Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gloria Gervitz poesi är som en gnistrande discokula

Gloria Gervitz, född 1943 i Mexiko i en judisk familj. Foto: © Coast Highway Photography
"Migrationer 1976-2018" Foto: Rámus förlag
Expressens medarbetare Martina Montelius. Foto: OLLE SPORRONG

Gloria Gervitz språk är en andlös störtdykning i överrumplande tankar.

Martina Montelius läser ett fullbordat verk.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | LYRIK. Den mexikanska poeten Gloria Gervitz, född 1943, har skrivit på samma bok, “Migrationer”, sedan 1976. Den har kommit ut i omgångar, och den senaste versionen är enligt författaren den sista. Verkets fullbordan.

Samtidigt är den en migration som aldrig tar slut. En människa, liksom världen, är sin egen spegel(neuron)sal, och idén om ett avgränsat jag, en total identifikation med den egna personligheten, är egentligen en grav förenkling, tänker jag när jag simmar under ytan i Gervitz text.

Vi är kroppar och medvetanden som dras med av en reaktionsström, våra ytor slits och slipas av den del av världshistorien och jordklotet vi släpps ned i när vi föddes. Vi byggs av de människor som ingår i våra liv, av böckerna vi läser, av kollisionerna mellan den drömda verkligheten och den påtagliga.

En hemlängtan efter mig

Vem skulle du vara om du föddes om femtio år, i ett annat land långt borta? Vem är du? Ingen, i grund och botten. En celldelningsprocess med anlag för humor, snålhet, mjältsjuka. Eller olika, beroende på vad du ser, vem du älskar, vilken musik du hör.

Gervitz poesi har superkraften att kunna spränga sin läsares identitet och sätta ihop den igen, till en gnistrande discokula av splitternya infallsvinklar på tillvaron, från sexualitetens glansiga bergochdalbanor via politikens bottenfrusna tundror till den vanvettiga slump det är att överhuvudtaget vara född.

som om jag längtade efter den jag just nu är/en hemlängtan efter mig/som om jag kunde börja om på nytt/som om jag kunde flytta till ett annat hem

Ja, det kan jag kanske. Kanske går det att skapa evigt nya bosättningar i det egna själslandskapet, med ett öga riktat ut mot världen och det andra in mot blodomloppet, erfarenhetsbanken, de inre plötsligheterna.

Det är i alla fall vad “Migrationer” gör med mig, och jag tänker att Gervitz kan hållas fram som kardinalexempel på livslångt, poetiskt arbetes mening och verkan.Som en oändlig midnattsmässa hypnotiserar och förvildar den sin läsare, och lämnar henne förändrad.

Översättning med ypperligt öra

Detta är mycket svåröversatt text, med ständig risk för banalisering av ett språk som rör sig mycket i poesins grundbilder av kropp, känslor och natur, men Hanna Nordenhök klarar uppgiften med fininställda instrument och ypperligt öra för dikternas musikaliska arkitektur.

Det är ett språk som placerar sig mellan prosadikt, aforism och förhöjd störtdykning i tankar som tycks överrumpla författaren själv. Gervitz poesi vacklar ibland på gränsen till att bli “poesi”, poetiska bilder, men trillar aldrig dit.

Bara det är ett balansstycke att andlöst häpna över. 

 

Martina Montelius är medarbetare på Expressens kultursida, dramatiker och författare. Hennes senaste bok är "Ibland är man lessen ibland är man glad"

 

LYRIK

Gloria Gervitz

Migrationer 1976-2018

Översättning Hanna Nordenhök 

Rámus förlag, 274 s. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!