Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hämnden?

Ann Heberleins kommande bok Ett gott liv är en uppgörelse med den förre förläggaren. Foto: Kennet Rouna
Ann Heberlein anklagar i sin kommande bok förläggaren Svante Weyler för att ha exploaterat hennes psykiska sjukdom.
Men han menar att Heberleins beskrivning inte stämmer med hur det gick till.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

ANSVARSFÖRDELNING
•  Ann Heberlein, född 1970, fick sitt genombrott som författare 2008 med Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar (Ica förlag). En grundkurs i hur man praktiserar etiskt och moraliskt tänkande, skrev en recensent.
•  Hon disputerade vid centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet med avhandlingen Kränkningar och förlåtelse.
•  I Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (Weyler) skildrade Heberlein hur det är att leva med sjukdomen bipolär typ 2. Den nya titeln, Ett gott liv (Albert Bonniers förlag) kritiserar förläggaren bakom den boken för att ha exploaterat författarens sjukdomstillstånd.
DOKUMENT INIFRÅN
•  Dokumentär prosa med det egna jaget ­ i centrum är den ledande litterära trenden. 2008 väckte Lars Norén stor uppmärksamhet med En dramatikers dagbok (Albert Bonniers förlag), inte minst på grund av bokens många utfall mot namngivna kulturpersonligheter.
•  När Maja Lundgren publicerade Myggor och tigrar, med avslöjande interiörer från Aftonbladets kulturredaktion, efterfrågade Per Wirtén i Expressen en ”publicistisk policy” från Albert Bonniers förlag: ”När tycker de att det är rätt att kränka andra människor?”
•  I början av september blev det känt att Karl Ove Knausgård slutligen lämnat manus till sjätte och sista delen av den självbiografiska sviten Min kamp (Norstedts). Boken skildrar bland annat tillblivelsen av de förra fem böckerna. Dokumentärtrenden är nu så långvarig att den biter sig själv i svansen.

I januari 2009 kom Ann Heberleins uppmärksammade självbiografiska bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva på Svante Weylers förlag: en självutlämnande berättelse om att leva med svår ångest och självmordstankar. I boken berättar Heberlein om sin bipolära sjukdom, och den slutar i ett sorts avsked - som ekade genom nyhetssändningarna när Ann Heberlein rapporterades försvunnen i drygt ett dygn i samband med boksläppet.
Boken fick mestadels berömmande recensioner, även om det fanns de som ansåg att innehållet var spekulativt. Så här skrev Pia Bergström i Aftonbladet: "Jag känner mig provocerad, manipulerad. Särskilt av slutet, om hur hon lägger boktexten på sin hotmailadress, postar koden och instruktioner om förlag till maken."
2010 lämnade Ann Heberlein Weyler för Albert Bonniers förlag, som gav ut hennes En liten bok om ondska.

Nu lanserar Bonniers Ett gott liv som en bok i genren "samhälle, politik och debatt": "Personliga reflektioner vävs samman med filosofiska resonemang kring begrepp som godhet och ondska, kärlek, altruism och egennytta", skriver förlaget i bokpresentationen.
Men bokens huvudsakliga tema är Heberleins relation med Svante Weyler - som genomgående kallas "förläggaren" - och hur den påverkade utgivningen av hennes självbiografiska berättelse.
Hon beskriver målande deras första möte i Stockholm en varm septemberdag 2008 då hon stod på en "hög dos Topimax och gick i ett ständigt bensorus för att inte dö av ångest" medan Weyler kindpussades, pratade ivrigt och drog fram ett kontrakt ur sin bruna portfölj som han haft fastklämd på cykelns pakethållare.
"Jag skulle få 50 000 kronor i förskott och just då skulle jag ha gjort vad som helst för
50 000 kronor", skriver Heberlein.
Hon följer honom till Bokmässan - och skriver hur han ska ha lotsat henne genom mingel och middagar och hämtat och lämnat henne vid hotellrummet som om hon "var ett litet barn på dagis".
Heberlein skildrar utvecklingen av deras relation som en delvis ömsesidig process där hon också ville behandlas som "en liten skör kvinna, gjord av glas och porslin".

"Till slut var jag så liten och rädd och svag att jag var tvungen att ringa honom flera gånger om dagen för jag kunde inte längre bestämma något själv. Ska jag skriva den artikeln? Ska jag träffa den journalisten? Är det bra att vara med i det tv-programmet?"
Men då och då skruvas tonen åt och blir mer hatisk:
"Det var ju svettigt ett tag för honom, de där dygnen när jag var borta. Det skulle inte ha sett snyggt ut för honom om jag skurit halsen av mig på ett hotellrum i Köpenhamn. Å andra sidan skulle det nog inte ha varit dåligt för försäljningssiffrorna. Tvärtom."
Hon hävdar också att det var han som "rådde min man och mina föräldrar att släppa försvinnandet till pressen".
Om Bokmässan 2010 skriver Heberlein:
"Några berättade om samtal de haft med förläggaren, samtal som chockat dem och som chockade mig. Samtal där det framkom att han tycktes vara fullt medveten om vad han gjorde - exploaterade en sjuk människa."
Svante Weyler berättar att han fått ta del av innehållet i Heberleins nya bok.
- Jag har bestämt mig för att inte kommentera den, utan låta andra ta ställning till boken och bilda sig en uppfattning, säger han.
- Men jag kan säga så här: Jag har en helt annan bild av de händelser och skeenden som hon beskriver. Jag har dels en annan upplevelse, dels en annan uppfattning.
- Kanske kommer jag till en punkt då jag vill ge min bild av hur det var - men där är jag inte nu.

I boken beskriver Ann Heberlein ett möte med sin nuvarande förläggare på Bonniers där han undrar över hennes motiv. Vill hon hämnas på sin gamla förläggare?
Hon skriver: "Nej, jag tror inte att jag vill hämnas, men helt säker kan jag ju inte vara. Är vi någonsin helt klara med våra motiv? Finns det alltid ett, överordnat, motiv?"
Debatten som följde Lars Noréns En dramatikers dagbok och Maja Lundgrens Myggor och tigrar - om självbiografins gränser och vem som bär ansvar för innehållet - lär ta ny fart med utgivningen av Ann Heberleins bok.
Förläggaren och författaren Per Gedin menar att hon med Ett gott liv ansluter sig till en klassisk genre.
- Här står jag av princip på författarnas sida. De har rätt att angripa vem de vill - här ansluter sig Heberlein till en lång tradition som odlades inte minst av Strindberg. Kanske är det lite oväntat att boken ges ut i genren facklitteratur, och inte som roman eller självbiografi.
Gedin anser att det främst är upp till författaren att avgöra vad som ska publiceras.
- Som förläggare kan du vara rådgivande, en spegel, men det fria ordet är författarens fristad. Visst kan det kännas svårt för den som blir angripen - jag har själv både blivit angripen, och angripit! - men man får ta det för vad det är. Det tillhör spelets regler, tycker Per Gedin.
Expressen har sökt Ann Heberlein och Martin Kaunitz, ansvarig förläggare för facklitteratur på Bonnierförlagen, men de vill inte kommentera boken förrän utgivningsdagen den 14 oktober närmar sig.

Victoria Lagercrantz
kulturen@expressen.se

FOTNOT.
Svante Weyler medverkar regelbundet på Expressen Kultur. Därför skrivs nyhetsartikeln om Ann Heberleins anklagelser av frilansjournalisten Victoria Lagercrantz, som inte tillhör sidans medarbetare.