Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunilla Brodrej

Tribunalen på Instagram är en skoningslös kraft

Camilla Läckberg. Foto: / IBL BILDBYRÅ / IBL BILDBYRÅ
Josefin Nilsson. Foto: LIZZIE LARSSON / IBL

Efter dokumentären om Josefin Nilsson mobiliserar inflytelserika instagrammare.

Gunilla Brodrej noterar hastigheten och misstagen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | MEDIER. Kanske är det så att ingenting händer så länge vi bara talar om strukturer.

Så länge allt bara fortgår under den bedrägliga känslan av att Sverige är bäst i världen på jämställdhet.

Kanske är det så att namn måste nämnas för att förändringar ska komma till stånd.

Att ägg måste knäckas.

Men har alla verkligen redan glömt Benny Fredriksson?

Vi kan inte slå fast att hans självmord bara beror på att han blev illa tilltygad av Aftonbladet. Men vi kan inte heller slå fast att Josefin Nilssons tragiska död enbart var ett resultat av att hon skadades så svårt av den där skådespelaren. Troligen hade misshandeln att göra med hennes smärtor senare i livet. De psykiska hoten var vidriga. Men från det till att landa i slutsatser om att det var hans fel att hon dog?

Upprörda känslor

Det här är inget försvarstal av honom. 

Jag vet minst 50 andra skådespelare som jag hellre skulle försvara.

Jag är lika osugen att se honom på scen nu som jag är att dansa till en låt av Michael Jackson.

Det är bara en reaktion mot den aggression som kommer till uttryck nu. Så många upprörda känslor. Deckarförfattaren Camilla Läckberg med 236 000 följare på sitt Instagramkonto talar om ”konsekvenser utöver de rättsliga”. Men känslorna svallar överallt i det offentliga samtalet. Malin Ullgren skriver i Dagens Nyheter: ”Kvinnors skelett bryr sig inte om pressetiska regler”. Onekligen en snygg och effektiv formulering. Tillika våldsam.

Josefin Nilsson. Foto: SVEN LINDWALL

Liksom Läckberg och Ullgren upprörs jag av ”Josefin Nilsson – älska mig som den jag är” på SVT Play. Precis som Martina Montelius som först ”tappar besinningen och fylls av primitivt, vitglödgat hat”.

Och jag känner mig högtidlig inombords inför bilderna från ljusmanifestationen #brinnförjosefin utanför Dramaten på lördagskvällen. Det är storslaget och vackert. De som står där gör nåt fint. Mitt i detta ska nån jävla karl i kappa ha passerat manifestationen och muttrat ”trams”. Då dröjer det inte länge innan någon postar nyheten om denna incident på sin Facebooksida, med namn, och det läggs ut bild och kommenteras menande i tråden att man inte är förvånad eftersom det är en skådespelare i ”samma generation”.

Men den mannen, någons pappa, man, morfar och bror var inte på platsen när det hände. Igår togs Facebookposten bort och han fick en ursäkt bland annat med orden: ”Jag drogs med av känslor och stämning på ett omoget sätt som jag inte ska göra om”.

Kallas pedofil

Vi dras med av känslor lite till mans här. Men i en text i Sydsvenskan kritiserar Maria G Francke uthängningarna och kraven på ”utrensningar av kulturlivet”. Igår ser jag på en metoo-profils Instagram (83 000 följare) att hon lägger ut en dom mot en person som arbetar på en annan scen i Stockholm. Mannen är villkorligt dömd för sexuellt ofredande av minderårig. Han benämns som pedofil. 

Minette Walters. Foto: HASLENE, ESPEN / VG

Grannar skulle kunna hitta mannen med ledning av namnet och jag kan inte låta bli att tänka på den obehagliga och tänkvärda kriminalromanen ”Misstanken” av Minette Walters. Där tar ett medborgargarde lagen i egna händer på grund av ryktesspridning. Mannen vars dom hon visar upp har fått villkorligt och dagsböter. Hon försöker påvisa ett systemfel som tycks ge alla möjliga brottslingar frikort in på de stora scenerna. Jag antar att det är därför hon anser att det är rätt att peka ut dem. Nånstans sympatiserar jag med hennes kamp. 

Kanske måste det vara så här skoningslöst och rakt på för att något ska förändras. Gå genom bruset. En känslodriven och i vissa fall godtycklig revolution med bland annat en berömd deckarförfattare och en känd medieprofil i frontlinjen. Instagramtribunaler pyntade med arga smileys, smockor och tårar. Det går ju fram. 

Men sanningen är att det skrämmer mig.

Gunilla Brodrej är scenkonstredaktör på Expressens kultursida.