Gunilla Brodrej
STUDENTEN | KOMMENTAR. Det var som att stå i en olympisk fest, bland en massa vinnare. Vuvuzelor, bubbel, konfetti och så alla dessa olika flaggor. Över axlarna som en mantel, runt kroppen som en toga. Eller bara som ivrigt prasslande vimplar som lossade från sina pinnar.
Mitt i examenseuforin – denna hoppfulla bild av det nya Sverige.
Sedan klädde alla om till oömma kläder och klev upp på olika flak och blev ett anonymt skrålande kollektiv. Dansmusiken dånade ut över fotbollsplanen medan lastbilskaravanen körde bort mot stan. Vi stod kvar och vinkade med tårar i ögonen. Flaggor rullades ihop. Flaskor samlades upp.
Sedan hände nåt.
På en annan gymnasieskola i Stockholm. En av de största och mest populära i länet, Nacka gymnasium.
Instruktionen är entydig
I ett utskick från biträdande rektor till alla blivande studenter och mentorer står det att inga andra flaggor än den svenska är tillåtna. Instruktionen är entydig, men det framgår inte exakt vad som ledde fram till det här beslutet.
Kanske uppstod bråk mellan olika nationaliteter.
Kanske kom det fram att någon elev fått påtryckningar från särskilt envisa föräldrar om att manifestera fäderneslandet på studenten.
Kanske hade någon börjat vifta med en särdeles olämplig flagga som förespråkade någon våldsideologi.
Nu är i alla fall inga andra flaggor än den svenska tillåtna, med motiveringen att utspringet inte är ”en politisk tillställning”.
Det är ett märkligt beslut.
Avståndstagande från Sverige
Kanske är det ett resultat av tankegångar som genomsyrade Nalin Pekguls text i ämnet (Expressen 30/5 2017). Hon hade iakttagit att studenter springer ut insvepta i flaggor från föräldrarnas hemländer och att eleverna inte längre vill visa lojalitet mot landet de vuxit upp i. Hon menar att flaggorna ”uttrycker ett avståndstagande från Sverige”.
Jag tror verkligen att majoritetssamhället står pall. Givetvis är det möjligt att ha två nationella identiteter inom sig. För somliga känns det naturligt att framhålla den svenska på studenten. Andra tänker kanske mer på sin historia, på farmor som aldrig fick en möjlighet att studera, eller pappa som satt i fängelse för sina åsikter, eller på vart man nu tänker ta vägen, efter alla sina år i den svenska skolan. Är studenten inte just en sådan dag när man kastar studentmössan rakt upp i luften och struntar i var den kommer att landa? Det här är en dag när eleverna, åtminstone för några timmar, faktiskt får lov att känna sig helt fria.
Och att denna dag, till skillnad från alla andra dagar på året, få svepa in sig i den kurdiska flaggan, eller Kosovos, eller samiska, eller regnbågsflaggan, kan givetvis kännas som det bästa sättet att fira.
Somliga har kanske inte gjort det sedan lågstadiet när alla fick rita sitt hemlands flagga och nåla upp på väggen i klassrummet. De där flaggorna brukade lärarna peka på lite stolt när det var föräldramöte.
Tillkalla polis
Om det är så att Nacka gymnasium, vilket gud förbjude, har problem med exempelvis nazister och terrorister på skolan så borde tillvägagångssättet vara det enda raka att tillkalla polis för att lösa det problemet. I stället för att frysa ut alla nationaliteter utom den svenska på en av livets största högtider.
I lördags gick jag över torget i Hässleholm. Luften dallrade av sol och konstig stämning. Mitt på torget stod en klunga unga män kring en bukett NMR-flaggor. Bortsett från några barn som lekte runt fontänen var det märkligt tyst och stilla kring den våldsbejakande och nynazistiska gruppen. Två polisbilar bevakade. En polis filmade. Inte en invandrare så långt ögat nådde. Över detta torg hade jag velat tåga med några hundra studenter insvepta i flaggor från världens alla hörn. Sedan åkte jag hem och läste utskicket från biträdande rektorn på Nacka gymnasium.
"Det är inte en politisk tillställning".
Gunilla Brodrej är kritiker på Expressens kultursida.
I tv-spelaren ovanför visas Kultur-Expressen, en debatt från förra året mellan Nalin Pekgul och Somar Al Naher.