Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Gunilla Brodrej

Bachs vidunderliga musik får en gåtfull inramning

Melis Jaatinen, solist. Foto: Micke Sandström
Risa Kojima, en av dansarna i ”Vi - en okänd opera av Bach”. Foto: Micke Sandström
Ur ”Vi - en okänd opera av Bach”. Foto: Micke Sandström
Foto: Micke Sandström
Klara Ek med gåsen. Foto: Micke Sandström

På Norrlandsoperan i Umeå ges ett scenkonstverk med musik av Bach.

Gunilla Brodrej ser en opera som inte är en opera.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

OPERA | RECENSION. Strax innan premiären bjuder Norrlandsoperan på en kort introduktion till föreställningen. Birgit Berndt som är danschef och Jon R Skulberg som är koreograf och regissör pratar lite ledigt om sina tankar med ”Vi - en okänd opera av Bach?”. Hur roligt det känns att det är premiär nu. Någon somnar. Jag klandrar honom inte. 

De hade kunnat berätta om Bach i stället. Eftersom det är Bachs musik som är fundamentet för hela föreställningen och det största skälet till att gå och se denna, det måste sägas, stämningsfulla föreställning. Bach spelas över huvudtaget alldeles för sällan utanför kyrkorna. Det börjar med en kör ur ”Matteuspassionen”; ”O Mensch bewein dein Sünde gross” (O människa begråt din stora synd). Det är ett stycke andlig musik som kan tala till alla, även den mest förhärdade ateist. Makalös musik som egentligen inte behöver någon visuell förstärkning för att gripa tag.

Vidare är det bland annat musik ur Bachs kantater ”Nun kommt der heiden Heiland” och ”Ich habe genug” som genomsyrar föreställningen med effektfullt avbrott för Siri och Thomas Jennefelts nykomponerade elektroakustiska körverk ”Trädgårdarna” som klingar drömskt och dystert.

En installation

Sålunda ramas Bachs vidunderliga musik in. Med stillsam rörelse, makliga ljusförändringar, mild färgskala och sällsamma, men minimalistiska scenförändringar och blir del av ett konstverk, en sorts installation.

Norrlandsoperans symfoniorkester lät underbart när de spelade Gluck under Olof Bomans ledning förra året och nu visar de återigen hur väl de bemästrar barock tillsammans. Kören låter fantastiskt och solisterna, Klara Ek, Melis Jaatinen och Arash Azarbad har alla vackra och personliga röster. Dansarna rör sig ibland som i ultrarapid. Scenografin är öppen, som himlen. 

Det är, trots titeln, ingen opera utan snarare ett scenkonstverk, men problemet är att musiken har text. Innerligt religiöst innehåll dessutom. De första fraserna är ambitiöst översatta till arabiska och samiska. Ord som ”synd”, ”lidande”, ”tröst” och ”nåd” vill nåt. Det är som att föreläsa om ett äpple men visa en bild på ett päron. Klara Ek håller en flaxande svart gås i sin famn genom hela arian ”Wie zittern und hanken”. De första vingtagen är det gripande, sedan blir det störande.

Publiken vill förstå

Och hur ska sångarna förhålla sig? Koreografen Jon R Skulberg säger i programmet att ”verket är en undersökning av kollektivet”. Att publiken inte behöver förstå. Problemet är att publik gärna vill det. Och när sångarna inte heller riktigt verkar förstå eller avkrävs förståelse för vad de gör så avspeglar det sig obönhörligt i deras sång och påverkar kommunikationen med publiken. Och därmed upplevelsen.

 

 

Opera

Vi –  en okänd opera av Bach?

Musik Johann Sebastian Bach

Koncept/koreografi/regi Jon R Skulberg

Dirigent/musikaliskt arrangemang Olof Boman

Nykomponerad musik Siri Jennefelt och Thomas Jennefelt.

Scenograf Maja Ziska

Kostymdesign Bente Rolandsdotter

Ljusdesign Kerstin Weimers

Dramaturgisk rådgivning Birgit Berndt

Norrlandsoperan, Umeå

Speltid 1.15 t.

 

 

Gunilla Brodrej är redaktör och kritiker på Expressens kultursida.

Lyssna på senaste avsnittet av podcasten Lunch med Montelius. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!