Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han sticker till i Goethes gubbsjuka undersida

Kjell Espmark.Foto: CATO LEIN / NORSTEDTS
Foto: NORSTEDTS
Daniel Sjölin.Foto: Olle Sporrong.

Är det huvuden från akademikrisen som rullar i ledamotens nya dikter, eller är det en uppgörelse av annat slag?

Daniel Sjölin ser Kjell Espmark ta sig friheter i sin nya diktsamling.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | LYRIK. Paradiset, om det funnes, föreställer jag mig som ett sommarkollo. Uppstyrda aktiviteter blandas med egentid – storkökssoppa men också en tjuga i fickan till kiosken. Oavsett vem du har varit i livet kommer du hit som den du vill vara. Under en och en halv evighetsvecka kan du leva med främlingar som tar ett nytt riskabelt du på allvar. 

Förordet till Kjell Espmarks nya diktsamling aviserar en spätstil, en poet som kommit dithän att han ger tusan i framtid och publik och styr rätt in mot en tystnad, eller rätt ut på nya fält. Så heter samlingen också ”Kvällens frihet”.

Kaxigt, infrias det? Den typiska ”rolldiktning”, där poeten skriver sig an döda föregångare känns inte bara igen, det liknar en samlingsplatta. Alltifrån Anna Achmatova, Béla Bartók, Nelly Sachs och Marguerite Yourcenar till Ferdinand Boberg, Linné och Helene Schjerfbeck hamnar i blickfånget. Och rösten är densamma: elegant, öppen, lyssnande och kanske som allra bäst när den utrycker vår förtvivlan.

 

Jag vet inte ett dyft om det kommande / men anar att det är en galning / mer rik på uppslag än vi / och att världen därför är förlorad.

Endast i ett typografisk förkrympt rop, samt i ett impressionistiskt crescendo efter en tur genom Heidenstams sista språk där lingonriset blir purpurrött (”och det är dags för syntaxen att byta blöja”), går poeten utöver sitt omgivande gängse. Och den pedagogik som han nu säger sig ha gjort slut med? Ånä, Espmark är lika googlevänlig som förr. Kvickt får jag Rodins skulptur ”Den gående mannen” på skärmen, varmed ekfrasen övergår i kraftfull konstvandring.  

Så, frihet från vad? Ja en dikt sticker i Goethes gubbsjukt mjuka undersida, en annan avfärdar Mallarmés destruktion vilken endast kvarlämnar ord som ”glittrande reflekterar varandra”, och ett särskilt hårt straff får Ezra Pound, som fjättras till galärslav på ett skepp av sten. Jag tänker på elitismen, nihilismen och det romantiska geniets erotiska narcissism – är det vad som dekapiteras? Författarfåfängan? Eftermälets eländiga katedral? Akademiekrisen?

Äsch. Låt professorerna utreda, de har betalt. Förutom någon alltför flexibel slutknorr, samt möjligen två svaga slutstrofer i Nelly Sachs-dikten, sitter ”Kvällens frihet” som en smäck helt utan radikalitet. När Linné upptäckte en blomma som föll ur hans system (vi kallar det mutation), reviderade han inte naturen, utan sin gudsbild: Gud var plötsligt velig. Om han tänkt tvärtom hade han föregripit Darwin och segern vore desto större. Men Linnés arv handlar om att se värde i det levande, inte bara systematisera det. Espmarks omistlighet ligger vare sig i identiteten eller i skalperna, utan i de enskilda raderna som är läsarens, inte poetens. Den tron har skalden trots allt inte reviderat när han drar sig undan på en ö och jamar efter de elever som inte längre kommer.

Tillbaka till sommarkollot: Du behöver alltså inte byta identitet, särskilt inte när den är oviktig för dig. Förutom krocketspel och tältutrustning finns här också ett typiskt sommarbibliotek. Byggt av individer och inte system uppbär det lika många brister i sitt register som oväntade pärlor. Om vintern fryser de i sin ouppvärmda glasveranda, om sommaren letar sig fukten in, där pärmarna står inkilade av slumpen mellan groteskt väsensskilda jämlikar. Jag föreställer mig att detta bibliotek har gott om verk av Kjell Espmark. 

Skratta om ni vill åt denna sosseversion av paradiset. Det är ändå mitt absoluta max. Mer heder kan jag inte skänka ett författarskap. Tag och läs medan regnskyn släcker fjärden.

LYRIK

KJELL ESPMARK

Kvällens frihet

Norstedts, 91 s.

Daniel Sjölin är redaktör på Expressens kultursida.