Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han gör klimatkollapsen konkret och fruktansvärd

Bokomslag. Foto: ALLEN LANE
Victor Malm. Foto: IZABELLE NORDFJELL

Att följa klimatförändringens konsekvenser framåt i tiden kan vara en fruktansvärd upplevelse.

Victor Malm imponeras av David Wallace-Wells konkretion, men inte av hans förslag till lösningar. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | SAKPROSA. Orsakerna till klimatförändringarna är enkla att förstå, men att inse och föreställa sig följderna är mer komplicerat. Dimensionerna är för stora, och fenomenen och tingen som omdanas av den ständigt ökande mängden koldioxid i atmosfären går inte att separera från varandra utan grov förenkling. Allt är sammankopplat, men sladdhärvan går inte att reda ut.

Men i ”The uninhabitable earth” gör David Wallace-Wells ett imponerande försök. Boken är en utveckling av essän som fick stort genomslag när den för två år sedan publicerades i New York Magazine. Premissen är alltså densamma, men framställningen är på en helt annan nivå, bredare och rikare: på drygt 200 vetenskapligt välförankrade sidor diskuterar Wallace-Wells med ovanlig tydlighet den katastrofala framtid som vi, i skenande hastighet, rör oss mot.

Utsläppen ökar markant

Det är fruktansvärd läsning. Genom att antal uppvärmningssymptom – som sjunkande mattillgång, stigande havsnivåer, accelererande epidemier, inbromsande ekonomier och normaliseringen av naturkatastrofer – projicerar han en rad olika scenarion för hur världen kommer att se ut om världssamhällets energiförsörjning inte omorganiseras radikalt och snart.

Men, påpekar han, ingenting vi gör nu kommer att stoppa klimatförändringarna. De pågår, är en effekt av utsläpp som vi redan har gjort oss skyldiga till, kom ihåg: de senaste tjugofem årens utsläpp utgör ungefär hälften av vad människan totalt sett har producerat, en fossil livsstil som kastat planeten från relativ stabilitet till kaosets rand. Men än kan vi göra skillnad. Det vi gör nu avgör dock bara hur illa det blir.

Det bästa vi kan hoppas på, menar Wallace-Wells, är två graders uppvärmning inom ett par decennier. Men det kräver drastiska, verkligt drastiska, åtgärder. Gör vi ingenting kan vi räkna med fyra grader eller mer innan seklet är slut.

Att få så små siffror att låta stora kan kallas för den nya klimatupplysningslitteraturens nobla ärende, och hittills har ingen lyckats bättre än Wallace-Wells, boken slår rakt i magen och med en kraft som bara den värsta sortens sanning har. Två graders uppvärmning – det sorgliga Parisavtalets mål – är nämligen illa nog.

 

LÄS MER. Expressens artiklar om klimatet 

Torkan är bara en del

Medelhavsområdet och stora delar av Indien kommer lida av frekvent och långvarig torka. De senaste årens skogsbränder kommer att se ganska godartade ut, det vi i dag betecknar naturkatastrofer kommer snarare att likna relativt vanliga väderfenomen och färskvatten kommer att bli en bristvara.

Den som har läst Maja Lundes isande framtidsfiktion ”Blå” har tvingats föreställa sig fasan det sista innebär. Allt det här är förstås bara prognoser, och de flesta har förmodligen hört dem förut, men Wallace-Wells styrka är att han kopplar samman dem, tänker kring och ger gestalt åt vad dessa förändringar – som vi alltså inte kan undvika – kan tänkas innebära, men utan att slå fast någon strikt sanning. Utom en: ”Ingenting av det som är bra i världen kommer att göras mer tillgängligt, eller spridas vidare till fler, av den globala uppvärmningen. Listan på dåliga saker som kommer att mångfaldigas är ändlös.” [min övers.]

För att nämna några: fler krig, mindre mat, ökad ojämlikhet, mer våld, fler auktoritära ledare, sanslösa ekonomiska katastrofer. Kollapsmetaforen avvisas ofta när klimatet diskuteras, och med viss rätt – att klimatet förändras innebär givetvis inte alltings totala undergång. Men Wallace-Wells visar varför den ändå bör ha bäring på vår förståelse av framtiden. Han argumenterar nämligen att vi redan har upplöst de klimatologiska omständigheter som gjorde framväxten av människans så osannolika existens möjlig, och därmed har vi skapat ett klimat som bara med underdrift kan kallas ogästvänligt.

Vågar inte hoppas

På sina ställen kommer det dock ta tid innan den verkliga ogästvänligheten gör sig gällande. I Sverige klarar vi oss kanske till och med hyfsat bra, också på relativt lång sikt, vilket är den fossila ekonomins vulgära och välbekanta orättvisa: värst drabbas länderna som nåddes av dess välfärdsfrukter sist och de som knappast fått smaka dem alls. Men också vi som ätit oss feta, och dessutom är jämförelsevis skyddade från kollapsens värsta krafter, kommer lära oss att se annorlunda på vår omvärld.

Wallace-Wells tar fram och visar en bild: den natur som vi moderna har betraktat som en stum, passiv resurs för mänsklig praxis och ekonomisk tillväxt kommer snart att bli något allt hotfullare, mer aktivt. Han drar sig faktiskt inte för att tala om en naturens hämnd.

Så vad bör göras?

Svaren på den frågan imponerar mindre än den briljanta, pedagogiskt sakliga och i ett desperat hopp stämda lägesbeskrivningen, men det ska kanske inte Wallace-Wells lastas för. Kolskatter, utfasning av smutsigenergi, omdanat jordbruk, mer eller mindre radikala kostförändringar och kolossala investeringar i så kallad koldioxidlagring – jo, lösningarna har idisslats ett tag nu, men tror någon på dem?

Jag vågar inte.

Men jag tror att mycket är vunnet om man sakta, och med sorgsen tillförsikt, accepterar Wallace-Wells tes: att världen nu är en annan än den som allt vi kallar mänskligt blev till i, att modernitetens stora utvecklingssaga är slut, att de kommande generationernas öde blir att genomleva dess länge oförutsedda konsekvenser.

Kanske kan en sådan ödmjukhet bereda grund för någonting annorlunda.

 

SAKPROSA

DAVID WALLACE-WELLS

The Uninhabitable Earth. A Story of the Future”

Allen Lane, 310 s.

 

Victor Malm är kritiker på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen.