Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Grimm grymt uppdaterad

Urbra. Maia Hansson Bergqvist, Sanna Sundqvist och Rasmus Luthander i "Hans och Greta".Foto: Roger Stenberg

Maria Edström ser Martina Montelius underbara version av sagan om "Hans och Greta" på Unga Dramaten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER

HANS OCH GRETA

Av Martina Montelius

Efter Bröderna Grimm

Regi Sally Palmquist Procopé

Unga Dramaten, Elverket

Ålder 7+

"Den stekta trollpackan" hette sagan när den gavs ut i Sverige 1825. Spoiler-varning direkt och förvånande brutalt med tanke på att Wilhelm Grimm i sina uppteckningar av gamla tyska folksagor tämjt och slätkammat dem för att de skulle passa för högläsning i den borgerliga barnkammaren.

Att dramatikern Martina Montelius och Hans och Gretas vägar förr eller senare skulle korsas känns närmast oundvikligt. Nu på Elverket i Stockholm passar historien om föräldrars vanmakt, barns överlevnadsförmåga och häxors locktoner Montelius som handen i handsken. Här rimmas "din lilla sork" på "min mentala ork" och Hans har köpt datorspel med mammas kontokort så familjen måste ut i skogen och samla skrot och luriga duvor säger sig inte ha kompetens.

 

Att föräldrar behöver sina barn mer än tvärtom - författarens lugnande credo - känns som en tröst för oss i publiken. Föräldrar som överger sina barn är det ruggigaste av allt. Ruggigare än väggar med stora munnar som kan prata eller häxor med zombie-ögon och platåskor.

En mer lämpad regissör än Sally Palmquist Procopé till denna modernt apokalyptiska sagovärld i hårda tider är svår att tänka sig. Hennes "Orfeus" på Orionteatern i Stockholm om ung kärlek i ett gyttjigt efter katastrofen var helt underbar. Då som nu har scenografen Mats Sahlström och kostymören Jonna Bergelin fingrar med i spelet. På en vridscen finns hela världen som i en fantastisk teaterspettekaka: hemma, i skogen, hos häxan. Snö och rimfrost, godis och korvar, stjärnor och katter i månen! Och alla i ensemblen har rött hår och turkosa kläder i olika nyanser.

För att helt fräckt bara nämna kvinnorna i denna urbra fyrhövdade trupp lyser Maia Hansson Bergqvists mycket pregnanta Greta, en driftig överlevare så där som bara kloka små flickor kan vara medan det omvända gäller för Sanna Sundqvists också lysande tolkningar av uppgiven mamma och ond häxa (med sin hemska barndom på gårdfarihandlare.se!).

 

På slutet sjunger ensemblen så vackert - då och då brister de ut i sång - att "Döden är en gåta".

Men dör egentligen häxor riktigt ordentligt? Medan Hans och pappan är snälla, veka och lättlurade så är det Greta som får tampas med både mamman och häxan. Näbbig, förslagen och modig och inte rädd för att få blod på händerna.

Det kvinnliga är så överraskande starkt, magiskt och okuvligt i de gamla sagorna. De svenska översättarna visste nog vad de gjorde då 1825, lade ut en liten hotbild med sin stekta trollpacka.

 

Maria Edström

kulturen@expressen.se

 

Martina Montelius är medarbetare på Expressen Kultur. Därför recenseras föreställningen av Maria Edström, teaterkritiker på Sveriges Radios kulturredaktion.