TV4 skakas i sina grundvalar sedan kvinnliga medarbetare gått ut offentligt och avslöjat den populäre programledaren Martin Timells ”sexism, rasism och homofobi”. Foto: / TV4TV4 skakas i sina grundvalar sedan kvinnliga medarbetare gått ut offentligt och avslöjat den populäre programledaren Martin Timells ”sexism, rasism och homofobi”. Foto: / TV4
TV4 skakas i sina grundvalar sedan kvinnliga medarbetare gått ut offentligt och avslöjat den populäre programledaren Martin Timells ”sexism, rasism och homofobi”. Foto: / TV4
Helena Granström är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: ELIN STRÖMBERG / NATUR OCH KULTURHelena Granström är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: ELIN STRÖMBERG / NATUR OCH KULTUR
Helena Granström är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: ELIN STRÖMBERG / NATUR OCH KULTUR
Helena Granström

Att vilja trycka upp någon mot väggen är inte fel

Publicerad

I berättelserna om #metoo varvas våldtäkter och arbetsplatstrakasserier med tafsande.

Helena Granström efterlyser en noggrannare debatt.

KULTURDEBATT | METOO. Många av de vittnesmål som #metoo-rörelsen frambringat befinner sig oändligt långt bortom något som liknar normala uttryck för erotiskt intresse: Inte ens en framstående manlig skådespelare kan föreställa sig att någon kan uppskatta att få höra att de ska bli ”knullade med morfarskuken i varje hål”. Att sticka in handen i någons byxor eller uttala sig om hennes bröst inför gemensamma kolleger handlar med alla rimliga definitioner av begreppen inte om attraktion och åtrå, utan om aggressivitet och makt.

Taktlöshet må vara taktlös, men den måste inte vara misogyn.

Men det finns också händelser som är mindre entydiga, och därför också svårare att infoga i en strukturell analys. Huruvida en hand på mitt ben är en uppskattad invit eller ett obehagligt övertramp avgörs inte bara av handen, utan av om jag önskar den där – och man behöver inte vara en kulturman för att tycka att sådant faktiskt inte alltid är helt uppenbart. Att göra en felbedömning och därmed placera en oönskad hand på någons ben må vara taffligt – men det är svårt att tänka sig något sammanhang där det inte vore ännu taffligare att fråga först: ”Ursäkta, går det bra att jag lägger min hand på ditt lår?” Taktlöshet må vara taktlös, men den måste inte vara misogyn.

Det är inte svårt att konstatera att den absoluta merparten av de handlingar som vi nu hört beskrivas är över gränsen, men desto svårare att bestämma var denna gräns faktiskt går: Jag kan inte tänka mig något sexuellt närmande som inte, om det är ovälkommet, skulle kunna tolkas som ett ofredande. Att hävda att det som avgör är hur mottagaren upplever det är nog att göra det för enkelt för sig: Skillnaden mellan att vara och inte vara en förövare kan inte enbart vara dagsformen eller den personliga historien hos den man approcherar, inte heller om ens intresse råkar vara besvarat eller ej.

 

LÄS MER: Jens Liljestrand: Vi vill ha beröm – för att vi inte våldtar

Sexuella fantasier

Precis som ilskan över det sexuella förtryck som visat sig vara en närmast universell kvinnlig erfarenhet i värsta fall riskerar att leda till en tolkning av varje sexuellt laddad handling i termer av maktutövning, riskerar den också att kantra över i en sorts generaliserat fördömande som omfattar inte bara beteenden, utan också lust. En sammanblandning av vilja och handling, med andra ord; som om en rät linje löpte mellan själva önskan om att ta någon på brösten till att faktiskt göra det, eller säga inför hela arbetsplatsen att man vill det – och själva impulsen att vidröra någons bröst därmed vore ett uttryck för kvinnoförakt. Det finns ingen sådan rät linje, liksom ingen heller med nödvändighet löper från sexuella fantasier om underordning och tvång till verklig våldtäkt, så länge man – och detta är förstås helt avgörande – är förmögen att inse att objektet för ens fantasier på samma gång är ett kännande subjekt i egen rätt. 

Jag har många gånger ansträngt mig för att lyssna på en mans utläggningar om ett eller annat, medan jag oupphörligt fantiserat om hans kön.

Jag tror att det är värt att påminna sig om att män inte är ensamma om impulser av en typ som inte omedelbart bör omsättas i handling: Jag har många gånger ansträngt mig för att lyssna på en mans utläggningar om ett eller annat, medan jag oupphörligt fantiserat om hans kön. Jag har diskuterat män och vad jag skulle vilja göra med dem med både manliga och kvinnliga bekanta, jag har känt en intensiv lust att tafsa på min snickare, jag har träffat flera kolleger som jag mer än gärna skulle trycka upp mot en vägg och klä av nakna. Skillnaden mellan mig och Martin Timell är med andra ord inte graden av förfining hos våra begär, utan vilken rätt vi uppfattar oss ha att tvinga dessa begär på andra, och hur intresserade vi är av omgivningens respons. Till skillnad från den förmodligen allmänmänskliga förkärleken för snusk, är detta med stor sannolikhet en könsrelaterad fråga.

 

LÄS MER: "Dirigentväldet är farligt för unga kvinnor"

Våldtäkt och sex

Problemet med att samla våldtäkter, arbetsplatstrakasserier och den där oönskade handen på låret under samma ingress, är att man då möjligen förväxlar något som är ett ganska mänskligt uttryck för sexualitet – om än i kontexten av en strukturell manlig överordning – med någonting helt annat. Och problemet med att dessutom inte bara fördöma dessa fenomen, betraktade som uttryck för sexuella impulser, utan också impulserna i sig, är att man underskattar komplexiteten hos det som verkligen gör skäl för att kallas sexualitet.

 

LÄS MER: Martina Montelius om #tystnadtagning: Hur kan kvinnor vara värda så lite?

 

Helena Granström är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är "Det som en gång var".

Läs fler texter av Helena Granström här. 

Relaterade ämnen
Helena Granström
Helena Granström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag