Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Hanna Johansson

Det här är landet med rätt religion – och fel

Hanna Johansson.Foto: PRIVAT
Anna Burns.Foto: PA

Gränser mellan människorna i Nordirland genomsyrar Anna Burns stora genombrott.

Hanna Johansson ser en vindlande roman vars svenska utgåva svajar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När Anna Burns belönades med Man Booker-priset 2018 för romanen ”Milkman” var det den första gången en författare från Nordirland fick priset. Det är en berättelse som utspelar sig under en intensiv period i områdets moderna historia, det är sjuttiotal och The Troubles, men ingen stad nämns någonsin vid namn, ingen konflikt beskrivs i tydliga ordalag – i stället definieras allt i denna roman utifrån gränser och motsatser. Det är landet på andra sidan vattnet, rätt religion och fel religion. En artonårig, icke namngiven kvinna, berättaren, blir plötsligt tvungen att navigera omkring en äldre, gift man, en uppsatt figur inom paramilitären – ”mjölkbudet” kallad.

Anna Burns skriver med ett vindlande språk och med många lager fram en historia om sanning och ambivalens, förtrycket som kommer till uttryck genom rykten och paranoia i ett ”krutdurksamhälle”, som berätterskan kallar sin hemstad. Efter mjölkbudets närmanden börjar hennes varje beteende granskas, som det att hon går och samtidigt läser böcker. Hon gillar inte 1900-talet, hon tänker 1800-talstankar.

Har man haft ont om tid, eller vad är det frågan om?

”Milkman” är en fascinerande och medryckande roman. Men den svenska utgåvan är, tyvärr, direkt undermålig. Under läsningen räknar jag till så många korrfel att jag vid ett tillfälle blir misstänksam och börjar leta efter tecken på att det är något fel på just den bok jag fått att recensera, men hittar ingenting som antyder att så är fallet. Peter Samuelsson, en begåvad översättare, har gjort en del val som förvånar mig mot bakgrund av hans tidigare arbete. Som hur huvudpersonens mammas insinuanta uttryck ”’dot dot dot’ places” på svenska blir ”’prick prick prick’-ställen” snarare än ”’punkt punkt punkt’-ställen”. Där språket i den engelska originalversionen flödar blir det på svenska i stället ofta rörigt och klumpigt.

Har man haft ont om tid, eller vad är det frågan om? Oavsett bakgrunden är resultatet olyckligt. ”Milkman” är en mycket läsvärd roman, men samma sak kan inte sägas om ”Mjölkbudet”.

ROMAN

ANNA BURNS

Mjölkbudet

Översättning Peter Samuelsson

Nirstedt/Litteratur, 387 s.

Hanna Johansson är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

 

Här dömer Isak Skogstad ut lärarutbildningen

Hur ska den svenska skolan bli bättre? Daniel Sjölin möter den hårdföre skoldebattören Isak Skogstad, aktuell med sin bok ”Isak Skogstads obekväma sanningar om skolan”. Se det senaste avsnittet av Kultur-Expressen i tv-spelaren ovan.