Hela salongen gråter under filmen "Jätten"

RÖRANDE. Känslofyllt när Rikard firar sin 30-årsdag på gruppboendet.
Foto: Triart film
Nyholms "Las Palmas" finns fortfarande att se på nätet.

Johannes Nyholms film "Jätten" berättar finstämt om hopp och utanförskap.

Björn Barr ser en magisk film som inte lämnar någon oberörd.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I en särskilt vacker scen i Johannes Nyholms film ”Jätten” blir Rikard – den autistiske och svårt missbildade huvudpersonen – firad på sitt gruppboende. Han fyller 30 år och personalen har bakat en illblå tårta. Men Rikard vill inte äta. Han längtar efter sin psykiskt sjuka mamma som lämnade bort honom vid födseln.

Men så dundrar Rikards kompis Roland in på boendet tillsammans med resten av bouleklubben för att lämna över en present. Rikard skiner upp och kastar sig över paketet. Där i ligger tre gyllene bouleklot.

Han är med i matchen igen.

Från hulkningar till storsnyftande

I salongen når gråten, som tidigare mest hörts som halvkvävda hulkningar, nu sitt fulla crescendo. Själv sitter jag och spänner hela magmuskulaturen för att inte ansiktet ska förvridas av tårar och snor. Alla bär vi på minnen av sorg och saknad, av svek och upprättelse. För en stund blir Rikards kamp också vår.

Det är egentligen märkligt att det ens blev en film av den här säregna berättelsen. Svenska Filminstitutet måste ha kliat sig i huvudet när regissören Johannes Nyholm gjorde sin pitch. En tio år gammal idé som bygger på en feberdröm parat med en intrig runt ett boulemästerskap? Och nästan bara amatörskådespelare?

Magiskt om hopp och utanförskap

Kanske spelade framgångarna med kortfilmen ”Las Palmas” in. Där byggde Nyholm upp en miniatyrvärld och lät sin dotter löpa amok på en fiktiv charterresa. Eller så anade de vad vi besökare skulle få uppleva: en magisk berättelse om hopp och utanförskap, fjärran alla storproduktioner med en Nyquist, Persbrandt eller Gustafsson som dragplåster.

Christian Andrén – som Johannes Nyholm kom i kontakt med via en statistförmedling – är nästan skrämmande övertygande i rollen som Rikard. Johan Kylén gestaltar vännen Roland med den sorts bullriga värme som annars brukar hittas på syltorna någonstans i Gamlestan eller Majorna. Och det säger jag inte bara för att musikern Björn Ohlssons omisskänliga västkustwestern genomsyrar hela produktionen.

Ibland hittar man faktiskt storheten i det lilla.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

FILM

JÄTTEN

Regi Johannes Nyholm

Speltid 1.26 t.