Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han skildrar slutet för människa och natur

Erri de Luca
Foto: Agence Opale / Alamy Stock Photo / https://www.alamy.com
Annina Rabe.
Foto: PRIVAT

Den italienske författaren Erri de Luca är aktuell på svenska med romanen ”Fjärilens tyngd”.

Annina Rabe läser en allegorisk skildring av samspelet mellan människan och hennes omgivning.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I Sverige är Erri de Luca tämligen okänd, men i hemlandet Italien är han en berömd författare och kulturpersonlighet med över femtio utgivna böcker. Han är verksam inom många genrer: som prosaist, poet, essäist och översättare. Men han är också en stridbar anarkist och miljöaktivist med rötterna i den italienska vänsterrörelsen. För några år sedan undgick den då 65-åriga författaren ett fängelsestraff med en hårsmån för att handgripligen protesterat mot den planerade höghastighetslinjen mellan Lyon och Turin. 

”Fjärilens tyngd”.
Foto: Grate Förlag

När de Lucas roman ”Fjärilens tyngd” från 2009 nu kommer ut på svenska känns detta med miljöintresset som en viktig bakgrund. Inte för att den är en politisk pamflett, men för att den är genomsyrad av en sådan djup förståelse för djur och natur. Erri de Luca har skrivit en sparsmakad saga på 68 sidor, en sorgsen allegori över den oundvikliga och ofta meningslösa maktkampen mellan människa och natur. 

Romanen har tre huvudrollsinnehavare: en alpget, en man och en högst symbolisk vit fjäril. Redan på första sidan förstår man att ingen av dem kommer att leva när romanen når sitt slut. Alpgeten är sedan många år kung över sin flock. Han är starkast och störst av dem alla, men han vet att hans tid håller på att rinna ut. Han rör sig fortfarande smidigt över de italienska alptopparna, men snart ska han dra sig undan för att dö.

Att de Lucas berättelse ska läsas allegoriskt råder det ingen tvekan om.

Samtidigt smyger en gammal tjuvskytt omkring i alpgetternas spår. Också han med en känsla av att slutet närmar sig. Målsättningen innan han lägger ner geväret för gott är att knäppa just denna alpgetskung som har lyckats undfly honom i så många år. Det finns inget skäl till att han måste döda just den här alpgeten, eller någon alpget överhuvudtaget för den delen. Han drivs inte av hat, och köttet eller pälsen är inte det väsentliga. Det är en troféjakt, som sker på ren instinkt. 

Att de Lucas berättelse ska läsas allegoriskt råder det ingen tvekan om. Symboliken balanserar på det övertydligas gräns. Men den har inte fastnat i en sagoformel, utan är en sällsynt levande och sinnlig berättelse. Framför allt märks det i de partier som behandlar alpgetternas liv. De Luca låter oss komma dem väldigt nära, men är noga med att låta dem förbli djur och inte ge dem uppenbara mänskliga drag, vilket annars är en fälla som många djurskildringar fastnar i. Här handlar det i stället om instinkter, dofter, intryck. En koncentrerad roman som denna kräver extra mycket att vartenda ord vägs på våg av sin översättare. I händerna på Madeleine Gustafsson behöver man aldrig oroa sig.

Mellan jägaren och alpgeten finns en märklig ömsesidig respekt: Som om båda vet att det är ödesbestämt att de ska förgöra varandra. När så till sist sker är det ändå både gripande och sorgligt. Därför blir ”Fjärilens tyngd” en stor liten roman som öppnar för många tolkningar. 


ROMAN

Erri de Luca

Fjärilens tyngd

Översättning Madeleine Gustafsson

Grate, 68 s.


Annina Rabe är kritiker på Expressen Kultur.




Lunch med Montelius - ”Musiker är det vackraste yrket”

https://embed.radioplay.io?id=86866&country_iso=se

Så blir kultur en studie i meningslöshet, därför läser man Knausgård och därför är musiker det vackraste yrket. Dessutom: Kristina Lugns hemliga last.

Expressens matiga omtalade kulturpodd med Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och redaktör Gunilla Brodrej.