Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Hela lärarutbildningen behöver destrueras”

Isak Skogstad är en av landets kanske mest hårföra kritiker av det svenska skolsystemet.

Aktuell med en debattbok gästar han Kultur-Expressen och visar ingen nåd för lärarutbildningen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Debattboken ”Isak Skogsstads obekväma sanningar om skolan” handlar om det svenska skolsystemet från pedagogik och disciplin till digitalisering och skolmarknaden. Det kan vara ett getingbo med hårt motstånd från etablissemanget som väntar den som är kritisk mot skolan. Men Skogstad är inte rädd för angrepp. 

– Jag har redan fått min beskärda del av personliga påhopp. Jag har kallats antidemokrat och det har insinuerats att jag är fascist i viss mån, att jag hatar barn och att jag motsätter mig en utveckling med eleven i centrum. Och det här har ju inte kommit från troll på internet. Antidemokrat blev jag kallad av en professor i pedagogik med ganska bred följarskara. I börjar var det väldigt jobbigt, men nu är jag van. 

Många av problemen är institutionaliserade i skolsystemet.

Boken förses av den anledningen med utförliga källförteckningar efter varje kapitel, för att tydliggöra en transparens. Ett budskap är återupprättandet av en mer traditionell lärarroll med fokus på inlärning. 

– Det var just källorna och forskningen som fick mig en gång att gå från att vara den här progressiva läraren till att bli en förespråkare av en mer traditionell skola. 

Det har funnits, menar Skogstad, en dominerande kunskapssyn inom ett pedagogiskt etablissemang som sipprat ut via lärarutbildningar till svensk skola under lång till. Men när kritik nu har kommit utifrån, från exempelvis ledarsidor eller föräldrar, en kritik om flummighet och skev kunskapssyn, så har man nu börjat vända kappan efter vinden. 

– Idag säger många pedagoger att de alltid har tyckt att faktakunskaper och lärarauktoritet är viktigt, men gång på gång under väldigt lång tid har man systematiskt motarbetat de här idéerna och utmålat oss som förespråkat en kunskapsskola som bakåtsträvare, och sagt att vi ”lajvar 1800-tal”. När jag under min lärarutbildning tyckte att faktakunskaper var viktigt och att läraren ska ha en tydlig, instruerande roll, menade en utbildare att jag ”avslöjade min elevsyn”. Det var ett slags insinuation om att man var en ond människa om man förespråkade en mer traditionell skola. Så, många av problemen är institutionaliserade i skolsystemet. Även om vi kan se en viss förändring i debatten, återstår problemen i skolans praktik.

Faktakunskaper måste sitta i hjärnans långtidsminne, för att vi ska kunna använda vårt arbetsminne till att tänka fritt och kreativt.

Skogstad menar att ett stort fel med pedagogiken i svensk skola är att den börjar i fel ände. Mycket bygger på att processer ska betonas framför resultatet, att faktakunskaper är sekundärt och att det viktiga är förmågor som att resonera, analysera och förstå. Kognitionsvetenskapen däremot betonar att man måste börja i rätt ände, menar Skogstad. 

– Man måste traggla. Faktakunskaper måste sitta i hjärnans långtidsminne, för att vi ska kunna använda vårt arbetsminne till att tänka fritt och kreativt, tänka kritiskt och bedöma källors trovärdighet och bli digitalt kompetenta. Allt sånt vill jag ju rusta mina elever med, men för att nå dit behöver man en stabil grund och ett kunskapsnät att utgå ifrån. 

– Det går inte att lära sig vara kritiskt tänkande generellt, det är ingen generisk förmåga som man kan vara bra på i alla ämnen samtidigt, utan det är någonting som byggs upp utifrån expertkunskap i ett visst ämne. Om man skaffar sig expertis kan man utveckla sin förmåga att tänka kritiskt. 

Skogstad skriver också om lärarutbildningen, som han menar inte är tillräckligt tvärvetenskaplig, och som exempelvis inte tar in kognitionsvetenskap. Det är också medvetet, menar han.

Pedagogerna håller lärarutbildningen i ett järngrepp

– I utredningen av Sigbrit Franke som låg till grund för den nya lärarutbildningen som implementerades 2011, påtalas behovet av att anamma kognitionsvetenskapliga rön, psykologisk forskning, inlärningsforskning och neurovetenskap. Men trots att lärarutbildningen reformerats fyra gånger de senaste decennierna är det samma sorts personer som undervisar där: pedagoger. När en bekant till mig som är disputerad hjärnforskare och forskat på motivation, erbjöd sig att komma och föreläsa på lärarutbildningen eftersom hon funnit att hennes kunskap var väldigt relevant för blivande lärare, fick hon nej med motivet att hon inte själv var lärare. Så pedagogerna håller lärarutbildningen i ett järngrepp.  

– Lärarutbildningen är alltså inte tvärvetenskaplig och det är en av mest akuta reformerna som behöver göras: Destruera den nuvarande lärarutbildningen och börja från början. Man borde lära sig hur inlärning sker i den mänskliga hjärnan, hur man lägger upp undervisningsmetodik i klassrummet och konkreta saker som hur du utformar en läxa som ger bäst effekt på elevernas inlärning. 

Skogstad menar att lärarutbildningen i dag har tendenser till att vara alltför ideologiserad och baserad på husgudar. 

– Sovjetiska pedagoger från 1800-talet som har teorier om lärande är förvisso intressanta, men inte relevanta för en yrkesutövande lärare. Idag examinerar man lärare som är bra på att diskutera pedagogiska teorier, men som inte vet hur hjärnans minnesprocesser fungerar. 

Endast 2% av svenska doktorsavhandlingar som skrivs inom pedagogik innehåller effektstudier som har en acceptabel vetenskapligt kvalitet.

En annan kritik som Skogstad riktar är den om bristen på effektstudier, där man mäter effekten av olika interventioner, dvs man mäter hur mycket mer eller mindre som elever faktiskt lär sig under olika förutsättningar. Istället fokuseras i Sverige på kvalitativa studier, som ger andra resultat, exempelvis kan de komma fram till att mobiltelefoner inte är störande i sig i ett visst specifikt klassrum. 

Det är något annat än internationella effektstudier som genom att jämföra mot kontrollgrupper kommer fram till att lågpresterande elever lär sig mer med mobilförbud. 

– Men endast 2% av svenska doktorsavhandlingar som skrivs inom pedagogik innehåller effektstudier som har en acceptabel vetenskapligt kvalitet, säger Skogstad.

Daniel Sjölin noterar att inget av hans skolbarn någonsin kommit hem från skolan med en vokalramsa eller annan sång. Han känner sig träig när han hos dem saknar den lust och glädje som sådana kunskaper medför. Har detta med saken att göra?

– Ja, självklart. Det handlar om en kunskapssyn där man inte värderar minneskunskaper. Man brukar ju tala om regentlängder och att rabbla fakta som något degraderande. Men fakta är grunden för allt högre tänkande. Och elever gillar ju ofta att sjunga och lära sig ramsor.