Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Har SVT-cheferna också slutat läsa?

Ingalill Mosander, före detta kritiker på SVT:s ”Go'kväll”.
Victor Malm. Foto: Izabelle Nordfjell

Victor Malm kommenterar SVT:s beslut att skära ned på litteraturbevakningen. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Unga läser mindre, män läser mindre, kvinnor läser mindre, gamla läser mindre, folk mitt i karriären läser nästan inte alls. Det vet förstås SVT, så de fimpar en betydande del av sin litteraturbevakning och säger tack och hej till landets mest inflytelserika kritiker Ingalill Mosander. Precis som SVT vet att människor är väldigt intresserade av mat, ganska olyckliga och ohälsosamt upptagna av sin egen hälsa. Därför gör man ett program som heter ”Lyckomaten”, där ett antal deltagare ska få hjälp med att må bättre genom förändrad kost, regelbunden träning och så kallade ”mentala utmaningar”. 

Jag räknar med att dessa utmaningar inte innefattar litteraturläsning, trots att en klar majoritet av befolkningen bevisligen börjar tycka att det där med att läsa böcker, det är för jobbigt, och trots att det står bortom allt tvivel att en söndagseftermiddag med Lina Wolffs nya roman ”Köttets tid” skänker mer utmaning, mening och tillfredsställelse än någon av public services programpunkter. Men SVT uppfostrar inte, de ger oss vad de tror att vi vill ha: trams. 

Våga hävda och visa att allt inte är samma, att det finns bra och dåliga sätt att tillbringa sin tid på.

Medan Sveriges Radio och de kommersiella medierna – dagstidningar, kvällstidningar, TV4 – fortsätter arbeta med något så kommersiellt korkat som litteratur. Uppfostrar. För att de vet att vi inte alltid vet vad som är bäst för oss: utan ett brett, vittfamnande samtal om litteratur och böcker förlorar samhället sin reflekterande funktion. 

Och när folk läser mindre, när vi får allt svårare att locka unga män till böckerna, när både vuxna och barn segnat ihop framför distraktionsteknologiernas bild- och ljudflöden, då ska skattefinansierade medier inte arbeta för att underblåsa kulturens förvandling till meningslöshet (managementprosan de kommunicerar på får en dock att misstänka att förvandlingen redan ägt rum). De ska, som förr, uppfostra oss. Våga hävda och visa att allt inte är samma, att det finns bra och dåliga sätt att tillbringa sin tid på. 

I stället följer man strömmen, överger posteringarna.

Utan en bred och ambitiös litteraturbevakning kan man lika gärna lägga ner hela skiten. Jag menar inte att den helt saknas – ”Babel” är bra, ”Kulturnyheterna” har sina stunder – men man förfogar över resurser och har en position som gör att man på riktigt kan satsa på folkbildningen och starkare försvara något som för varje år ter sig allt mer hotat. I stället följer man strömmen, överger posteringarna.   

Framtiden är inte bestämd. Den är upp till oss, och eftersom människan under några tusen år av civilisation inte har lyckats komma på så många grejer som är bättre än litteraturen och boken är motståndet värt att driva. Ingenting kan, och jag tvivlar på att någonting kommer att kunna presentera, diskutera och gestalta information och erfarenheter med samma täthet och komplexitet. 

Det krävs inte mer än att man väljer boken framför telefonen en söndag i veckan för att inse det (om jag i all ödmjukhet får ge ansvariga på SVT ett litet råd).

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida. 

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, med America Vera-Zavala och Elsa Westerstad i en intensiv debatt om Kakabaveh och hedersförtrycket.