UPPROP. Charlie Hebdo-rättegången, återpubliceringen av Muhammedkarikatyrerna i satirtidningen Charlie Hebdo och det indragna inresetillståndet för den högerextreme danske politikern Rasmus Paludan har åter satt yttrandefriheten högst upp på agendan.
Vi talar ofta stolt om vår yttrandefrihet i Sverige. Men få har stått upp för Lars Vilks, som sedan 13 år tillbaka fått sitt liv omänskligt begränsat på grund av dödshot från extrema islamister. Det har gjorts flera försök att döda Lars Vilks och två personer har också dödats, eftersom Lars Vilks använde sig av sin yttrandefrihet 2007. Han ritade en liten anspråkslös teckning som sades föreställa Profeten Muhammed som rondellhund.
Det går att tycka att det var omdömeslöst och onödigt. Men det är samtidigt livsviktigt att konst vågar vara obekväm, och att konstnärer tänker och skapar fritt. Udden i Lars Vilks hundprovokation riktade sig inte främst mot muslimer, utan mot en konstvärld som enligt Lars Vilks alltför ofta är sövande tråkig och förutsägbar.
Ja, hans hund är hädisk – men hädelse och att utmana religiösa dogmer är också tillåtet i en demokrati. Enligt den svenska grundlagen om yttrandefrihet, samt enligt Yttrandefrihetsartikel 19 i FN:s konvention, är förbud mot hädelse oförenligt med yttrandefriheten.
Lars Vilks har i tio år levt som en fånge, utan möjlighet att röra sig fritt.
Lars Vilks är en erkänd 74-årig konstnär och filosofie doktor som bland annat har skapat Nimis, ett märkvärdigt och uppskattat konstverk gjort av drivved på en strand i Kullaberg, som blivit ett av Skånes mest populära utflyktsmål.
Sedan ett år tillbaka har Lars Vilks käresta sedan över 30 år flyttat tillbaka till Sverige, efter många år utomlands. Lars Vilks och ”Maj” har sett fram emot att få leva tillsammans de sista åren av sina liv.
Det får de inte, eftersom polisen inte anser att kärestan ingår i ”skyddsobjektet”. Nu får de träffas utomhus, på ”picknickar”, men de tillåts inte bo tillsammans.
Lars Vilks har i tio år levt som en fånge, utan möjlighet att röra sig fritt och göra det han vill, som alla vi andra gör utan att skänka denna frihet en tanke.
Det är hög tid att vi visar lite medmänsklighet och ger Lars Vilks och Maj möjlighet att leva tillsammans.
Vi kräver, i yttrandefrihetens namn, att bevakningen av Lars Vilks omorganiseras så att han kan få leva sina sista år i värdighet och i kärlek.
Stina Dabrowski, ordförande i Publicistklubben 2012–2014
Robert Aschberg, nuvarande ordförande i Publicistklubben
Björn Häger, ordförande i Publicistklubben 2014–2017
Ulrika Knutson, ordförande i Publicistklubben 2008–2012
Stig Fredrikson, ordförande i Publicistklubben 2004–2008
Jan Guillou, ordförande i Publicistklubben 2000–2004
Arvid Lagercrantz, ordförande i Publicistklubben 1997–2000
