Simon Stålenhag. Foto: FREDRIK BERNHOLM / FREDRIK BERNHOLMSimon Stålenhag. Foto: FREDRIK BERNHOLM / FREDRIK BERNHOLM
Simon Stålenhag. Foto: FREDRIK BERNHOLM / FREDRIK BERNHOLM
"Passagen"."Passagen".
"Passagen".
En av illustrationerna ur "Passagen". En man kopplar upp sitt medvetande med hjälp av företaget Sentry och – en telefonkiosk. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGANEn av illustrationerna ur "Passagen". En man kopplar upp sitt medvetande med hjälp av företaget Sentry och – en telefonkiosk. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN
En av illustrationerna ur "Passagen". En man kopplar upp sitt medvetande med hjälp av företaget Sentry och – en telefonkiosk. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN
I "Passagen" kopplar människor upp sig mot ett gemensamt medvetande och deras tillvaro är en blandning av strategispel och inbördeskrig. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGANI "Passagen" kopplar människor upp sig mot ett gemensamt medvetande och deras tillvaro är en blandning av strategispel och inbördeskrig. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN
I "Passagen" kopplar människor upp sig mot ett gemensamt medvetande och deras tillvaro är en blandning av strategispel och inbördeskrig. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN
Therese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: THEO ELIAS LUNDGRENTherese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: THEO ELIAS LUNDGREN
Therese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Hans konst förtjänar all världens uppskattning

Publicerad

I "Passagen" vänder sig Simon Stålenhag mot ett USA som kommit att älska svenskens sci fi-konst.

Therese Bohman unnar honom all framgång men saknar ändå de svenska villaområdenas särskilda lyster.

KONSTBOK | RECENSION. Det är sent på jorden i Simon Stålenhags ”Passagen”. Eller, egentligen är det bara 1997. Men som vanligt hos Stålenhag får man känslan av att det är dåtid och framtid på samma gång: kombinationen av det välbekanta och det okända har blivit hans kännetecken.

I ”Passagen” är tonåriga Michelle på drift genom ett dystopiskt USA. Med en stulen bil, och i sällskap av en liten robot, ska hon ta sig till kusten. I sju år har mänskligheten omkring henne alltmer valt bort att leva sina liv i verkligheten, för att i stället ta på sig en hjälm från företaget Sentre och koppla ihop sina medvetanden i en blandning av strategispel och inbördeskrig. 

Människor har passiviserats, och deras ihopkopplade hjärnor driver märkliga robotar som stapplar omkring i det förfallande amerikanska landskapet.

Michelle och roboten betraktar en annalkande sandstorm.Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN

Samhällskritik

Under resans gång får man också ledtrådar till Michelles egen historia: på grund av ett synfel har hon aldrig kunnat använda hjälmarna, utan stått som en utomstående betraktare. Här finns minnesbilder av en död mamma, en förlorad kärlek, en försvunnen lillebror.

 

LÄS MER – Therese Bohman: Simon Stålenhags bilder är omedelbart fascinerande

 

Känslan påminner om den i Jerker Virdborgs romaner: en katastrofsituation där mycket är outtalat men oerhört stämningsmättat. Hos Stålenhag finns dock en tydligare samhällskritik. Den värld han skildrar, där kollapsade, leksaksliknande drönare gör omgivningarna till en blandning av förfallet tivoli och kyrkogård för stridsskepp, upplyst av flimrande reklamskyltar, är som en illustration av det allra mest groteska i konsumtionssamhället. 

Skildringarna av människors totala behovstillfredsställelse på artificiell väg för tankarna till både Roms sista dagar och Huysmans ”Mot strömmen”.

Ur "Passagen", en scen inifrån en bil.Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN

Svenska villaområden

”Passagen” är betydligt mörkare och obehagligare än Simon Stålenhags tidigare böcker. Och samtidigt är den tyvärr mer generisk. För det som gjorde Stålenhags ”Ur varselklotet” och ”Flodskörden” till de djupt originella verk de är, var att de utspelade sig i Sverige. 

Den sällsamma kombinationen av svensk villaområdestillvaro på 1980-talet och science fiction kändes unik, och dessutom var igenkänningsfaktorn så stark att den utgjorde en stor del av behållningen: Precis så där såg den trista lilla snårskogen vid stigen ut, precis så där föll ljuset genom mexitelgelvillans fönster på snön när det började mörkna och det snart var dags att gå in och äta middag (falukorv i ugn, eller kanske fiskpinnar). 

Mitt i sandstormen. Michelle och roboten stretar på.Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN

John Ajvide Lindqvist

Liksom hos John Ajvide Lindqvist uppstod det suggestiva i kombination av vardag och kusligheter. Amerikansk dystopi har man sett många gånger förut.

Samtidigt känns det tillfredsställande rättvist att det går bra för Simon Stålenhag. På några år har han gått från att ha en liten, hängiven publik på nätet till att sälja rättigheterna till ”Passagen” till Hollywood, där den nu ska bli film. 

För något sådant krävs det kanske att en bredare publik än svenska 1970- och 80-talister kan relatera till hans bilder. Jag hoppas bara att det unika med Stålenhags konstnärskap inte försvinner med framgången. 

 

LÄS MER – Björn Barr: Det känns som Simon Stålenhag och jag vuxit upp på samma gata

 

 

KONSTBOK

SIMON STÅLENHAG

Passagen

Fria ligan, 143 s.

 

Therese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är "Aftonland".

Läs fler texter av Therese Bohman här.

Relaterade ämnen
Therese Bohman
Therese Bohman
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag