Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hans skräck letar sig in under huden

Lars Landgren debuterar med ”Ljusnan du mörka”.
Foto: Sofia Runarsdotter
Therese Bohman är författare och kritiker på Expressens kultursida.

I Lars Landgrens debut sänker sig mörkret över Ljusnan i Hälsingland. 

Therese Bohman konfronteras lika mycket med sig själv, som med oknytt och förbannelser från förr.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är en tacksam tankefigur att det finns något mystiskt kvar i vår upplysta och moderna samtid. En spillra från förr, ett mörker som blivit kvar från det gamla Bondesverige och som fortfarande ruvar i de mindre tätbefolkade delarna av landet. 

På den premissen vilar Lars Landgrens debut ”Ljusnan du mörka”, en samling skräcknoveller som alla utspelar sig kring Ljusnan i Hälsingland. Kusligheterna är förbundna med platsen och rotade i sägner, men utspelar sig samtidigt ofta i moderna miljöer – lite som en blandning av John Ajvide Lindqvists urbana skräck och Per Faxnelds folkgotiska berättelser. 

Den första novellen, ”Proveniens”, är också en av de mest minnesvärda: Auktionsräven Caj hoppas på ett klipp när ett dödsbo auktioneras ut. Det kommer från en gård som omgärdas av en hemsk historia, och Caj lyckas till sist köpa ett besynnerligt och värdefullt golvur. Väl på plats hemma börjar det knacka om uret på ett oroväckande sätt, och snart framstår det hela som en riktigt dålig affär. 

I en annan novell campar ett gäng ungdomar på ett berg, och en av dem får en märklig upplevelse efter att ha tagit några klunkar av en mystisk dryck. Tiden på berget framstår plötsligt som cirkulär, eller kanske snarare som en spiral. I slutet ryser jag, på det där sättet som man ofta gjorde som ung men gör ganska sällan som avtrubbad vuxen läsare. 

Lika mycket som man konfronterats med oknytt och förbannelser från förr, konfronterats man med sig själv.

Genomgående är själva skräckmomenten nedtonade, snudd på diskreta. Kanske just därför smyger sig vissa av dem liksom in under huden och blir kvar – vilka varierar antagligen med var ens egna smärtpunkter ligger. I skräckgenren är det som ligger nära ofta betydligt mer skrämmande än det främmande, och här spelar kusligheterna på sådant som rädslan för att förlora en anhörig eller ångesten över att åldras – det djupast mänskliga. Lika mycket som man konfronterats med oknytt och förbannelser från förr, konfronterats man med sig själv.

Landgren arbetar till vardags som gymnasielärare i svenska och historia, och man kan ana en entusiastisk föreläsare i många partier. Han berättar med självklar pondus om de mest skiftande ämnen, gjuter liv i män, kvinnor och barn i varierande åldrar och på olika platser i livet – ja, något av det finaste med ”Ljusnan du mörka” är den stora berättarglädjen.

Samlingen av skräcknoveller utspelar sig alla i området kring Ljusnan i Hälsingland.
Foto: Sofia Runarsdotter

Mina få invändningar är rent tekniska: Att ramberättelsen och den lösa sammanflätningen av novellerna inte direkt tillför något. Och att omfånget – 17 ganska mastiga noveller – gör att man baxnar lite redan knappt halvvägs. Helheten hade vunnit på ett strängare urval. 

Samtidigt känns det lite gnällspikigt att klaga över överflödet, för i stort är ”Ljusnan du mörka” en både originell och lyckad debut, som har något så fint som en alldeles egen ton. 


NOVELLER

Lars Landgren

Ljusnan du mörka

Albert Bonniers, 425 s.


Therese Bohman är författare och kritiker på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=81988&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.