Högerextremernas favorit drog olyckor över Sverige

I sin nya bok berättar Magnus Västerbro om det svenska folkets lidande under stormaktstiden och Karl XII:s välde.
Foto: Fredrik Hjerling / Albert Bonniers förlag
Karl XII målad av David von Krafft.
Foto: Wikimedia commons
Jens Liljestrand.
Foto: OLLE SPORRONG
Ur ”Monty Pythons galna värld” från 1975.
Foto: Rights Managed / TT NYHETSBYRÅN

I boken ”Tyrannens tid” berättar Magnus Västerbro om det svenska folkets lidande under Karl XII:s regim.

Jens Liljestrand får en tydlig bild av ett land i fritt fall där kungen obekymrat fortsätter planera nya fälttåg.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I en klassisk scen från ”Monty Pythons galna värld” (1975) duellerar kung Arthur (Graham Chapman) mot Svarte riddaren (John Cleese). När Arthur hugger av armen på sin motståndare fäller denne repliken ”'Tis but a scratch” och fortsätter obekymrat att slåss, med blodet pumpande ur såret. Snart har även den andra armen och ena benet åkt av, och Svarte riddaren hoppar enbent omkring och skvätter blod – ”I’m invincible” skriker han innan Arthur hugger av det återstående benet.

När jag läser ”Tyrannens tid”, Magnus Västerbros mycket läsvärda skildring av Sverige under Karl XII:s regim, får jag flera gånger upp Svarte riddaren på näthinnan. Svarte riddaren, inser jag, är en karikatyr på Karl XII och alla andra misslyckade despoter och deras lakejer – en Hitler i bunkern, eller varför inte en Baghdad Bob. Det är ett slags vansinnets krigslist, tron på att den som vägrar erkänna sig besegrad heller aldrig kan förlora – ”Just a flesh wound!”

Foto: Albert Bonniers förlag

Eller så har scenen ingenting med saken att göra. Kanske börjar jag tänka på Monty Pythons absurda humor bara för att fördriva magontet under läsningen av denna djupt deprimerande bok om ett helt folks, mitt folks, ofattbara och meningslösa lidande.

Över 200 000 svenska soldater – mer än var tionde svensk – stupar på slagfältet eller dör av sjukdom, köld eller svält.

Själva den historiska ramen är, eller borde vara, allmänbildning. Karl XII ärver som 15-årig den enväldiga kungamakt som hans far Karl XI etablerade, tillsammans med ett geografiskt utspritt och svårförsvarat stormaktsvälde. Snart anfalls Sverige samtidigt av Danmark, Ryssland och Polen, som ser en chans att erövra eller återta territorium från den unge monarken. Karl XII visar sig först skicklig och vinner trots numerärt underläge flera överraskande segrar med de väldrillade karolinerna. Rusig av framgången vägrar han godta erbjudanden om en gynnsam fred och beslutar sig i stället för att krossa sina motståndare i grunden. Därifrån går det bara utför. 

Över 200 000 svenska soldater – mer än var tionde svensk – stupar på slagfältet eller dör av sjukdom, köld eller svält. Det fattiga bondelandet dammsugs på manskroppar, samhället krossas av de ekonomiska bördorna, män flyr över gränsen till Norge eller stympar sig själva hellre än går till slakten, allt fler människor tar sina liv i förtvivlan (Västerbro noterar att det äldsta bevarade självmordsbrevet i Sveriges historia är författat av den olycklige drängen Anders Jönsson i Borås, som hänger sig på trettondagen 1711). Lägg på det en pestepidemi 1710-1713 som dödar 40 procent av Stockholms befolkning och man får en bild av ett land i fritt fall, ett land där svältande människor vacklar fram på huvudstadens gator medan kungen obekymrat fortsätter planera nya fälttåg.

Karl XII till häst i målning av David von Krafft.
Foto: Wikimedia commons
Gustaf Cederströms målning ”Karl XII:s likfärd”.
Foto: EBBE KARLSSON

Magnus Västerbro vill med sin bok ge en samlad bild av livet i Sverige under den konflikt som kallas för det stora nordiska kriget (1700-1721), de kaotiska, hopplösa och allt mer desperata år då stormakten kollapsar. Snarare än egen grundforskning bygger han sin skildring främst på redan utgivna vittnesmål, arkivstudier och dokumentsammanställningar. Det är en fruktbar metod som låter honom växla ledigt mellan fågel- och grodperspektiv, från skvallret i kungens gemak till den ensamma soldathustruns kamp för sin överlevnad. 

Huvudpersonerna tillhör dock samtliga den samhällselit som i detalj nedtecknade sina liv för eftervärlden – sådana som författaren Sophia Elisabet Brenner, den blivande biskopen Andreas Rhyzelius eller den unge tänkaren Emanuel Swedberg, senare adlad Swedenborg. Den breda massan syns i denna bok mest genom domstolsprotokollen – i rollerna som desertörer, uppviglare, våldtäktsoffer eller, som sagt, självmördare. Men Västerbro är väl medveten om källmaterialets begränsningar och kompenserar genom att redovisa så många livsöden, följa så många stickspår, att de till slut, när vi lyfter blicken, ändå ger oss hela kartan.

De fasansfulla olyckor Karl XII drar över Sverige är det närmaste vår historia kommer ett Hiroshima.

Och det vi då ser är den totalitära militärstaten Sverige, där kungen med hjälp av prästernas och kyrkböckernas vittförgrenade maktapparat kontrollerar varje enskild människa, ett land där åsiktsförtrycket, propagandan, indoktrineringen och ledarkulten för tanken till dagens Nordkorea, ett land vars korrupta och vanskötta ekonomi påminner om dagens Venezuela, ett land vars makabra väg från imperium till undergång kanske bara kan jämföras med Japans. De fasansfulla olyckor Karl XII drar över Sverige är det närmaste vår historia kommer ett Hiroshima, en demografisk katastrof så fullständig att den har kommit att prägla vår nationella identitet.

Staty av kung Karl XII i Kungsträdgården, Stockholm.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / IBL

För det är tyvärr svårt att inte dra sig till minnes att ledarskiktet i dagens Sverigedemokraterna samlades i den högerextrema kulten kring tyrannen Karl XII, en 30 november-kväll i Lund 1999, där Jimmie Åkesson tillsammans med Richard Jomshof, Björn Söder och Mattias Karlsson i ett spontant initiativ samlades kring Tegnérstatyn och högläste ur hjältedikten ”Karl XII”.

Jomshof – vid tidpunkten 30 år gammal och gymnasielärare i historia – bjöd på glögg och pepparkakor.

Numera slänger han sig gärna med begrepp som ”svenskfientlig”.


SAKPROSA

MAGNUS VÄSTERBRO

Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII

Albert Bonniers, 511 s.


Jens Liljestrand är författare, journalister och medarbetare på Expressens kultursida. 



Hon kallades ”lilla grönstrumpan”

https://embed.radioplay.io?id=87565&country_iso=se

SVT:s globala klimatkorrespondent Erika Bjerström gästar Expressens mediepodd. Kulturchef Karin Olsson och redaktionschef Magnus Alselind analyserar även miljonregnet över Hannah och Amanda och DN:s penisfixering.