Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Hanna Höglund

Den här haren får stora psykiska problem

Inlaga ”Sen kom vintern”.
Inlaga, ”Sen kom vintern”.
Hanna Höglund.Foto: YLWA YNGVESSON
Foto: LILLA PIRATFÖRLAGET
Per Gustavsson. Foto: STEFAN TELL / STEFAN@STEFANTELL.SE

Skildringar av vintern brukar ofta innebära skoj, mys och gemenskap.

Hanna Höglund gläds åt en bilderbok som tar mörkret på allvar. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Per Gustavssons nya Augustnominerade bilderbok ”Sen kom vintern” är en liten ångestsaga om den årliga naturkatastrof vi kallar vinter. 

I huvudrollen ser vi en ensam hare med extremt kontrollbehov, för vilken den kalla årstiden kommer som en fullständig chock. Han vill ju bara pyssla i morotslandet! Vad är det här för vita strån i pälsen! 

”Döden har tagit haren till sig” skriver Gustavsson. 

Detta är nämligen befriande mörk läsning för målgruppen tre år och uppåt (med föräldrar) för vilken Kung Bore-säsongen i praktiken betyder mycket lite av glimrande skidspår men desto mer av luftvägsvirus och snoriga näsor i ändlösa rader.

Det här är i grunden en berättelse om att våga leva i sin ovisshet.

Äntligen en vinterbok nästan helt utan de rosiga kindernas tillkämpade kälkeufori! Istället drabbas haren av svåra – med en psykologterm - depersonalisations-symptom när han ser sig i spegeln en morgon och pälsen blivit helvit. Han känner helt enkelt inte igen sig. 

I absolut högform är bildkonstnären Gustavsson i scenerna från den snälla björnens brunmurriga ide. Snöpartiklarna skimrar och singlar ner i en magisk ljuskon över den ångestfyllda haren som ju bara ”vill att allt ska vara som förut”. 

För det här är i grunden en berättelse om att våga leva i sin ovisshet. Och det är rörande hur haren så kapitalt misslyckas med detta, ända in i slutet.

Hur kan man inte älska denna björn?

När jag testläser hemma visar det sig att den lite råa Gustavsson-humorn nästan blir för läskig för små åhörare, speciellt när han flörtar med skräckfilmen.

Men så får vi samtidigt björnen som är berättelsens Too-ticki och som accepterar all förändring med stoiskt lugn. Hur kan man inte älska denna björn? 

För precis som i Tove Janssons muminklassiker ”Trollvinter” balanserar ”Sen kom vintern” på gränsen mellan djupaste svärta och medmänsklig värme. Där en ensam individ utan social backup står alldeles handfallen inför det fruktansvärda som vi så vardagligt kallar ”snö”. Tills någon kommer och säger ”det ordnar sig”. 

BILDERBOK

PER GUSTAVSSON

Sen kom vintern

Lilla Piratförlaget

Ålder: Från 3 år

Hanna Höglund är kritiker på Expressen Kultur.