Det är en effektiv metod, men det gäller att höja den över hyfsad halvfabrikatsnivå. En som ofta lyckats är Linn Hansén. Hennes torra texter om bland annat geografi och fördomar är lätt igenkännbara, och inte minst roliga när hon framför dem live.
Den här gången ger hon sig på historien, i meningar vars tonlösa talspråklighet understryks av bristen på kommatering: Hur lång var sjöfarten den var flera tusen år. / Hur lång var väntan den var oändlig. / Allt som är sorgligt kommer först eller sist i mitten sitter man säkert.
Historien är ett tacksamt ämne, utsatt för floskler som det är. Man talar gärna både om samtidens enorma historieintresse och den tilltagande historielösheten. Alla är överens om att historien är viktig. För att man kan lära av den, för att den upprepar sig, för att vi inte får glömma, etc. Men vad är det egentligen som ska klämmas in på de där ynka timmarna i skolschemat?
Det är antiken och andra världskriget och potatisen och Hjalmar Branting. Kungar och årtal och självständigt kritiskt tänkande. Historien i bestämd form singular och många olika historier. Linn Hansén fångar fint absurditeten i försöken att ringa in det förflutna: "De händelser som dominerat historien är följande man har suttit och stått."
Vilka har stått? Jo, till exempel: En klunga. / En grand danois på bakbenen utanför ett hyreshus. / Biografmaskinister. / Jägare och samlare. / Napoleon Bonaparte. / Alla i kassan sedan några år tillbaka. Men som hon snart nog också konstaterar: "Det här är inte historia det är en lista."
Är det lyckat eller lättköpt? Tja, det är inte på varje sida som det riktigt lyfter, men ofta är det lågmält kul. En och annan ironisk aforism får man på köpet: "Det är viktigt att ställa de stora frågorna i tidig ålder så att man senare kan tänka på annat."