Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunilla Brodrej

Jag brukar kunna skaka av mig de menande blickarna

Jobbig situation. Foto: Getty Images / Jayesh

Kritiken mot kritikerna kommer från flera håll den här våren.

Gunilla Brodrej noterar att Atlas förlag överträder en gräns för vad som är okej.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | KRITIKDEBATT. Kritikerföraktet lurar alltid under ytan, det följer med jobbet. Jag brukar kunna skaka av mig menande blickar när jag presenteras i sammanhang där folk är författare, musiker eller skådespelare. Men ibland gör det ont, som när nån som skriver böcker släpper på trycket och säger rakt ut att den hatar kritiker. 

De flesta är inte så frispråkiga tack och lov. Jag får en släng av sleven och sen är det bra med det. Det är ovärderligt att ibland få samtala med människor som skapar konst. Som ägnar månader och år åt saker som jag själv kanske ägnar en eller ett par dagar åt för att sedan skriva om. Ibland, när det är teater, under en och samma kväll. 

Alla får guldstjärna

Tidigt denna vår har en debatt rullat upp om just teaterkritiken. Johan Hilton menar i DN (14/3) att kritiken blivit för artig och Hanna Nordenhök (19/3) att den på flera håll drabbats av ”deskriptiv svalka”. En del av den nya försiktigheten kan bero på den varma stämning som uppstår kring exekutörerna i sociala medier. Här ska alla som skapar ha en guldstjärna.

Det signeras bokkontrakt, väljs omslag, eller tas en lycklig wefie med hela teaterensemblen efter premiär. Emojin med hjärtögon och spända biceps. Ack härliga trygga rum av bekräftelse. Vik hädan kritiker! 

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli röt ifrån. Foto: Foad Baghlanian

DN:s kritiker Nicholas Ringskog Ferrada-Noli har skrivit en operabok för dummies som fått ett svalt mottagande. Men kring denna författare har det vuxit en varm mur av lajks. Inte minst när författaren själv kritiserat sina kritiker. Och inte minst från DN:s egna medarbetare som uttryckte sitt stöd då boken kritiserades av Aftonbladets Claes Wahlin, gästrecensent i DN. 

Kritikern kallas idiot

Att författaren själv kommenterar recensionerna och bland annat ifrågasätter GP:s recension med en längre bloggtext där den kritikern kallas för ”idiot” är strängt taget hans ensak och problem. Men att även Atlas förlag kritiserar kritiker på sin offentliga Facebooksida är häpnadsväckande. Här i Expressen var det musik- och operakritikern Lars Sjöberg som skrev om ”Dröm och skådespel”. Den texten kommenterar förlaget spydigt med att ”mest måste man ju skratta när äldre operakramare skriver så här” och så citerar de ur Sjöbergs recension. Vidare anklagar man Sjöberg och andra kritiker för att de inte har förstått syftet med boken: ”När Nicholas Ringskog Ferrada-Noli bestämde sig för att skriva ”Dröm och skådespel” var det för att försöka riva den mur av elitism och arrogans som finns kring denna konstform”. Kan man för mycket kan man inte förstå boken, tycks de mena. 

Men om vi kritiker skulle nöja oss med att ta reda på om skribenten utfört sitt uppdrag så skulle vårt jobb bli lärarens

Sofia Lilly Jönsson påpekar också i ett intressant blogginlägg att förlaget och författaren avfärdat kritiken med att de som skrivit har varit finkulturella elitister illa lämpande att förstå bokens syfte – att göra opera begriplig för ovana. Men om vi kritiker skulle nöja oss med att ta reda på om skribenten utfört sitt uppdrag så skulle vårt jobb bli lärarens: Det blir godkänt så länge eleven håller sig till ämnet. 

Skriva för publiken

Vi kritiker skriver, som bekant, inte för förlagen, eller författaren, eller operahusen, eller sångarna, eller skådespelarna heller. Vi skriver för publiken och för läsarna som kanske inte ens varit en publik. Vi läser, tittar och lyssnar och bedömer hur det hela är genomfört. Efter bästa förmåga. 

Ur ”Linje Lusta” på Dramaten. Foto: Andrea Grettve

I fredags skrev scenografen och regissören Ulla Kassius (bland annat Dramaten) en text om ”Linje Lusta” här på Expressen Kultur. Hon menar att teaterkritiker saknar ord för att beskriva vad de ser. Och man måste delvis ge henne rätt. Kassius kan verkligen bena ut vad det är som skapar det som exempelvis DN:s kritikernestor Leif Zern sammanfattar med ”mirakel”.  

Klart att det finns anledning till en viss självkritik. Många teaterkritiker är fokuserade på texten och missar det visuella. Åter andra fastnar vid regissörens betydelse. Men om varje recension skulle vara så detaljerad som Kassius redogörelse är jag inte säker på att andra läsare än de som är i branschen skulle vara intresserade att läsa. Vilket ju i sig vore en form av elitism. 

Frågan är varför kritikerkåren synas lite extra just nu. Kanske är det populismens förakt för eliter som smyger sig in överallt. I kombination med det ökande bekräftelsebehovet i sociala medier. 

Och kan man beslå en kritiker med inkompetens så har man ju snart skaffat sig en egen hejarklack.

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.

 

I tv-spelaren högst upp i artikeln visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Danska Akademiens Marianne Stidsen och Jens Liljestrand, Expressen, diskuterar metoo och rättssäkerheten. Programmet finns också som podcast.

 

Lyssna på det senaste avsnittet av Lunch med Montelius ”Somna in till dina hjärtslag”, om sista avsnittet av ”Bonusfamiljen”.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!