Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Hemsöborna" – en svenskhetsstudie på tomgång

I förgrunden Özz Nûjen, Mia Höglund-Melin. I bakgrunden Melina Tranulis, Amanda Gordon och Marie Delleskog. Foto: Ola Kjelbye.

Strindbergs skärgårdsskröna får en crazytolkning på Göteborgs stadsteater. 

Jacob Lundström ser en lättsam lek med kulturarvet som får ett ansträngt resultat.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. I den övre foajén på Göteborgs stadsteater ståtar en Strindbergsbyst med yvigt hår, rynkade ögonbryn och genomborrande blick. Men det är inte något av hans allvarsammare dramer som spelas upp på stora scenen. Romanen "Hemsöborna” från 1887 var snarare en publikfriande skärgårdsskröna. Strindbergs folklivsskildring saknar förvisso inte skärpa i samhällsbilden, men det handlar mest om öfolkets seder och lynne.

Passande nog råkar svenskhet vara spelårets tema på Göteborgs stadsteater och Andreas Boonstras crazytolkning av "Hemsöborna" gör knappast någon hemlighet av den saken.

Scenografin största behållningen

Scenografins enda fasta punkt är en flaggstång som hänger från taket med den blågula fanan i topp. I övrigt används vridscenen till max och genom projektioner får gårdens byggnader varierande interiörer och exteriörer. En öppen spis, ett Oscar II-porträtt, falu rödfärg och gröna skogspartier kan på så sätt levandegöra scenbilden. Scenografen Åsa Berglund Cowburns skapelse är också uppsättningens främsta behållning.

Mia Höglund-Melin och Özz Nûjen i Åsa Berglund Cowburns scenografi. Foto: Ola Kjelbye.

Inte för att det är något fel på Daniel Lemma som ackompanjerar intrigerna med ett pärlband av svenska sommarhits – från psalmen "En vänlig grönskas rika dräkt" till Tomas Ledins ”Sommaren är kort”. Potpurriet blir en illustration av hur kulturarvet är tänkt att fungera som ett sammanhållande kitt, som en skådespelare förklarar på scenen. Romanen "Hemsöborna" är förstås också en del av kulturarvet, som har blivit mångfaldigt filmatiserad och så sent som ifjol sattes upp på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Mia Höglund-Melin, Daniel Lemma, Bernt Andersson och Henrik Cederblom. Foto: Ola Kjelbye.

Özz Nûjen i badring

Boonstras ambition tycks vara att med folkliga medel ironisera över föreställningar om folklighet. Redan innan Özz Nûjen äntrar scenen som ett yrväder med en badring om midjan, hintar Lemma om att det kommer handla om våra idéer om förr-i-tiden.

Det är ett ärende och ämne som på samma gång känns angeläget och genomtröskat – som mediekonsument är man vid det här laget närmast medberoende till dylika svenskhetsstudier. Figurerna på scenen gastar om vad som är typiskt svenskt, exempelvis nubbe på midsommar och Kalle på julafton. Stundom påminner det om ett gammalt avsnitt av Fredrik Lindströms "Världens modernaste land".

Parallell i dagens migration

Med Nûjen i rollen som den uppåtsträvande drängen som kommer till änkan Flods lantbruk, får främlingens intrång på ön andra konnotationer. Om urbaniseringen var samtidens stora rörelse söker Boonstra en parallell i dagens migration, för att skildra konflikten mellan en utböling och misstänksamma insiders. Men för att framstå som mera sympatisk berövas tyvärr Nûjen, som annars gör en tapper insats, roman-Carlssons baksluga karaktärsdrag.

 

LÄS MER – Maria Edström: Özz Nûjen håller stilen som Rikard III

 

Boonstras bearbetning kryssar hejvilt mellan lättsamma distanseringsgrepp. Skådespelare resonerar kring det konstnärliga valet mellan att återberätta eller gestalta olika romanpartier och här finns ett så kallat berättardass à la dokusåpornas biktbås. Resultatet är dock mestadels lika ansträngt som angreppssättet är uppsluppet. Var går gränsen mellan kritiska svenskhetsstudier och navelskådande besatthet? När det är fest på scenen och någon skrålar "Spela ‘Shoreline’!” vill jag bara gå hem.

 

Teater

Hemsöborna

Av August Strindberg

Dramatisering och regi Andreas Boonstra

Göteborgs stadsteater

Speltid 2.50 t.

 

Av Jacob Lundström

Özz Nûjen är krönikör i Expressen. Därför recenseras föreställningen av Jacob Lundström som är kritiker på Dagens Nyheter.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!