Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här kommer alla känslorna i en och samma bok

Eva-Stina Byggmästar.
Foto: ANNE HAEGGBLOM / W&W
"Orkidébarn".
Amanda Svensson är medarebetare på Expressens kultursida.
Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

Eva-Stina Byggmästar använder hela känsloregistret i "Orkidébarn".

Amanda Svensson hyllar den livsbejakande diktsamlingen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Inom populärpsykologin är ett ”orkidébarn” motsatsen till ett maskrosbarn – där det senare definieras av förmågan att blomstra under de uslaste förutsättningar, måste det förra vårdas ömt för att uppnå full blomsterprakt. 

I Eva-Stina Byggmästars diktsamling med samma namn är orkidébarnet poeten själv, eller kanske snarare dikten som sådan. ”Orkidébarn” handlar om hur man skapar bästa möjliga förutsättningar för det vackra; för det blyga, långsamma och hudlösa som poesin ibland kan vara, och måste få lov att vara. 

Utropstecken!

I Byggmästars bildrika lyrik gestaltas denna omvårdnad med ett fågelbo, väl vadderat med klöver och hö och stort nog att rymma det mesta som poeten kan behöva: fågelböcker, pelargoner, ”hyvelbänk och kökssoffa”, rymdkatter och störtkruka. Diktens rum är ett slags magisk kappsäck – ju mer som stoppas in, desto mer tycks få plats. 


LÄS MER – Malte Persson läser Byggmästars "Barrskogarnas barn"


Försvaret för ”orkidébarnets” känslighet till trots är poeten Byggmästar ingen blyg viol. Kanske stämmer det att hennes dikter fötts ur högkänslig mylla, men när de väl nått papperet har de absolut lånat något av den färdigvuxna orkidéns grälla, prunkande prakt. Byggmästar skriver en poesi med utropstecken, bokstavligt talat – hon strösslar med dem, skamlös som orkidén med sina blottade pistiller. Det är livsbejakande dikt där allting är möjligt. 

Hela känsloregistret

De enskilda dikterna är ofta uppbyggda kring en trevande, prövande tanke – som sedan ofelbart fullbordas: ”Det här kunde / vara ullhårsmammutar, / som hasar omkring, / i rutiga farfarstofflor inne / i permafrosten // och det / är det också!”  


LÄS MER – Malte Persson läser Eva-Stina Byggmästars "Locus amoenus"


Denna munterhet, som i längden kunnat bli tröttsam, balanseras dock upp av en mer lågmäld, eftertänksam stämma som ibland tillåts bryta igenom. Samlingen sista del, i vilken poeten förvandlas till en darrande sjöfågel, ”vindögd i vindögat”, lägger lagom mycket smolk i glädjebägaren. 

Den magiska kappsäck som är Byggmästars dikt rymmer hela känsloregistret, och fortsätter expandera långt efter att den är slut.



POESI

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

Orkidébarn

W&W, 85 s.


Amanda Svensson är författare, översättare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är "Allt det där jag sa till dig var sant".

Läs fler texter av Amanda Svensson här.