Galna narcissistsjukan sprider sig okontrollerat. Nu har den drabbat individer (kanske smittade av Thomas Bodström) som man tidigare trodde immuna: kloka och rejäla ledande kvinnor i arbetarrörelsen. Häromdagen beskrev Erik Helmerson i DN boken Tobleroneaffären av Mona Sahlins pressekreterare Mikael Romero som "den kanske mest insmickrande helgonbiografi som skrivits om en svensk politiker".
Och att döma av ett utdrag i samma tidning ur biografin Margot, där Margot Wallström själv anlitat Bengt Ohlsson som författare, har vi fått ännu ett exempel i samma genre av svassande idolporträtt. Wallström är djupt mänsklig, medkännande, bussig, oändligt duktig, reko, tjusig och kvinnlig. Vi får vissa viktiga upplysningar från hennes hem i New York: "Ibland har hon jeans, ibland är hon barfota. Ibland är tånaglarna nymålade och djupröda."
I vilka sfärer lever de båda politikerna (och inte bara de två)? Tydligen har de förtrollats av sin egen spegelbild. Fanns det ingen i deras omgivning som kunde ropa "Hallå där, stopp!".