En liknande medielogik har utvecklats kring Madeleine och vi har kunnat se henne växa ihop med rollen hon tilldelats. För att Victoria ska vara varm måste systern vara sval, för att Victoria ska vara folklig får systern axla rollen som överklassbrud. Effekten av detta är att Victoria alltmer framstår som det enskilt största hindret mot en framtida republik eftersom det är mer och mer osäkert om vi skulle kunna vaska fram en lika perfekt, kompetent och sympatisk statschef på demokratisk väg.
Om Madeleine är undantaget, vad är då det egentliga budskapet i dokusåpan kungafamiljens senaste säsonger? Jo, att vem som helst av oss kan bli kunglig genom en prins eller prinsessas nyck och lite kyrkligt och statligt sanktionerad magi och att detta på något sätt lyckats ge monarkin lite ny legitimitet.
Bröllopsnäringen är så klart den som skrattar hela vägen till banken efter ett femårigt tjat om förlovningsringar och brudbuketter.
Har de fått ny vind i seglen i vårt giftasovilliga land? Det känns i alla fall omöjligt att föreställa sig att Carl Philip och Sofia ens hade haft valet att fortsätta att leva som sambos - något som de ju har gjort i rätt många år nu.
10-0 till äktenskapet mot den tandlösa sambolagen.
Gör sig verkligen all denna förlegade rekvisita lika bra på Slottet som hemma hos dig och mig i dagens Älvdalen eller Ockelbo? Kan den verkligen dammas av och sluta lukta unket av allt sådant vi trodde vi hade kört till soptippen?
En sak är säker, eftersom åtminstone ena parten aldrig har sagt ja ordentligt är det ingen som kan hävda att vi måste leva med monarkin i nöd och lust och tills döden skiljer oss åt.
