Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Gunilla Brodrej

Föräldern behöver inte ens vara där

Man kan förstås bli nipprig av att ligga bredvid ett litet barn som inte kan somna. Saga efter saga. Timme efter timme medan disken och plikterna väntar i ett annat hörn av hemmet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det är sorgligt men inte konstigt att paddor och telefoner mer och mer har ersatt godnattsagan. 35 procent av föräldrarna läser högt för sina barn jämfört med 70 procent för tio, tolv år sedan. Problemet är att de elektroniska skärmarna håller barnen vakna när de behöver komma ner i varv. Det behövs tyngre grejer. Den moderna versionen av bondesamhällets brännvinsdränkta tygtrasa är en bok som blivit en bästsäljare bland pressade småbarnsföräldrar, och det är inte tack vare några skönlitterära kvaliteter.


När "Kaninen som så gärna ville somna" av livscoachen Carl-Johan Forssén Ehrlin kom för några år sedan la jag den åt sidan. Tilltalet var underligt utan att vara intressant och det konstnärliga värdet var försumbart. Det bästa man kunde säga var att titelns tema att få somna var - udda. Jag har aldrig hört något barn uttrycka en önskan om att få somna. Att få barnet trött kändes varken som en särskilt intressant eller inspirerande ingång till högläsning. Men eftersom författaren var en debutant på ett eget förlag var det inte angeläget eller försvarbart att kritisera den. Kaninen lämnades åt sitt öde.


Nu visar det sig att den har hoppat upp på Amazons försäljningslista i både Storbritannien och USA (DN 18/8). På mitt stadsbibliotek är boken utlånad på flera filialer och under inköp på övriga. Att döma av pressmaterialet på det lilla förlagets hemsida, används den runtom i världen och även på förskolor. En förskollärare vittnar: "Det bästa med boken är att man inte behöver tillrättavisa barnen när de ska somna. Det står i sagan och jag behöver bara läsa texten för dem." Tillrättavisa? Hur låter det?


Ehrlins bok sorteras under Hcf på biblioteket, "skönlitteratur för små barn", men är ett praktiskt hjälpmedel för vuxna. En avslappningsövning förklädd till en saga. Läsningen regisseras med anvisningar om betoningar, tempo, gäspningar eller spridning av imaginärt sömnpulver. Barnet adresseras med namn. Här ska sovas och inte läsas någon konstnärlig upplevelse i form av en spännande eller tänkvärd eller existentiell saga.

"Kanin blev tröttare och ju mer han varvade ner och lugnade sig desto tröttare blev du nu och ju tröttare han blev, desto mer slappnade han av och ju mer han slappnade av, desto tröttare är han och du nu [gäspa]."

Den här "sagan" finns också som ljudbok så föräldern behöver inte ens vara närvarande. Treåringen har små chanser att värja sig. Vittnesmålen kan beskådas på det lilla förlagets hemsida. Sovande, hypnotiserade små barn. Det är som trolleri. Och jag har lite svårt att ta det hela med ro. Texten är ju så bottenlöst tråkig. Bortsett från att man väljer bort en massa högkvalitativ, konstnärlig och spännande barnlitteratur till förmån för utstuderad tristess, blir högläsningen en handling som tangerar det diaboliska.

Ur "Kaninen som så gärna ville somna - en annorlunda godnattsaga".