Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hets och propaganda känner inga gränser

Turkiska riksförbundets tidigare vice ordförande Barbaros Leylani.
Foto: Trf / TRF
Hédi Fried trakasserades av ungerska nationalister på Kulturhuset i Stockholm.
Foto: Michaela Hasanovic
Turkiets ledare Recep Tayyip Erdoğan.
Foto: Kayhan Ozer / AP POOL PRESIDENTIAL PRESS SERVICE

I ett mångkulturellt Sverige bör vi vänja oss vid att se hat och hets uttryckas på våra gator och torg.

Desto viktigare att vi slår vakt om vår rätt att be propagandamakarna hålla käften.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Landsförrädare!" "Jude!"

2011 arrangerade Ola Larsmo ett PEN-seminarium på Kulturhuset om Ungern. Kvällen urartade när representanter för ungerska medier skapade en aggressiv och hotfull stämning. En ungersk dam som utgav sig för att vara "presstaleskvinna" gick fram till författaren och Förintelseöverlevaren Hédi Fried och vrålade henne rakt i ansiktet att "det hade varit bättre om du dött i Ungern!". Fried rörde inte en min. Hon var väl van.

Detta skedde alltså på Kulturhuset mitt i Stockholm, några meter från Sergels torg där Turkiska riksförbundets vice ordförande Barbaros Leylani (som nu begripligt nog har avgått) i torsdags stod och orerade mot armenier inför sina jublande "raskamrater":

"Turken vaknar! Armeniska hundar bör akta sig! Död åt armeniska hundar! Död! Död! Död! ... Vi bör visa skandinaverna vad turken står för! Vi tycker inte om blod men vi kan låta blodet rinna!"

Hat över gränsen

Den mediala uppmärksamheten, anmälningarna och de förhoppningsvis indragna pengarna från svenska Ungdomsstyrelsen (630 000 kronor för "arbete mot rasism") – alltihop måste verka förvånande på Leylani och hans organisation, som ju bara uttrycker sig enligt de normaliserade retoriska figurerna i dagens Turkiet.

Många journalister kan vittna om att en kritisk text mot Turkiet leder till kränkta mejl och telefonsamtal från turkar i Sverige som hotar med att bojkotta tidningen eller kräver att få en replik införd eftersom man har "förtalat deras land". Samma sak gäller ungrare och ryssar, och en liknande utveckling kan i framtiden befaras med polacker om landet fortsätter i samma riktning.

I ett mångkulturellt Sverige rör sig även hatet, hetsen och fördomarna över gränserna. Vi kommer tyvärr att behöva vänja oss vid fler hårresande inrikesnyheter från torgmöten och demonstrationer, fler avslöjanden med dolda mikrofoner inifrån våra moskéer, skolor och valstugor.

Känns det jobbigt? Tänk då på vardagen i de länder där den sortens propaganda pumpas dygnet runt i alla kanaler och varken går att polisanmäla, ifrågasätta eller be hålla käften.


Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.