Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han var en av de främsta förläggarna

Förläggaren Lasse Bergström. Foto: Björn Bergström

Förläggaren och Expressen-medarbetaren Lasse Bergström (1929-2019) har gått bort.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM. När Lasse Bergström var lite över 20 fick han två fina anbud. Det ena kom från Dagens Nyheter och Olof Lagercrantz, det andra från Norstedts som behövde en ung förläggare som kunde matcha det unga geniet Stig Dagerman och så ta upp kampen på allvar med Bonniers om den unga litteraturen och de unga författarna. Lyckligt nog för Norstedts valde Lasse Bergström dem och Dagerman. Resultatet blev svensk förlagshistoria, Norstedts moderniserades och fick genom Lasse Bergström – med benägen hjälp av nära vännen och trätobrodern Thomas von Vegesack - sin identitet som det mest samtida förlaget, litterärt och politiskt.

Det finns ett par fina brev mellan den unge förläggaren Bergström och den något yngre men precis lika äregirige blivande författaren P O Enquist. P O tackade sedermera för refusen av den första diktsamlingen men lovar Hr Bergström att återkomma med prosa. De fick ett litterärt liv tillsammans som sträckte sig över mer än fem decennier.

Han lovade sin vän Ingmar Bergman att vartenda ett av hans manuskript skulle komma ut som bok på Norstedts.

Men vid sidan av förlagsarbetet var det film och opera (och rätt mycket fotboll) som var Lasse Bergströms stora passioner och han skrev här i Expressen om båda sakerna i tre decennier. Varje år i Cannes, varje år i Bayreuth. Han lovade sin vän Ingmar Bergman att vartenda ett av hans manuskript skulle komma ut som bok på Norstedts och tillsammans fick de uppleva världssuccén med Bergmans självbiografi ”Laterna magica”.

Ingmar Bergman. Foto: AP / AP

Jag lärde känna Lasse Bergström på allvar när jag själv blev förlagschef på Norstedts i början av 1990-talet. Då hade han gjort den för förläggare ganska vanliga läsarkarriären från ung litteratur över den mogna till biografierna och till sist de bästa deckarna. Det var han som förlade Sjöwall/Wahlöö och den unge Guillou och åt oss sent födda lektörsläste han, blixtsnabbt och exakt som alltid, Stieg Larsson. Och förutsåg succén. Dagens Norstedts har inte minst det utlåtandet att tacka Lasse för.

Tomas Tranströmers gäng

Han tillhörde samma gäng på Södra latin som Tomas Tranströmer, ett av genierna som hängde på Café Krönet på Götgatan under krigsåren. I sina memoarer berättade Lasse hur Tomas T skickade en dikt mellan deras bänkar för att få veta vad Lasse tyckte. Den dikten fick alla läsa så småningom. Och kanske gjordes Lasse till en av efterkrigstidens allra viktigaste svenska förläggare där, och då. 

 

Svante Weyler är förläggare och medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!