Erik de la Reguera. Foto: Roger Turesson
Erik de la Reguera. Foto: Roger Turesson

Gränsvakterna inom oss

Publicerad

Erik de la Regueras reportage om migrationen från tredje världen utmynnar i en plädering för öppna gränser.

Anders Mildner följer med på en omvälvande resa genom folkvandringen som utmanar vår egocentriska syn på världen.

En gång i tiden var vi i Sverige ganska duktiga på att se bakgrundshistorier. Satt någon på gatan med trasiga kläder, såg vi inte bara utanförskapet utan intresserade oss också för anledningen till varför det hade skapats.

Kanske är det en av SD-normaliseringens följder – att vår blick börjar förändras, förvrids till att bli egocentrisk. Att överhuvudtaget intressera sig för migranternas bakgrundshistorier ter sig allt svårare i dagens debattklimat. Att problematisera dem och försöka se ett större sammanhang är ännu svårare.

 

Detta är just vad Erik de la Reguera siktar på i sin senaste bok, ”Gränsbrytarna”, och det är oerhört välkommet. Migranterna är inte bara en produkt av globaliseringen, utan en central del i den, skriver han redan i inledningen och beskriver sedan sitt arbete som ett pusselläggande. Det finns ju så många frågor som vi ännu inte har svaren på:

Hur kommer vi tillrätta med klyftorna mellan fattiga och rika? Vad händer med nationalstaterna och hur skulle en global demokratisk världsordning se ut?

Pusslet läggs delvis med hjälp av tre migrantöden – Norma, Jamal och Abou, som var och en på sitt håll under mycket svåra förhållanden kämpar sig fram mot drömmarnas USA och Europa. I det första fallet är Erik de la Reguera själv med på resan, som går från Guatemala via Mexiko och ”dödens tåg”, där migranterna klamrar sig fast på taket eftersom gränspolisen har id-kontroller på alla bilvägar.

Det är ett oerhört bra reportage. Ändå uppskattar jag Erik de la Regueras ambitioner att sätta in sina reportagedelar i ett större sammanhang ännu mer. Boken är också en historieskrivning över migrationen och en kortare analys av nationalgränsernas upprättande och det rasistiska tankegodsets uppkomst.

 

Allt mynnar ut i ett ställningstagande för öppna gränser – och en bakläxa för en historielektion som vi inte lärt oss, nämligen att gränsernas avsedda användningsområde till en början inte alls var att hindra människor från att röra sig fritt, utan att begränsa staterna och deras arméers oönskade rörelser.

Ju längre jag kommer i boken, desto fler visioner får jag att brottas med. Pusslet formar sig till en viljeyttring, en önskan om en annan värld där vi på riktigt står upp för människors rättigheter. För hur skulle det egentligen kunna se ut om vi hade tagit tanken på fri rörlighet på allvar? Vilka problem skulle vi i så fall ha att hantera?

Och här är vi tillbaka i det där med den egocentriska blicken. Andra perspektiv än att migranterna tär är ju faktiskt både möjliga och rimliga – och med skiftet av synsätt följer också frågeställningar som i dag är så bortträngda att de antagligen skulle betraktas som totalt omöjliga för exempelvis en valdebatt.

Att läsa boken efter 2014 års riksdagsval spelar så klart roll för upplevelsen. Den går som en pil rätt in i eftervalsångesten och man kan bara hoppas att ”Gränsbrytarna” får det långa liv den förtjänar.

Anders Mildner
Anders Mildner
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag