Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hellre döden än kvävas långsamt i pk-samhället

Martina Montelius. Foto: NIKLAS HELLGREN / ATLAS
Foto: ATLAS
Ulrika Milles. Foto: CHARLIE DREVSTAM / BONNIERS

I Martina Montelius romanuniversum bor skräcken alltid granne med en galghumor som gråter.

Ulrika Milles läser en satir om en dödsklinik präglad av både managementfloskler och en gränslös övergivenhet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. De fyller återvinningen nu: skolornas reklamutskick till målsmän vars barn ska välja utbildning, med de laddade orden –  framtid, garanti, nöjdhet – och de photoshoppade unga kundernas gemenskapsleenden. Det skulle lika gärna kunna vara reklam från mäklare. Eller från en dödsklinik som söker kunder?

Då pratar vi inte om platser som den omstridda kliniken Dignitas i Schweiz, som erbjuder svårt sjuka människor assisterat självmord, utan om ”Avlivningskliniken Tusenskönan” i Martina Montelius fjärde roman. Platsen för dig som vill dö, och har råd att göra det med stil och komfort, där June checkar in, en kvinna i sina bästa år – som ändå betackar sig för flera. Är hennes liv fattigt, ensamt, tomt? Nej, det som kväver henne är pk-samhället som inte premierar förmågan att välja rätt föräldrar, kulturmarxisterna, godhetsknarkarna och ekot i åsiktskorridoren där snöflingor ropar på ”sina kär-älskade mammor”.

På kliniken finns också den deprimerade Alida som instagrammar sig till oanad uppmärksamhet som landets genom tiderna yngsta suicidpatient, Alida som aldrig mött en man som inte försökt våldta henne, tills hon på kliniken träffar Uffe, som inte utnyttjar unga kvinnor – för att han genom en olycka förlorat sin penis.

 

LÄS MER – Maria G. Francke: Montelius har skrivit en riktigt sörjig och sorglig historia 

Livsstilsprosans löften

Spelet på avlivningskliniken i regi av kändisentreprenören Brage Weindel, kan börja, en satirisk häxdans över vår tid. Det är som på teatern, fast utsåldhetens röda lampa lyser här vit när en patient ska ”lämna oss”.

I Montelius romanuniversum bor skräcken alltid granne med en galghumor som gråter. Det är ofta svart och underbart att våga gå in, och smärtsamt att komma tillbaka till verkligheten. Det är känslan av nyföddhet där inne, den naiva vi-börjar-om-från-början-känslan där vattenfärger från Barbro Lindgren blandas med durkdriven drift med livsstilsprosans löften. Här i tusenskönans värld sliter sig satiren ibland och blir för grov och samtidigt kåserisk när det blixtrar samtid ur sidorna men hemkänslan figurerar tillräckligt ofta. 

Martina Montelius. Foto: FOAD BAGHLANIAN

Döden är kanske ingen kostymskräddare eller schackspelare, döden ”har du alltid hos dig, som en snäll mormor som väntar på dig när du är ute och leker.” Montelius stansar med språket ut en berättelse med floskler, luftpastejer och management-lingo som samtidigt gestaltar hur orden äter sig in i oss och förvandlar vår uppfattning om död, ensamhet och kärlek, precis som det politiska samtalet i dag förskjuter vad som är möjligt att säga. 

 

LÄS MER – Ida Therén: En vådlig resa mellan humor och djup 

Sarkastisk hyllning

Och under allt en gränslös övergivenhet. Barnflickorna som blir anhöriga, rutavdragen och egentiden som medelklassen ”unnar sig” medan de fantiserar om någon som skulle ta ansvar, som tyvärr aldrig är i rummet. Brage på Tusenskönan vill helst stänga ute samhället i väntan på slutet men den stora längtan finns kvar som en gigantisk molntjänst över kliniken.

 June är vår tid, Alida är vår tids barn som måste ta bort sig själv – som hästägare pratar om sina djur när de slaktas – för att alternativet att åldras här är otänkbart. Hon vet vad som finns att få – kärlek, glädje, gemenskap stavat med versaler – men det är inte för henne. Så blir hennes död en svart sarkastisk hyllning av våra dyrköpta liv och de långlivade frågorna. Vad gör vi med dem, och varandra?

ROMAN

MARTINA MONTELIUS

Avlivningskliniken Tusenskönan

Atlas, 185 s.

Av Ulrika Milles

 

Martina Montelius är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras verket av Ulrika Milles, författare och litteraturkritiker på Kulturnyheterna.