Se det senaste avsnittet av Kultur-Expressen i spelaren ovan.
LITTERATUR | RECENSION. ”När hon blev svettig glänste hon som en kanderad aprikos.”
Jahapp. Efter en halv sidas beskrivningar av en ung kvinnas skönhet och företräden – ”Hon var som ett skumbad, bubblande, hänförande” – kommer detta. Sedan fortsätter panegyriken (hennes röst ”sjöng i henne som avlägsna telefontrådar”).
Jag frågar några kvinnliga vänner om aprikosmetaforen kan vara en komplimang. Svaren växlar från stor förtjusning till lika stor skepsis. En får den mentala bilden av en Rubens-kvinna med lite glaze på. Alla blir förbryllade. Ingen vet hur en kanderad aprikos ser ut.
LÄS MER – Jens Liljestrand: Per Wästberg får det att se så lätt ut
Per Wästberg
Per Wästberg, född 1933, mental ålder oklar. En pojkaktig äldre herre alternativt distingerad östermalmsgrabb som debuterade litterärt som 15-åring efter att ha skrivit kulturartiklar i dagspressen i några år, och som hunnit ge ut över 80 böcker i en rad genrer. Det känns som om det kunde vara 800. Första bibliografin över hans textproduktion kom 1973.
”Klasskamraten” handlar om olika möten med människor. En skådespelare berättar mångordigt om hur hans fru vill skilja sig, en gammal skolkamrat lägger ut texten om hur den starka ungdomskärleken gjorde honom oförmögen att älska senare i livet, en kvinna är besatt av Bruce Chatwin, en man är hängiven svampentusiast.
LÄS MER – Ulrika Kärnborg: Varför skrev Per Wästberg den här boken?
Svenska Akademien
Det är tyvärr mindre intressant än det låter. Språket flyter på helt obehindrat och ändå går allt liksom på tomgång. Det är en berättarlust utan att ha något egentligt att berätta. En metaforfest som bara fortsätter men där de inbjudna förblir skuggor och siluetter. När det bränner till lite i bokens sista text är det för sent.
En redaktör borde ha strukit bort en tredjedel och rensat i stilblomsterrabatten så hade det här kunnat bli en fin samling melankoliska betraktelser över hur livet ofta faller annorlunda ut än det var tänkt. Nu rättar den i stället in sig i ett långt led av indicier på att akademiledamöters texter, i tidningar såväl som i bokform, dem rör man inte.
Jag sätter åtminstone en kanderad aprikos på att bara ungefär arton personer i Sverige skulle komma undan med det här.
Nils Forsberg är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.
Läs fler texter av Nils Forsberg här.
