Elis Burrau. Foto: MILITZA MONTEVERDE / ALBERT BONNIERSElis Burrau. Foto: MILITZA MONTEVERDE / ALBERT BONNIERS
Elis Burrau. Foto: MILITZA MONTEVERDE / ALBERT BONNIERS
"Karismasamhället. En roman"."Karismasamhället. En roman".
"Karismasamhället. En roman".
Nina Lekander. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin / OHLSON-WALLIN ELISABETH FOTOGRAF ABNina Lekander. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin / OHLSON-WALLIN ELISABETH FOTOGRAF AB
Nina Lekander. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin / OHLSON-WALLIN ELISABETH FOTOGRAF AB

Hans lojt maniska kompisar får mig på fall

Publicerad

Poeten Elis Burraus romandebut är förvirrande och saknar kanske handling, men Nina Lekander gillar den ändå.

LITTERATUR | RECENSION. Jag lät mig förbryllas, roas och oroas av Elis Burraus diktsamling ”Röda dagar”, men när jag börjar läsa den påstådda romanen ”Karismasamhället” lägger sig en viss irritation vid sidan av förbryllelsen. Vad menas, varthän ska detta barka; är det surrealism eller automatisk skrift eller nonsens eller stream of consciousness eller nonsens? Dada eller situationism eller patafysik? Cut up?

 

LÄS MER – Nina Lekander: Elis Burraus "Röda dagar" leder tankarna till Dagerman

 

Lite av varje, eller för mycket av varje, ironiskt förvridet ända in i de frekventa citationstecknen och parenteserna. Och efterhand faller jag för den pimpinetta ungdomlighet som här kråmar sig, trots en massa referenser och namndroppande som jag inte förstår (men allt oftare nätsöker efter) och gläder mig åt det jag känner igen. Den som nämner Guy Debord, Magnus Hedlund, Louise Bourgeois, Nina Bouraoui, Kathy Acker och Leif Holmstrand vet vad hen talar om.

Maria Schottenius

Och handlingen, eller meningen, den är ”dold av något performativt”, som författaren skriver, följt av ”Jag tror att skallen är som en gul lök. Eller en annan lök, kanske en röd.” Sen efter en blankrad meningen: ”Det var längesen Maria Schottenius recenserade en begravning i Dagens Nyheter.” Jag fnissar utan att veta riktigt varför, månne är hon och DN representanter för en distant vuxenvärld.

Strunt samma. Ironi utan självironi är förvisso olidligt, men ”Karismasamhället” har det (”har verkligen det”). Boken är både dagbok över vad jag förstår som året 2016 och kollektivroman med ”Hela tjocka sekten”. Så jo, jag faller för dessa lojt maniska hippa unga konstnärstyper på drift i Stockholm.

 

LÄS MER – Nina Lekander: Hennes porrbok är roligare än Markis de Sade

Facebook

Kollar in vad Alicia (Hansen), Zara (Kjellner) och Anna (Axfors) har för sig nu för tiden. Läser Nöjesguidens blogg ”Vi som aldrig skrev prosa” och skummar igenom Axfors och Burraus ambitiösa pdf-projekt Fame factory på Facebook – ömsom vin, ömsom vatten. Pdf som i pedofil, skämtar Burrau. Och han sorgskojar om sin barndoms cancer, ”älskar fortfarande att kräfta betyder cancer”. ”Någon spyr, är det du?” syftar hemlighetsfullt på Helena Erikssons ”Någon syr, är det du?”.

Vinet dricks för övrigt med fördel på vernissager, och Elis Burrau ger oss satiriska glimtar från konceptkonstscenen. Lustigast kanske från en bisarr tillställning på Konstakademien kurerad av Merzedes (Sturm-Lie, visar det sig). Burrau twittrar snabbt: ”man vet att det är dags för performance när en person i dyra, svarta kläder är barfota” och skissar så en svartklädd publik som … tja, lyder.

Lyder gör nog inte Burrau särskilt gärna. Men jag gör det, och varför inte: tag och googla, vetja.

 

 

PROSA

ELIS BURRAU

Karismasamhället – en roman

Albert Bonniers, 231 s.

 

Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Nina Lekander här.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag