Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hans konst förtjänar all världens uppskattning

Simon Stålenhag. Foto: FREDRIK BERNHOLM / FREDRIK BERNHOLM
"Passagen".
En av illustrationerna ur "Passagen". En man kopplar upp sitt medvetande med hjälp av företaget Sentry och – en telefonkiosk. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN
I "Passagen" kopplar människor upp sig mot ett gemensamt medvetande och deras tillvaro är en blandning av strategispel och inbördeskrig. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN
Therese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

I "Passagen" vänder sig Simon Stålenhag mot ett USA som kommit att älska svenskens sci fi-konst.

Therese Bohman unnar honom all framgång men saknar ändå de svenska villaområdenas särskilda lyster.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONSTBOK | RECENSION. Det är sent på jorden i Simon Stålenhags ”Passagen”. Eller, egentligen är det bara 1997. Men som vanligt hos Stålenhag får man känslan av att det är dåtid och framtid på samma gång: kombinationen av det välbekanta och det okända har blivit hans kännetecken.

I ”Passagen” är tonåriga Michelle på drift genom ett dystopiskt USA. Med en stulen bil, och i sällskap av en liten robot, ska hon ta sig till kusten. I sju år har mänskligheten omkring henne alltmer valt bort att leva sina liv i verkligheten, för att i stället ta på sig en hjälm från företaget Sentre och koppla ihop sina medvetanden i en blandning av strategispel och inbördeskrig. 

Människor har passiviserats, och deras ihopkopplade hjärnor driver märkliga robotar som stapplar omkring i det förfallande amerikanska landskapet.

Michelle och roboten betraktar en annalkande sandstorm. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN

Samhällskritik

Under resans gång får man också ledtrådar till Michelles egen historia: på grund av ett synfel har hon aldrig kunnat använda hjälmarna, utan stått som en utomstående betraktare. Här finns minnesbilder av en död mamma, en förlorad kärlek, en försvunnen lillebror.

 

LÄS MER – Therese Bohman: Simon Stålenhags bilder är omedelbart fascinerande

 

Känslan påminner om den i Jerker Virdborgs romaner: en katastrofsituation där mycket är outtalat men oerhört stämningsmättat. Hos Stålenhag finns dock en tydligare samhällskritik. Den värld han skildrar, där kollapsade, leksaksliknande drönare gör omgivningarna till en blandning av förfallet tivoli och kyrkogård för stridsskepp, upplyst av flimrande reklamskyltar, är som en illustration av det allra mest groteska i konsumtionssamhället. 

Skildringarna av människors totala behovstillfredsställelse på artificiell väg för tankarna till både Roms sista dagar och Huysmans ”Mot strömmen”.

Ur "Passagen", en scen inifrån en bil. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN

Svenska villaområden

”Passagen” är betydligt mörkare och obehagligare än Simon Stålenhags tidigare böcker. Och samtidigt är den tyvärr mer generisk. För det som gjorde Stålenhags ”Ur varselklotet” och ”Flodskörden” till de djupt originella verk de är, var att de utspelade sig i Sverige. 

Den sällsamma kombinationen av svensk villaområdestillvaro på 1980-talet och science fiction kändes unik, och dessutom var igenkänningsfaktorn så stark att den utgjorde en stor del av behållningen: Precis så där såg den trista lilla snårskogen vid stigen ut, precis så där föll ljuset genom mexitelgelvillans fönster på snön när det började mörkna och det snart var dags att gå in och äta middag (falukorv i ugn, eller kanske fiskpinnar). 

Mitt i sandstormen. Michelle och roboten stretar på. Foto: SIMON STÅLENHAG / FRIA LIGAN

John Ajvide Lindqvist

Liksom hos John Ajvide Lindqvist uppstod det suggestiva i kombination av vardag och kusligheter. Amerikansk dystopi har man sett många gånger förut.

Samtidigt känns det tillfredsställande rättvist att det går bra för Simon Stålenhag. På några år har han gått från att ha en liten, hängiven publik på nätet till att sälja rättigheterna till ”Passagen” till Hollywood, där den nu ska bli film. 

För något sådant krävs det kanske att en bredare publik än svenska 1970- och 80-talister kan relatera till hans bilder. Jag hoppas bara att det unika med Stålenhags konstnärskap inte försvinner med framgången. 

 

LÄS MER – Björn Barr: Det känns som Simon Stålenhag och jag vuxit upp på samma gata

 

 

KONSTBOK

SIMON STÅLENHAG

Passagen

Fria ligan, 143 s.

 

Therese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är "Aftonland".

Läs fler texter av Therese Bohman här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!