Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunilla Brodrej

Karantänmänniskans bästa vän är hunden

Gunilla Brodrej med Balto.Foto: Ester Brodrej.

Hundar är högvilt i de länder där det råder utegångsförbud.

Gunilla Brodrej belyser vikten av de fyrfota vännerna i coronakoaset.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. För några år sedan, som nybliven hundägare, skrev jag en text om att hunden verkar vara klimakteriekvinnans sladdbarn.  

Dittills hade det varit obegripligt med alla dessa kvinnor som tidigare setts med barn runt benen, och nu bundit upp sig vid en ny individ för tio, femton år framåt. Sedan med den egna hunden kom förklaringen, belöningen och frågan hur man nånsin kunnat leva utan. 

När jag genom Vetenskapsradion hör att två hundar i Hong Kong testats positivt för det nya coronaviruset sars cov-2 åker hjärtat upp i halsgropen. En gammal pomeranian och en schäfer. Och den första dog. Oklart varför. Kanske på grund av hög ålder. Enligt Karl Stål, tillförordnad statsepizootolog vid Statens veterinärmedicinska anstalt, finns det dock inget som i dag tyder på att sällskapsdjur skulle bidra till smittspridning. 

Man har behövt undanta hundägarna från utegångsförbuden.

Så efter att ha andats ut kan man övergå till att begrunda sin privilegierade situation. Sedan sex år har hundägandet som befarat verkligen begränsat vissa aktiviteter, men samtidigt öppnat för helt nya. Utomhus, på avstånd från folk, där man kan ha hunden lös utan att störa eller skrämma någon. Eller där man helt enkelt håller avstånd för att hunden ska slippa hälsa på alla andra hundar. Ett avståndstagande som varit som en generalrepetition för nuvarande coronatillstånd.

I länder med hårdare restriktioner verkar hunden ha blivit karantänmänniskans bästa vän eftersom man har behövt undanta hundägarna från utegångsförbuden. 

I flera italienska distrikt är hundpromenader de enda promenader som tillåts utomhus. Företagsamma cyniker hyr ut sina fyrbenta vänner för 10-25 euro i timmen. Men mängden hundar på gatorna upprör till den grad att somliga gapar om att hundarna är utmattade. 

– Sluta att använda era hundar som en ursäkt att gå ut, skäller en borgmästare.

https://twitter.com/protectheflames/status/1242190140757458945

En annan tappar det totalt över sina olydiga medborgare och menar att deras hundar måste lida av prostatabesvär. Annars skulle de ju aldrig vara ute och pinka så ofta. Så där går han på.

Antagligen har hundarna i Italien aldrig varit lyckligare. I allmänhet får hundar för lite motion. I USA är det inte ovanligt att man faktiskt ger hundar lugnande medicin i stället för tillbörlig motion och aktivering.

I Storbritannien medger man nu en timmes motion utomhus per dag. I vissa länder tillåts endast snabb hundrastning. Med lämpligt avstånd från andra hundägare är det ren idioti att helt förbjuda promenader. För människans och hundens bästa skulle jag dock helt och hållet undvika rastgårdarna. Där kan både människa och djur sprida och utsättas för smitta, fast olika. Och om hunden får kennelhosta som oftast orsakas av en annan sorts coronavirus så blir det i princip utegångsförbud som gäller och total vila. 

Det skulle vara outhärdligt att behöva dela ett långdraget stugsittande med en gnällig sjuk hund. Nu behöver jag hans promenader mer än någonsin. Så varning för socialisering. Iakttag enslighet. Det är lite som vi alla måste tänka. Folk och fä.

 

 

Gunilla Brodrej är redaktör på Expressen Kultur.