktiskt inte bättre.

 

LÄS MER: Montelius: Vilka är vi om vi inte får skratta?

 

Homofobi i Ryssland

Sörberg reser till Betlehem och möter palestinska, kommunistiska queeraktivisten Amandla Mansara, och avtäcker aspekter av queerkamp som står i skärande kontrast mot det ljuva livet i Tel Avivs gayvärld.

I Paris häpnar Didier Lestrade, gayaktivist sedan 1980-talet, över hur begreppet “särintresse” blivit till ett skällsord världen över. Ur hans historiska perspektiv är det tydligt att dessa förhatliga särintressen, kampen för dem, har kommit oss alla till godo – inklusive den proppmätta majoriteten. Ty den mindre gruppens frihet begränsar inte den stora massans. Tvärtom. Jag trodde att vi hade lärt oss det.

I Los Angeles gråter Milena Tjernjavskaja över att det blev som hon befarat: Trump blev president i USA. Tjernjavskaja lämnade hemlandet Ryssland för att kunna leva som öppet lesbisk utan att riskera trakasserier eller värre. Om detta har hon skrivit i amerikanska gaytidningen Advocate, med en störtflod av hat från ryska nationalister som följd. Tjernjavskaja är dubbelt fördomsutsatt: å ena sidan är det farliga klimatet för homosexuella i Ryssland en realitet – men å den andra var det hennes föräldrars hjälp som möjliggjorde flytten till USA.

Problemet är inte homohatande ryssar. Problemet ligger på regimnivå. Och Milena är inte dummare än att hon fattar att hennes nye president, i landet hon tog sig till för att undkomma homofobin, enbart gör sig till när han låtsas stå på hennes sida.

"Homonationalism" – ett standardverk

Vi kan alla genomskåda nationalismens nya gayvurm genom att läsa partiprogram och annat skrivet material om deras egentliga åsikter, vilka är exakt lika reaktionära som alltid. Det är bara en sådan fantastisk idé att man skulle kunna använda sexuella minoriteter som järnrör mot en annan minoritet som man inte gillar.

“Homonationalism” kommer att vara ett självklart standardverk när man i framtiden forskar om hur reaktionärerna försökte stöta på hbtq-rörelsen. Med förkrossande noggrannhet redogör den för ett av den politiska historiens mest katastrofalt misslyckade trolleritrick.

 

Martina Montelius är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida.