Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gunnar Ekelöf – bättre än sprit!

Gunnar Ekelöf visste vad han gjorde när han poserade för fotografer. Här njuter han av doften från nyslaget hö och Kyrksjöns svalkande brisar 1951. Foto: DN/Scanpix
Gunnar Ekelöf, "Samlade dikter".
Foto: Lutfi Özkök

Akademien och Atlantis har samlat och kommenterat Gunnar Ekelöfs litterära livsverk.

Nina Lekander gläder sig och gödslar med utropstecken för såväl honom som hans uttolkare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Inte utan att en halvbildad kritiker som en annan upplever sig få en käftsmäll på direkten vid öppnandet av dessa vackra och välgjorda verk: Anders Olssons förord! Jag kan inte bättre säga det. Nej, jag menar skriva. Eller kanske framför allt inte ens läsa och tolka text som en så genomlärd person som Olsson, själv en härlig poet.

Adjektivet härlig kommer för mig eftersom jag verkar ha glömt det glada som Gunnar Ekelöfs poesi också rymmer. Annars är det ofta "Ekelöfs nej" man minns - för övrigt titeln på Olssons doktorsavhandling 1983. Upp ur minnesbrunnen bubblar initialt folkhemskritiken, vitsigheten och den existentiella ångesten ("Jag är här inte som annat / än tillflyktssökande", "ödet räknar klockans slag med decimaler"). Plus förstås den sensuella romantiken i antologinummer som "Eufori". Liksom kärleken, här uttryckt genom ibn 'Arabi: "Den som du älskar är i din revbenskorg, / andedräkten stöter honom / från sida till sida."

Men det lyckliga, eller bara den enkla glädjen, verkar jag sällan ha sökt mig till i ungdomen då jag var en ivrig Ekelöfläsare. Trots att den finns redan i den dåförtiden kontroversiella debuten "sent på jorden", faktiskt redan i dess andra dikt "flaggprydd sång" där "morgonen vaknar blåögd" och "trädenas händer välsignar stilla dagsljuset".

En annan dikt som jag mycket väl minns, älskar och återvänder till är "Arsinoe"; emellertid utan att riktigt begripa varför. Att den bjuder på rytmiskt vaggande kärlek, det har fått räcka. Men Anders Olsson avtäcker så många fler lager, skikt och stick i den. Så liksom diktjaget lindar sina remsor över sin älsklings ögon sveper jag - läsaren - nu även in mig i de gamla egyptiska mumietrasor från dunkla gravar som jag vanligtvis sällan funderar på.

 

Hur roligt är det inte med poesitolkning, om än av proffs som amatörer! Finns sådant i svensk skola numera? Får dagens gymnasister chans att brottas med "Samothrake"? Eller med prosastycket "Den gamle superkargören": en rosenrasande rolig lektion i hedonism, gastronomi, ordkunskap, geografi, historia och allmän tosighet; av syrsor ackompanjerad.

Ja, det är bara att bläddra på. Hos Ekelöf finns ju ungefär allt, inklusive bludder. Andra svenskspråkiga giganter inom lyriken - Stagnelius, Södergran och Tranströmer för att bara nämna några - är onekligen snävare. Ekelöf tar aldrig slut, pågår oavbrutet, svänger fett och kan med Walt Whitman utbrista: "Do I contradict myself? Very well, then I contradict myself, I am large, I contain multitudes."

Jovisst, en värld är varje människa, eller som Virginia Woolf skrev, "How queer to have so many selves". Och Ekelöf talar inte bara med och mot sig själv och sina flera själv utan också med andras. På antik och orientalisk poesi och mytologi har jag ytterst ringa koll, men i en halvkort dikt i "Strountes" kan jag åtminstone urskilja vinkningar till såväl Obstfelder som Rilke - och då handlar dessutom dikten som inte sällan hos Ekelöf även om sig själv.

 

Uppiggad, sorgsen, exalterad. Uppiggad, sorgsen, exalterad. Läsarens stämningar växlar ej blott med de lyriska vindkasten utan även med de temporala uppenbarelserna- jag begrundar det sobra omslaget till den besynnerliga "En Mölna-elegi" (1960) och studsar till vid upplagan: 5 320! I dag ska det mycket till för att en diktsamling trycks, för att inte tala om säljer, i mer än 1 000 ex. Enbart under 00-talet har antalet sålda diktsamlingar i Sverige minskat från omkring 100 000 till 24 000 (2009).

Men snabbare än jag hinner sucka "kulturskymning" fastnar jag i Anders Mortensens spännande kommentarer och ordförklaringar till ovan nämnda samling. Äntligen en bok som inte kräver stabil Googletillgång, därtill generöst försedd med förstaradsregister! Och vilka massor av lärt snusk och toalettklotter har jag inte fullkomligt missat under mina icke guidade läsningar! Men hur många utropstecken törs man använda i en recce utan att skämmas! (Vid sidan av mäster Ekelöf själv är förresten Suzanne Brøgger en av rätt få författare som behärskar konsten att bruka detta riskabla skiljetecken. Som många betraktar som ett tecken på svaghet!)

Både människan och författaren Gunnar Ekelöf rörde sig till synes fritt i tid och rum, pendlande mellan motsatser, växlande mellan huvud- och stickspår. Och han tycks fungera för ständigt nya generationer och genrer. Men så var han också "en rockstjärna. Extremt imagemedveten" - detta enligt Jan Gradvall i Dagens Industri (14/11) där han skriver om albumet "Vykort" av Oskar Schönning. Ett "allkonstverk" med medverkan av bland andra Annika Norlin. Och tidigare i år lånade popbandet Le Muhr frasen "ge mig gift att dö eller drömmar att leva".

Vi är många som har känt just så, framdankad desperation och mörkt slagg direkt ur "själens smedja". Alltså: "Hur stor måste inte då den harmoni vara / som vi saknar!" Men man behöver nu inte längre följa i spåren och ta till flaskan som den store själv så gärna gjorde. Dessa bägge volymer är banne mig bättre än sprit.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.