Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ni hånar känslor – men omfamnar oron

Sorg efter terrordådet på en julmarknad i Berlin den 19 december. Foto: Norbert Keste/Rex/Shutterstock / NORBERT KESTE/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES
Malte Persson, författare och kritiker på Expressens kultursida. Foto: Maria Hansson

Medkänsla är irrationellt och fult – men oro är fint.

Malte Persson gör upp med dubbelmoralen i spåren av terrordebatten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I teorin ska det offentliga samtalet leda till att man tillsammans, via sakliga invändningar och svar, kommer fram till mer förnuftiga åsikter. Så fungerar det, som vi vet, sällan. Men det kan vara klargörande ändå.

Före jul skrev jag en kort kommentar till terrordådet i Berlin. Den var helt i linje med vad många andra som bor i staden uttryckt: att berlinarna (oavsett utländska krigsrubriker) själva reagerar med förnuft och fattning, att den motståndskraften är något att vara stolt över, och att högerpopulisters försök att parasitera på terrorn genom att piska upp rädsla är vidrigt.

Fina och fula känslor

Men för detta fick jag höra från modiga svenska näthatare att jag var en relativiserande IS-älskande vänsterfjolla som borde dö. Flera etablerade skribenter på högerkanten var också indignerade. Responsen var på många sätt absurd, men jag är ändå tacksam för den, då den gjorde dubbelmoralen i dessa kretsar sällsynt tydlig.

För så här är det:

I vissa frågor (ni vet vilka) anses det fult med känslor. Sådant kan man avfärda som ”godhetssignalering”. Det förnuftiga är att se människor som siffror och volymer i en ”realistisk” kalkyl.

I andra frågor (terror i Europa) räknas tvärtom bara känslor, och varje försök att resonera om statistik och realism skälls av samma personer ut som monstruöst. Ja, det är överhuvudtaget så att vissa känslor – nämligen rädsla och oro, irrationell eller ej – tas på oerhört allvar av folk som annars gärna fnyser åt känsloargument.

 

LÄS MER: Svenska debattörer tar över Trumps retorik

Populistiska svängar

Handlar denna skillnad om taktiskt hyckleri, genuin oförmåga att tänka konsekvent, eller kanske rasism? Säg det. Men där migrationsproblemet ska lösas med iskalla människooffer, ska kriget mot terrorismen tydligen inte vinnas med svalt strategiskt tänkande, utan med känslosvall och upprörda krigstjut. Well, lycka till.

Men gnäll åtminstone inte över att bli kallade populister om era enkla svar på svåra frågor kräver att man byter ut sina principer och resonemang mot deras raka motsats från fall till fall.

 

Malte Persson är författare och kritiker på Expressens kultursida.