Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Billy Elliot gör debut på Malmöoperan

Lever sin dröm. Oliver Lohk är en av tre gossar som gör titelrollen på Malmöoperan. Foto: Malin Arnesson

I träning.

Foto: Malin Arnesson
Elton John. Foto: Manuel Romano

Hanna Höglund ser Elton Johns musikal "Billy Elliot" glittra på Malmöoperan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MUSIKAL

BILLY ELLIOT

Av Elton John och Lee Hall

Regi Ronny Danielsson

Översättning Calle Norlén

Malmö opera i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern Ålder 10+

Spräng din egen gräns och gläns! Det är mottot när musikalen "Billy Elliot" nu får sin svenska premiär i Malmö.

I Stephen Daldrys film med samma namn från 2000 dansar sig gruvarbetarsonen Billy från sin strejkdrabbade nordengelska hemstad till balettskola i London till tonerna av T-Rex och The Jam. Sent ska man glömma hur han steppar i ärvda kängor nerför gatorna till "A town called Malice". Det är svårt att inte gilla den filmen, om man så bara är en liten gnutta anglofil av den punkigare sorten.

Stuffig discoshow

Musikalen låter annorlunda, komponerad av Elton John med originaltexter av Lee Hall. Det är stuffiga discoshownummer, arbetarkörer, elgitarrekvilibrism och obligatoriska ballader i vild blandning under Joakim Hallins ledning. Och det blir automatiskt ett glammigt West End-party till Roine Söderlundhs koreografi trots att regissören Ronny Danielsson, scenografen Julia Przedmojska och kostymdesignern Annsofi Nyberg skitar till det så mycket de kan.

Samtidigt pågår här en högst handgriplig klasskamp på scen när de fackliga gruvarbetarna slåss mot polisen och Billy, som på premiären spelas med självklar närvaro av skönsjungande- och dansande Grim Lohman, hamnar mitt i skottlinjen medan musiken sömlöst glider över i "Svansjön".

Killar i klänning

Ändå tappar det sceniska verket bort filmens råhet och kan nog inget annat. Musikal är här trots allt musikal.

Men på samma gång vinner man på att låta Billys kompis Michael, den trulige lille killen med faiblesse för smink och klänning, få blomma ut på sätt som bara antyds i filmen.

Hur befriande är det inte att se ett gäng glittrande drag queens äntra scenen medan en lycklig Michael (David Fridholm) stolt pekar och utbrister, "Det där är jag!" och "Det där är mina kreationer!". Det är ett högst ovanligt pojkporträtt, utan att vara snyftigt på det sätt som detta verk annars tenderar att bli.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!