Gunilla Brodrej
Jag minns Sveriges Radio som ett rätt otäckt företag. Ett kluster av olika mellanchefer svävar över medarbetarnas huvuden, för det mesta utan att höra av sig, men plötsligt kommer ett störtdyk ovanifrån med en propå.
Tove Meyer, som grävde fram material till "Den ovillige monarken", fick arbetsförbud från redaktionen bakom "Morgonpasset i P3". Cecilia Uddén trodde att presidentkandidaten John Kerry vore bättre för världen än George W Bush och fälldes i Granskningsnämnden för sitt ställningstagande. Men hon fick fortsätta jobba. Fast nu får alltså inte Soran Ismail vara en i programledarkollektivet i "Morgonpasset i P3" fram till valet eftersom han skämtar om Sverigedemokraterna under sin turné samt arrangerar luncher där han debatterar med Sverigedemokrater med utgångspunkten att de tycker olika.
Det är alltså inte tillåtet att ha en tydlig ståndpunkt mot ett rasistiskt parti när du arbetar på Sveriges radio. Lotta Mossberg, som är kanalchef, argumenterade slarvigt och felaktigt för detta genom att påstå att Soran Ismail skulle vilja döda sverigedemokrater.
Hade hon förväxlat järnrören och okvädingsorden som Soran fick ta emot på Sveavägen? Lotta Mossberg liknar en rektor som har suttit och sovit i materielförrådet medan mobbarna har härjat i pojkarnas omklädningsrum.
Mobbarna är i högsta grad närvarande i den politiska verkligheten medan offren går längs väggarna och funderar på om de ska byta namn, eller skola. Med ett sådant samhällsklimat är det inte partiskt utan helt i sin ordning att Sveriges Radios populäraste morgonprogram har en enda programledare som på sin fritid ifrågasätter Sverigedemokraterna.
Nyhetsprogram är en annan sak. Men Morgonpasset bygger inte sitt succékoncept på att ha en grupp oprofilerade, opersonliga sakliga programledare. Det skulle vara döden för P3.
Med internet har vi tillgång till allt material hela tiden. Natalia Kazmierska skrev kolumner i Aftonbladet när hon programledde "P3 Nyheter", och på nätet står hennes tydliga åsikter att läsa närsomhelst. Henrik Torehammar ska leda P3:s valbevakning, men det går lätt att googla fram hans ledarkrönikor på liberala GT. Kakan Hermansson, som har en tydlig vänsterprofil, står hon på tur? Så Sveriges radios karantänpolitik är både mossig och ohållbar.
Det enda som bör räknas är programinnehåll. Jag gillar verkligen public service, men om det här nervösa tystandet av profilerade programledare fortsätter tror jag att inte bara den nya generationen utan även jag föredrar fria podcastar i fortsättningen. Med programledare som tar ställning och sticker ut hakorna. En idé för Soran? Fast han har ju redan en pod.