Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här står den tidstypiska metaforen i vägen

Emma Holm.Foto: JASMIN STORCH / MODERNISTA
"Skäl".
Valerie Kyeyune Backström är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.Foto: OLLE SPORRONG

Emma Holms "Skäl" använder en trendig trop: två väninnor, olika samhällsklasser – skuld och skam. Valerie Kyeyune Backström hoppas på en modigare prosa i nästa bok.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Om den odödliga tropen i klassisk manskanon är den kvinnliga Förälskelsen, hon som allt roterar runt men som egentligen bara fungerar som en spegel för mannens enorma ego, tycker jag mig ana en liknande i den nyare litteraturen av, med och om kvinnor.

Den är så tydlig i "Skäl", Emma Holms debutroman. Det är en kort, tät berättelse som handlar om två kvinnor, eller snarare två kvinnor genom huvudpersonen Vera. Om en konflikt som planteras på första sidan, om ett uppdrag eller en hämnd som boken rastlös slår emot och kretsar kring som en nattfjäril runt en lampa.

 

LÄS MER – Valerie Kyeyune Backström: Vi måste integrera Djursolmsborna

Södermalm

För här är Iris, den gamla bästisen som övergett henne, så klart Ljuset. Medan Vera är jagsvag och hänger på utan vilja eller riktning är Iris hon som styr med järnhand i form av sin karisma, utstrålning, magi. 

Hon som hamnar i puberteten först, som är vacker, kaxig, och förstås – arbetarklass. Fast de växer upp i samma kvarter på Södermalm låts deras klasskillnader hela tiden anas: Veras frilansmamma som sedan blir författare, Iris som förvisso är lärare men alkad i perioder. Skillnaden i deras inredning, kläder, sätt. 

 

Ett litterärt grepp där medelklassen projicerar sitt mörker.

 

Om jag varit freudianskt lagd skulle jag läsa denna historia, som nu börjar bli så vanlig, som ett litterärt grepp där medelklassen projicerar sitt mörker och sin smuts på en arbetarklasskompis för att i denna omvända maktrelation kunna skriva sig ur sin skuld och sin klassångest. 

 

LÄS MER – Valerie Kyeyune Backström: Varför är Sveriges kritikerkår så usel?

Modigare

För Iris framstår knappt mer förståelig än de där Förälskelserna i alla killböcker, hon är också bara en spegel, eller en hink. Det är synd.

Ändå lyfter boken mot slutet, upplösningen är mycket modigare och mer mångbottnad än vad man vågat hoppats på. Här skriver Holm friare, med en större tro på den egna rösten och – vad det tycks, en mindre oro för att meningar inte ska bli snygga. 

För det finns något så återhållet i greppet, sättet meningarna är staplade på varandra, att hela tiden varva vackra iakttagelser med något fult. Men det finns också frön av något större, jag hoppas det får växa. 

 

 

ROMAN

EMMA HOLM

Skäl

Modernista, 152 s.

 

Valerie Kyeyune Backström är skribent och medarbetare på Expressens kultursida. 

Läs fler av Valerie Kyeyune Backströms texter här.