Unga vänstermänniskor tycker ibland att Thomas Piketty inte är något särskilt. "Han är ju bara en vanlig sosse", säger de med en suck, som om de förletts av titeln på hans mest kända bok, att han var revolutionär på ett mer djupgående sätt.
"Vad är det för fel på det då?" brukar jag urskulda mig i mitt tafatta försvar av detta menlösa reffo - från Paris. Hade världen varit lite mer tätbefolkad av menlösa sossar med Thomas Pikettys lagom vardagligt gråa analys hade världen nog sett annorlunda ut. Det är nämligen i det där gråa, men idétäta och bildade som saker blir gjorda.
Tanken slår mig även när jag läser den kanske lite osorterade krönikesamlingen (allt är med) - "Kan vi rädda Europa?" - som nu ges ut. Krönikorna, skrivna det senaste decenniet och publicerade i den franska tidningen Libération, handlar ofta om Europa och EU.
Detta är i mångt och mycket den Europeiska valutaunionens krisår - med stigande arbetslöshet och ständiga krismöten med ledare som uppskjuta till morgondagen vad de borde ha gjort i förrgår. Den Piketty vi här möter är en fransk intellektuell som är en varm anhängare av valutaunionen men anser att den har några inbyggda fel.
Orsakerna till krisen för Grekland och andra länder i Sydeuropa är att EMU konstruerades utan gemensam budgetpolitik, gemensamma statsobligationer och en ny gemensam EMU-regering för ekonomiska frågor. Resultatet blev spekulation mot länders statsskuldräntor i stället för deras valutor. Men mot valutaproblem kunde man devalvera.
Men att ta de nödvändiga stegen för att rädda euron vågar inte Hollande och Merkel eftersom stödet för att bära varandras bördor minskar för varje dag i EU - på grund av krisen. Lösningen, menar Piketty, är att skriva av Greklands skuld, konstruera en ny union och börja om.
Krönikören Piketty skriver fängslande och ibland roligt om behovet av en ny förmögenhetsskatt eftersom klyftorna nu är så stora att hela den utjämning som skedde perioden mellan 1930-1980 har utraderats. Han drar en lans för höjda skolutgifter som ett sätt att höja konkurrensförmågan och minska klyftorna i ett samhälle. Han berättar målande om hur slaveriets upphörande i England och Frankrike ledde till stora skadestånd till slavägarna för förlorade marknader, inte helt olikt dagens TTIP-diskussioner mellan EU och USA där företagen vill kunna stämma stater.
Denne gråsosse tar också solklar ställning för Occupy Wall Street-rörelsens krav på en politik rensad på storföretagens lobbypengar och påminner om de inkomstskatter på 70-80 procent som höginkomsttagare i USA betalade ända in på 1980-talet.
Thomas Piketty ställer helt enkelt andra frågor och lyfter på stenar som nästan aldrig vidrörs i svensk offentlighet. Det beror på att de i grunden är fördelningspolitiskt radikala frågor. De handlar om makt och om vad politiken kan åstadkomma. Inte formulerade av en höger på glid, en liberalism som söker vilket ben den ska luta på eller en vänster som backar hem och tappar perspektiven. Utan av en alldeles vanlig sosse som vill förändra världen med politik.
Så köp ett exemplar och skicka efter egen läsning till valfritt statsråd i regeringen.
Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.