Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunilla Brodrej

Ridläraren på hästgården påminner om kulturprofilen

Personen och hästen på bilden kommer inte från den hästgården som nämns i texten. Foto: DN / TT NYHETSBYRÅN
Foto: ANETTE NANTELL / DAGENS NYHETER
Elever i en annan ridskola än den som nämns i texten. Foto: Anette Nantell.

Det här är ridvärldens grymma version av kulturprofilen.

Gunilla Brodrej lyssnar på P1-dokumentären "Hästgården".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RADIODOKUMENTÄR | KOMMENTAR . Hon står framför dörröppningen med lite krum rygg. Jag henne en lätt puff som betyder att jag är här. Gå in. Det är ingen fara. 

Föräldrarna får inte vara med där inne. Men vi har sett diplomen och sigillen som övertygar oss om att detta är en trygg verksamhet. Sedan går de in och vi vuxna går i väg. Och vi tänker att vi gör barnen en tjänst genom att ta dem till en plats där de kan utvecklas och blomma.

Såja, min dotter, det kommer att gå jättebra. 

Det gick bra. Det enda som hände var att hon upplevde elitismen och förlorade lusten till aktiviteten. Men ibland händer det värre saker. Ibland går det verkligen åt helvete.

Det har gått sju år sedan friidrottaren Patrik Sjöberg skrev om de sexuella övergrepp som hans tränare och sedermera styvpappa Viljo Nousiainen utsatte honom för. Det var i memoarerna "Det du inte såg". Nousiainen är avliden och borta, men minnet lever kvar.

Patrik Sjöberg rasar

Dokumentärserien ”Hästgården” i P1 avslöjar nu att en ridledare, som i början av 1990-talet dömdes för sexuella övergrepp på barn, anklagas för att ha fortsatt övergreppen på sin gård. Patrik Sjöberg är en av dem som rasar mot detta (Ekot 16/5). För ingenting tycks ju hända. Riksidrottsförbundet reagerar med snigelfart. 

Åker man fast för dopning är man borta från sporten i tio år. Åker man fast för sexuella övergrepp är man bara borta från barnen i två år. Ridledaren kunde således fortsätta verksamheten på hästgården, med Ridsportförbundets goda minne. Ja, han kunde flytta hem till gården direkt efter fängelsestraffet. De försäkrade sig bara om att det var hans fru, och inte han själv, som drev gården. Detta fick, enligt Robert Barkman och Daniel Velascos dokumentär, ödesdigra konsekvenser. Fler barn ska ha blivit utnyttjade.

Drömmen var att få bästa hästen. Foto: KIERAN DOHERTY / REUTERS X00352

Enligt P1-dokumentären var den här ridledaren så skicklig att dupera sin omgivning att han lyckades övertyga föräldrar och barn om att anklagelserna berodde på att han blivit utsatt för en konspiration från flickor och mammor som ”ville åt gården”. 

Litar på förövaren

Det är smärtsamt att höra gamla intervjuer med föräldrar som vittnar om hur de litar på förövaren, medan de misstänkliggör offren. Att flickorna som äntligen lyckats komma loss från odjurets grepp och flytt från gården inte blev trodda.

Hur föräldrar inte trodde på deras anklagelser för att de ingenting sett. Och hur flickorna inte vågade stå upp för varandra.

En grupp granskande reportrar gjorde ett rejält gräv i SVT där de nagelfor vittnesmålen för att bevisa ridledarens oskuld. De måste ligga och trycka bakom en enorm skämskudde när de lyssnar på dokumentären. Berättelsen nystas långsamt fram lugnt och metodiskt. De som var unga då på 1990-talet är vuxna kvinnor nu. Ridledaren ljög, smickrade, hotade, berömde, skrämdes. En del av barnen kom till hästgården med dålig självkänsla och trassliga familjeförhållanden. 

Övergreppen tycks ha fortsatt

Men Mårten, som ridledaren kallas i dokumentären, var långt ifrån en trygg person, han ledde sin verksamhet likt en sektledare, bjöd de unga tonåringarna på alkohol och bad dem blotta sina innersta problem. I manegen ska han ha initierat sadistiska ridövningar. Och – vad värre var – han anklagas för att ha utnyttjat flera unga flickor sexuellt. Som belöning fick de fördelar, som att rida på de finaste hästarna. Och övergreppen sägs ha fortsatt, långt in på 2000-talet. 2014 stod han åtalad för misshandel, men friades. Hans före detta fru och numera vuxna dotter finns intervjuade på en blogg, vilken måste ha varit en oskattbar källa för SR:s journalister (som dock inte nämner den). Och den intervjun var i sin tur en följd av att dottern gått ut med sin berättelse på en egen blogg.

 

Jean-Claude Arnault. Foto: CHRISTINE OLSSON / DN

Det är inte konstigt att alla pratar om den här dokumentären just nu. Att den kommer när proppen gått ur och vi börjat tro på kvinnornas berättelser. Det här är på sätt och vis ridskolevärldens värre version av anklagelserna mot Jean-Claude Arnault. Och Svenska Akademien påminde i alla fall ett tag om de chockade föräldrarna.

Vissa av föräldrarna på hästgården tog sina barn därifrån. Andra skakade på sina huvuden i misstro. De hade ju inte sett nåt. Han sa att det var lögn. Då hade ju inget hänt. Och deras döttrar stödde mannens historia, rädda att förlora sin plats i stallets hierarki. Rädda att förlora hästen de fick ha, nästan som sin egen.

De trodde henne inte

De yngre kvinnorna som arbetade och praktiserade på Arnaults kulturscen Forum drömde kanske om ett jobb inom kultursektorn, eller om ett bokkontrakt. Många vittnade om att han hade utnyttjat sin makt och sina kopplingar till Svenska Akademien för sextrakasserier. Det första nödropet om detta kom i form av ett brev som en av kvinnorna skickade till Svenska Akademien 1997. Vi skrev om det i Expressen. Men  ingenting hände. Klubben pågick. Arnault förnekar allt.

Och ridläraren bedyrar sin oskuld och nekar till anklagelserna som framkommer i dokumentären. Så sent som hösten 2017 besökte radioreportrarna gården där mannen var i samspråk med några flickor som efter ridturen skulle laga till en måltid åt honom. 

På en amatörfilm på gårdens hemsida ser jag Mårten ha en privatlektion.

Hans ansikte ligger i skugga.

Solen lyser in genom plankorna i väggen.

Där inne är det fortfarande hans värld.

 

RADIODOKUMENTÄR

Hästgården del 1-5

Av Robert Barkman och Daniel Velasco

Producenter Magnus Arvidson och Ylva Lindgren 

Slutmix Fredrik Nilsson

P1 Dokumentär och Ekot.

Sveriges Radio

 

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.

Läs fler texter här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!