Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Genets rapporter från dassets lustgård

<p>"Tjuvens dagbok".</p>
Jean Genet.
<p>"Tjuven och kärleken".</p>

Stefan Ingvarsson lystrar till Jean Genets runkande sirensång från latrinen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Romaner

JEAN GENET

Tjuven och kärleken

Översättning Nils Kjellström

Modernista, 256 s.


Tjuvens dagbok

Översättning Bengt Söderbergh och Marc Ribes Modernista, 254 s.

Jean Genets litterära universum tar sin början på ett dass. Som pojke låser han in sig där i timmar, för att fly, för att krypa in som en larv i sitt bo. Där doftade det av fläder och latrin, där blev hans kropp ett med lukterna, med mörkret och med instängdheten. Där inne uppdagades en djup hemlighet inom honom och från den stunden sökte han sig alltid till mörkret.


När vi som läsare blir presenterade för berättarjaget i hans romaner befinner det sig på sätt och vis på samma plats. Dasset har visserligen bytts ut mot en fängelsecell som doftar av piss och formalin, men även det skänker honom frid vid sidan av möjligheten att hänge sig åt fantasier, runka och skriva. På dasset stängde pojken ut omvärlden, nu bjuder den vuxne berättaren in alla aspekter av sitt verkliga och overkliga liv – framför allt sina sexuella fantasier – in i cellen och iscensätter dem som tablåer för oss. Pojken som en gång hade suttit fast som en larv i sitt hål har blivit en nattfjäril, men av en sällsam sort som aldrig dras mot ljuset – endast mot mörkret.

Han är nattfjärilen Divine. Genom henne och älskaren Mignon och en rad andra inkarnationer eller sidor av dem båda, formulerar han sin berättelse, en historia om Paris och Europas rännstenar och dem för vilka Gud, moralen och samhället aldrig varit en beskyddare. Skiten på dasset och i fängelsecellens toaletthål blir den mylla ur vilket Jean Genets fantasifulla lustgård börjar växa.

Genet tog det skönlitterära utforskandet av manlig homosexualitet åt ett annat håll än föregångarna Proust, Gide och Cocteau. De hade sett igenom samhällets spelregler, men fortsatte att följa dem. För Genet innebar detta ett hyckleri. Hans homosexualitet sökte varken juridisk, moralisk eller medicinsk ursäkt eller förklaring. Den är ett fuck you.


Jag har fängslats av honom sen tonåren. Kanske just för att han utmanar min egen tid, den i vilken bögen har sökt acceptans och anpassning, men samtidigt har hans debutroman "Tjuven och Kärleken" och den enda rakt igenom fiktiva romanen, "Matrosen och stjärnan" mest tett sig som oåtkomliga hägringar som jag har fått närma mig genom andra språk eller brottningsmatcher med det franska originalet. Nils Kjellströms översättningar från 1950-talet är nämligen lika obegripliga som oacceptabla. De visar ingen förståelse för författarens universum, vantolkar slanguttrycken och får betydelserna om bakfoten. Mycket av den underbara och säregna är borta som den centrala ordleken i "Tjuven och kärleken" som beskriver fjollan Divine som "pederasque". Ett fantastiskt ord!

Det är en miss av förlaget, som återutgivit fyra av romanerna i extremt snygga band, att dessa brister inte har uppmärksammats och åtgärdats. Fram tills att dessa två romaner någon gång kommer i svensk nyöversättning är mitt råd att läsa "Tjuvens dagbok" och "Rosenmiraklet" i stället. De översättningarna träffade rätt från början och känns inte alls lika daterade.


Det som verkligen kan bli en fest för oss som fängslas av Genet är när samma förlag enligt plan ger ut hans femte roman, "Begravningsståt" på svenska för första gången.
Jean Genets litteratur är inte blott och bart moderna klassiker som enligt konstens alla regler borde finnas i god översättning, de är dessutom ett bläck av omoral som den svenska samtidslitteraturen skulle må bra av att svärta ner sina fingrar med. Jag tror att det är just vad vi alla kan behöva.