Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Hanna Nordenhök

Varför refuserade de hennes mästerverk?

Clarice Lispector (1920-1977). Foto: - - / OKÄND
Hanna Nordenhök. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Clarice Lispectors storverk från 1961 handlar om att fly från ett brott.

Hanna Nordenhök ser en svindlande hypnotisk begärstriangel.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är svårt att begripa att Clarice Lispectors expansiva roman ”Äpplet i mörkret”, som senare blev hennes genombrott som författare, gång efter annan refuserades av förlagen innan den slutligen publicerades 1961. 

Då hade denna den fjärde och mest omfångsrika av Lispectors romaner redan varit färdigställd i flera år, skriven under hennes sista år som diplomathustru på olika orter i USA. Det var ett liv hon avskydde och tog avsked av när hon lämnade sin man 1959 och bosatte sig i Rio de Janeiro med sina båda söner, varav den ene svårt sjuk i schizofreni.

Svindlande närvaro

Det går att läsa Lispectors egenartade romanvärldar på många sätt. De utgör kosmos man aldrig riktigt blir färdig med, skälvande språklandskap där en mänsklig subjektivitet ständigt sätts på spel, raseras och blir till. 

Om prosa kan tänka, bli filosofisk reflektion, så kan Lispectors det definitivt. Hennes språk är i ständig rörelse. Med en flimrande, svindlande närvaro liknar det en sorts grundforskning i tillvarons och det mänskliga medvetandets djupaste skikt. Så har hon också kallats den brasilianska litteraturens Virginia Woolf, och den viktigaste judiska författaren sedan Franz Kafka

Flyr från ett mord

I många av Lispectors böcker löper våldet som en röd tråd genom gestalternas liv och situationer, inte sällan skildrat genom en samtidig motsättning och överspillan mellan manligt och kvinnligt, människa och djur, språk och värld. Så också i ”Äpplet i mörkret”, en berättelse i tre delar som skildrar en man, Martim, på flykt undan det mord på sin fru han tror sig ha begått. 

Flykten ska visa sig handla mindre om att undkomma än uppskjuta straffet för det brott han känner som sin ”första handling som människa”. Vad som ska förhalas är njutningen eller omvälvningen i att se världen i ny skärpa. Genom brottet på en gång fullbordar och revolterar han mot ordningar större än han själv, och i hans inre blir det synonymt med förverkligandet av ett slags yttersta individualitet, med ett språng ut i en ny förståelse och varseblivning.

Hypnotisk begärstriangel

I mörkret glimmar kunskapens frukt. Uppfylld av den inre förvandling mordet satt i gång i honom irrar han runt på en enslig landsbygd i nordöstra Brasilien, ända tills han når en fazenda där de två kusinerna Vitória och Ermelinda bor, den förstnämnda gårdens matriark och den senare personifierande dess förfall. 

Martim, egentligen en ingenjör från storstaden, tar anställning på gården, och en motsägelsefull och hypnotisk begärstriangel sätts i gång. Så kan svenska läsare än en gång glädjas åt frukten av ett dödsföraktande översättningsarbete signerat Örjan Sjögren av ett av 1900-talets stora författarskap. 

ROMAN

CLARICE LISPECTOR

Äpplet i mörkret

Översättning Örjan Sjögren

Tranan, 500 s.

Hanna Nordenhök är författare och kritiker på Expressens kultursida.

I tv-spelaren högst upp i artikeln visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Veckans gäst är artisten Pugh Rogefeldt, mottagare av årets Cornelis Vreeswijk-stipendium på 750 000 kronor. Programmet finns också som podcast.