Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hennes utnyttjade djur kryper under huden

Ina Rosvall arbetar som psykolog. Foto: NILLE LEANDER / ALBERT BONNIERS
"Harungen" är Ina Rosvalls debutroman.
Annina Rabe är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: JENNIE SMITH / JENNIE SMITH/PRESSBILD

I Ina Rosvalls "Harungen" är gränsen mellan människa och djur i upplösningstillstånd. Annina Rabe njuter av en sci-fi-anstruken debutroman. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Se det senaste avsnittet av Kultur-Expressen i spelaren ovan.

 

LITTERATUR | RECENSION. Jag vet inte om det är en tillfällighet att två av de intressantaste nya svenska prosaböckerna hittills i år har relationen mellan djur och människa som ett bärande tema. Knappt har jag slagit igen Andrea Lundgrens fina novellsamling ”Nordisk fauna” förrän jag i Ina Rosvalls debutroman ”Harungen” återigen möts av samma respekt för djurriket och en närhet som ibland tangerar en gränsupplösning mellan människa och djur. 

Rosvalls roman utspelar sig på ett laboratorium där en kvinna arbetar med ett något dunkelt forskningsprojekt: det handlar om att testa och registrera medvetanden och känslor på försöksdjur. 

 

LÄS MER – Annina Rabe: Är Andrea Lundgrens "Nordisk fauna" en del av ekoprosan?

Harry Martinson

Resultaten av mätningarna tankas ner i ett slags behållare som kallas miman; precis som en gång den mystiska mänskliga maskinen i Harry Martinsons rymdepos "Aniara". Men i Rosvalls roman ställs denna futuristiska skapelse i stället i kontrast till huvudpersonens högst påtagliga vardagsliv med man och döttrar och en svärmor som ligger för döden på sjukhus.

Men åter till djuren. Alla försöksdjuren är könsbenämnda, och när deras reaktioner beskrivs är det med en känslighet som är svår att värja sig emot. Till och med en mask får mänskliga dimensioner som väcker ömhet och empati men framför allt respekt. 

Könsbestämning

Det är märkligt och lite oroväckande att benämnandet av ett kön kan betyda så mycket. Samtidigt är det inte bara könsbestämningen som gör att man kommer så nära den rädda ormen, fågeln, eller den centrala harunge som ger boken sitt namn. Det är hur hyperkänsligt Ina Rosvall beskriver djuren.

 

LÄS MER – Annina Rabe: Ferrantes bok är ett stridsrop mot kärnfamiljen

 

I den mystiska miman samlas alla dessa medvetanden. Vad den skall användas till är dunkelt, den står bara där och jäser av alla känslor. Jag tänker att Ina Rosvall i denna välskrivna och poetiska roman vill spegla olika former av liv emot varandra: djurens, människans, och den artificiella existens i vilken de båda sammansmälter.

Det abstrakta och vetenskapliga mot det påtagliga, själva livet. Men jag hade egentligen inte saknat den kryptiska miman om den strukits ur romanen. Det är helt andra saker som stannar hos mig efter läsningen.

 

 

ROMAN

INA ROSVALL

Harungen

Albert Bonniers förlag, 154 s.

 

Annina Rabe är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Annina Rabe här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!