Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han var skoningslös mot vår tids cyniska härskare

John le Carré.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
John le Carré på en brexit-protest i London 2019.
Foto: Sean Smith / TT NYHETSBYRÅN
Stig Fredrikson.
Foto: MIKAEL SJÖBERG

John le Carré, den moderna spionromanens fader, dog den 12 december.

Stig Fredrikson minns en mästare som höll moralens lykta mot världen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM. John le Carré var spionromanens mästare. Det finns ingen thrillerförfattare som kan mäta sig med honom. ”Mullvaden” (”Tinker tailor soldier spy”) är den bästa spionroman som har skrivits. Men hela serien där George Smiley i den brittiska underrättelsetjänsten både bekämpar och beundrar sin sovjetiska KGB-kollega Karla är redan klassiker. Om Svenska Akademien, som ett tag var inne på att belöna nya genrer, hade vågat belöna den moderna spionromanens skapare, hade pristagaren hetat John le Carré.

I sin memoarbok ”Duvornas tunnel” skriver John le Carré, som egentligen hette David Cornwell, att ”spionerandet påtvingades mig från födseln på ungefär samma sätt som havet påtvingades C.S. Forster eller Indien Paul Scott. Ur den hemliga värld som jag en gång i tiden kände till har jag försökt skapa en större skådeplats för de världar som vi bebor”.

Han arbetade för den brittiska underrättelsetjänsten, framför allt i Västtyskland, i början av 1960-talet, en erfarenhet som blev inspirationen till genombrottsromanen ”Spionen som kom in från kylan” 1963. Efter det följde alla de romaner som gjorde John le Carré till den allra främste skildraren av det kalla krigets spionvärld. Det är en värld som i dag kan tyckas avlägsen eftersom kraftmätningen mellan öst och väst tog slut i och med Sovjetunionens kollaps. Men då var det blodigt allvar, och ingen har skrivit lika spännande och insiktsfullt om det kalla krigets hemliga agentvärld som John le Carré.

John le Carré blev 89 år gammal.
Foto: Christian Charisius / TT NYHETSBYR¿N

Svek och cynism utmärkte spionernas verklighet. Hos John le Carré fanns de ingredienserna med redan från hans barndom, med en far som var en bedragare, men en svindlare med charm.

Förräderi spelar naturligtvis en central roll i spionromanerna. Men det gör också moral. John le Carré var i högsta grad en moralisk författare. De personer i hans böcker som man ofta sympatiserar mest med och som offras eller går under, är också de med högst moral.

'Jag älskar att skriva', skrev han i memoarboken.

Och eftersom John le Carré i alla sina 25 romaner har just moraliska värderingar som ett genomgående tema, tog hans författarskap inte alls slut bara för att det kalla kriget tog slut. I stället riktade John le Carré sökarljuset mot skumraskaffärer inom vapenhandel, finansvärld och läkemedelsförsäljning, liksom mot olösta konflikter i Mellanöstern och Afrika. Svek och bedrägeri i länders och människors umgänge med varandra frodas också i dagens värld, och John le Carré fann ständigt nya ämnen för sin vassa penna.

”Jag älskar att skriva”, skrev han i memoarboken. Och det märktes inte minst i hans sista bok, ”En fri agent”. Han var 88 år när den kom ut förra året. Det var brexit och vad han såg som Storbritanniens ödesdigra väg bort från resten av Europa som fick honom att ta upp pennan igen. 

Just nu, när Boris Johnson håller på att avsluta utträdet ur EU, är det läge att ta fram John le Carrés testamente igen och läsa hans skoningslösa formuleringar om vår tids cyniska härskare.


Stig Fredrikson är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida.