Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hennes nya bok flätar samman sex och religion

Christine Falkenland. Foto: KRISTIN LIDELL / W&W
"Själasörjaren".
Therese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Passion och äckel, kropp och själ – i sin nya roman genomborrar Christine Falkenland tillvarons motsatser. Therese Bohman läser en bok om sex och religion där språket får kött.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Att sexualiteten och den religiösa tron har en hel del gemensamt är det många konstnärer som har förstått. Berninis kända skulptur ”Den heliga Teresas extas” är till exempel så sensuell att det är lätt att undra vilket slags extas som avbildas egentligen, och var gränsen mellan dem går.

Både sex och religion har varit ämnen för Christine Falkenlands författarskap, och i  ”Själasörjaren” flätas de samman. Till en början ganska svartvitt: En dag får prästen Erland besök av Claudia, som han gått gymnasiet tillsammans med och som nu sökt upp honom för att hon vill att han ska ordna hennes framtida begravning.

Erland är definitionen av hämmad: Under uppväxten har han varit för ful för att våga närma sig kvinnor. Sedan dess har han opererat sin stora näsa, men självbilden hänger kvar. Han är osäker, oerfaren och lever i ett äktenskap utan intimitet.

 

LÄS MER – Amanda Svensson: Falkenlands "Sfinx" är en en fruktansvärt mörk bok

Äktenskapsbrott

Och i kontrast till hans hustru Martas förutsägbara trofasthet och ålderdomliga kokkonst ställs så den sexuellt utlevande Claudia, med sitt klarröda läppstift och själsliga mörker. Den pedantiske Erland är livrädd för smuts, och förutom att han vill begå äktenskapsbrott med Claudia börjar han snart även drivas av en längtan efter att rena henne.

Alltsammans verkar lite väl grovt tillyxat först, men undan för undan gjuter Falkenland liv och – bokstavligen – blod i sina romanpersoner. Hon har en sällsynt förmåga att göra själva språket till kött, att ge sig ner i det låga och äckliga, där känslor beskrivs som ”en svartglänsande, trögflytande menstruationssirap” och man blir till slut nästan blir osäker på om man läser en roman eller bevittnar ett obehagligt men fascinerande kirurgiskt ingrepp.

 

LÄS MER – Therese Bohman: Länsstyrelsen borde lämna Nimis och Lars Vilks i fred

Bibeln

Ibland stör det arkaiserande språket lite. Med sina många bibelreferenser ligger det stundtals nära gränsen för kitsch, men samtidigt gör det faktum att det är så gott som tömt på samtidsmarkörer (några detaljer signalerar nutid, men i mycket annat kunde romanen lika gärna utspelat sig när som helst i hyfsat modern tid) att berättelsen känns befriande tidlös.

Stadigt driver Falkenland både sina många motsatspar – passion och äckel, kropp och själ, smutsigt och rent, förnuft och känsla – och dess inkarnationer Erland och Claudia obevekligt framåt och mot en upplösning med flera olika klimax. Och på vägen dit blir det tydligt att ”Själasörjaren” är en rik roman: Det är en berättelse om bekräftelse, om den oerhörda kraften i att någon ser en precis som man vill bli sedd. Och inte minst om strävan efter de ögonblick i tillvaron då allt känns sant, då det känns som att livet är ärligt. Det är högst relaterbart även för den som saknar gudstro.

 

 

ROMAN

CHRISTINE FALKENLAND

Själasörjaren

Wahlström & Widstrand, 298 s.

 

 

Therese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är "Aftonland".

Läs fler texter av Therese Bohman här.

 

 

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång om feminismen efter metoo med Kajsa Ekis Ekman och Anna Hellgren. Kultur-Expressen finns även som podcast.