Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så leder hälsohetsen till vår undergång

BANTA ELLER DÖ? I Åsa Ericsdotters nya dystopi utvecklas hälsohetsen till totalitär politik. Men är det inte lite väl osmakligt att dra paralleller mellan grönkålschips och gaskamrar?Foto: Robban Andersson
<p>Åsa Ericsdotter.<br></p>Foto: Nadja Hallström / BONNIERS
<p>Åsa Avdic.</p>Foto: Sara Mac Key / NATUR & KULTUR
<p>Mattias Berg.</p>Foto: Mikael Grinberg / NATUR & KULTUR
Expressen Kulturs Amanda Svensson.Foto: Ludvig Thunman / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

I vår tids undergångsfantasier är viktväktarstaten mer skrämmande än storebrorssamhället.

Amanda Svensson läser tre nya svenska dystopier om hälsofascism, kärnvapenhot och ett Sverige som annekterats av Sovjet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMANER

ÅSA ERICSDOTTER
Epidemin
Albert Bonniers, 413 s.

 

ÅSA AVDIC
Isola
Natur & Kultur, 319 s.

 

MATTIAS BERG
Dödens triumf
Natur & Kultur, 644 s.

Tidigt i sin tegelsten till debutroman ”Dödens triumf”, döpt efter den kända målningen av 1500-talskonstnären Brueghel den äldre, låter Mattias Berg sin protagonist Erasmus Levine reflektera över den freudianska dödsdriften.

Man skulle också kunna kalla det han beskriver vid åsynen av en atombombsprängnings vita ljus för ett slags ondskans Stendhal-ögonblick – hur han blir som förhäxad av den totala förstörelsens imposanta skönhet.Levine skriver, i det pergament som enligt romanens överenskommelse är den bok vi läser: ”Det kallades för Domedagssyndromet av våra psykologer. Människans paradoxala längtan efter undergång, storheten i själva skalan, att få vara med om något så obeskrivligt. Som pyromanens dröm men oändligt mycket starkare. Den fysiska njutningen i bara en provsprängning.”

 

LÄS MER: Det ljusa löftet om världens undergång

Stridens skönhet och sorg

Den fysiska njutningen i att se allt gå åt helvete, på ren svenska. Stridens skönhet och sorg.

Undergångslängtan är en drift som konstnärer både undersökt och profiterat på i alla tider, från medeltidens helvetesskildringar till dagens deckare och dystopiska science fiction, och som i höst manifesterar sig i flera romaner. Nästan samtidigt utkommer tre romaner som i den psykologiska thrillerns publiktillvända form undersöker människans uppenbara tendenser till att vilja använda sin makt till ont snarare än gott, till att slå sönder allt som är vackert. Spela spel där döden och förstörelsen är den enda tänkbara utgången.

Samtliga dessa tre romaner utgår från något slags kontrafaktiskt scenario i den svenska nutidshistorien och spårar dess konsekvenser in i en dystopisk framtid. Åsa Ericsdotters ”Epidemin” är en spänningsroman och samhällssatir, som genremässigt och stilistiskt ligger långt från Ericsdotters tidigare prosalyriska jagberättelser (ett halvdussin sedan debuten som 17-åring med ”Oskyld”).

 

LÄS MER: När civilisationen läggs på terapisoffan

BMI-krav för offentliganställda

Här är det inte Sverigedemokraterna som tagit sig in i riksdagen och börjat sprida parlamentariskt sanktionerat folkförakt – det är i stället något som kallas för Hälsopartiet, vars enda fråga och vallöfte är att minska fetman och ohälsan och de förödande konsekvenser dessa fenomen (läs: människor) påstås ha för samhällsekonomin.

Ledare för Hälsopartiet är Johan Svärd, en korsning mellan Jimmie Åkesson, Hitler och wellnessgurun Fredrik Paulún. Ja – Hitler, alltså. Det finns nämligen ingen ände på hälsovansinnet i Ericsdotters mardrömsvision.

Från hyfsat tänkbara scenarier med BMI-krav för offentliganställda, kyrkor omvandlade till fitnesscenter och mångdubblade skattesatser på fläsk spårar Ericsdotter, vars språkrebelliska ådra för övrigt helt lyser med sin frånvaro i denna bok, snart ut i vad man inte kan kalla något annat än en pastisch på folkmord i allmänhet och Förintelsen i synnerhet.

 

LÄS MER: Har varje tid sin egen sekt?

Sockerskatt är inte fascism

Köper jag detta, inom ramen för fiktionen? Nej. Blir jag provocerad över lättsinnet med vilken Ericsdotter drar paralleller mellan grönkålschips och gaskamrar? Ja. Sockerskatt är möjligen ett trubbigt politiskt styrverktyg, men det är inte fascism.

Ericsdotter schabblar helt enkelt bort den befogade diskussionen om hälsohets och omöjliga styrke- och skönhetsideal som ligger så mycket i tiden genom att ta ut svängarna till ett absolut och ganska osmakligt max. Möjligen blev hon berusad av makten, författarens oinskränkta – att skapa totalt förstörelse där lite hade varit nog.

Då är jag mer förtjust i Åsa Avdics mer sparsmakade och liksom lite hemliga kontrafaktiska fantasi, ”Isola”. Romanen är förlagd till år 2037, men dess premisser går tillbaka till 1989 då muren inte föll och Sverige sedermera annekterades av Sovjet, i romanen kallad Vänskapsunionen.

 

LÄS MER: Offret tar ansvar för att rädda världen

Pusseldeckare à la Agatha Christie

Dystopin spelar inte huvudrollen, utan är mest en suggestiv fond mot vilken en pusseldeckare med tydliga blinkningar till genres okrönta mästarinna Agatha Christie utspelar sig. Det handlar om Anna Francis, en litterär syster till Carrie Mathisen i tv-serien ”Homeland”, som efter en lång och nedbrytande utlandsstationering i den uzbekiska regionen Kyzul Kym har hamnat i onåd hos sina chefer.

Men så får hon ett uppdrag – att åka till ön Isola långt ut i Stockholms skärgård och hjälpa till i rekryteringsprocessen till ett mycket viktigt, hemligt uppdrag. Den korta vistelsen utvecklar sig till ett psykologiskt mardrömsscenario för alla inblandade, inte minst för Anna Francis som snabbt tappar greppet om situationen.

 

LÄS MER : Jonas Gardell: "Efteråt är allting för sent"

Oberäknelig och perfekt

För att vara en ”spänningsroman” är ”Isola” oväntat spännande; tät, oberäknelig och med perfekt komponerad intrig. De dystopiska inslagen, som skildrar det slags mekanisering av samhället och instrumentalisering av människan som präglar auktoritära samhällen, behåller en vaghet som paradoxalt nog gör den så mycket mer trovärdig.

I ovan nämnda ”Dödens triumf” har Mattias Berg, kulturjournalist och tidigare kulturchef på Sveriges Radio, tagit sin utgångspunkt i det smått bortglömda svenska kärnvapenprogrammet. Mellan 1945 och 1972 bedrevs forskning på kärnvapen i bland annat Ursvik i Sundbyberg, en forskning som i romanen får större proportioner och långt allvarligare följder än verklighetens.

 

LÄS MER: Krigets dårskap pågår framför våra ögon

Atombombens moder

Handlingen är förlagd till nutid. Huvudpersonen Erasmus Levine, som är ”Mannen med väskan”, den som har ansvar för den portfölj med vilken USA:s president kan auktorisera en kärnvapenavfyrning när hen är på resande fot, väljer att desertera från sitt uppdrag och i stället ansluta sig till en svensk underjordisk cell med avsikt att desarmera världens alla kärnvapen.

Ledare är en kvinna, Ingrid, som arbetade med det svenska kärnvapenprogrammet som kollega till Lise Meitner, den kvinna som 1938 kom fram till att man kunde klyva uran med neutronbestrålning och har kallats ”atombombens moder”.

I den 600 sidor långa romanen, som är en lyckad hybrid mellan idéroman, historisk skildring och den populärvetenskapliga thrillergenren, får vi följa Erasmus och Ingrid på en i dubbel bemärkelse underjordisk resa mellan kärnvapenanläggningar i Europa.

Kärnvapen ett knapptryck bort

Det är en allmänbildande och bitvis mycket spännande historia med filosofisk klangbotten. Varför har vi skapat något med kraft att fullkomligt förgöra oss själva? Vad är det för kollektiv förnekelse hela världen tycks ha gått in i efter det kalla kriget, som gör att vi knappt talar om kärnvapen längre? Hur kan vi fortsätta leva med den totala utplåningen som en reell möjlighet, bara några knapptryck bort?

Fast kanske är frågan snarare, i ljuset av vår uppenbara faiblesse för mardrömsscenarier: hur skulle vi kunna leva utan den? För att återgå till Freud - utan suget från döden, ingen strävan efter liv. Utan det eggande hotet från flottiga wienerbröd, ingen glädje över att alls ha en kropp

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.