Hoppsan!
Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?
Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.
Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?
Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.
I skenet av mobilerna i händerna på 100 epakids dansar epadunkens drottning Fröken Snusk i ett moln av stickig burnoutrök.
Anna Gullberg åker ut med artisten i den rosa rånarluvan och spårar en affärsidé som spottar ur sig hits riktade till det svenska rostbältets unga.
”Tjackballe”, ”Våt i trosan”, ”Strippa i ditt vardagsrum”, ”Rid mig som en dalahäst”, ”Jag går i säng med min lärare”, ”Smutta Frökens mutta”, ”In i dimman”, ”Gang bang i min Epa”, ”Shottar”, ”Dyr bensin”, ”Sex med din daddy” – Fröken Snusks snuskiga epadunkskatalog är ändlös, och utökas med en ny oförglömlig låt varje fredag.
”För jag är fröken Snu-u-u-u-usk
Jag behöver ingen du-u-u-u-usch
Kan du ta mig här och nu i ditt gar-a-a-age
För nu blir det kaos i ditt garage”
Det är uppsalabon Rasmus Gozzi, 29, som skriver texterna, och Fröken Snusk får godkänna.
– Texterna från början, de låter väldigt annorlunda från de som är ute. Andra låten jag spelade in, när jag hörde texten? Jag ba ”nä det här gör jag inte” – det var över min gräns. Det var låten ”Fröken Snusk” men texten var ”jag är Fröken Snusk min fitta luktar usch”. Jag ba: kan vi inte sjunga nåt som stämmer? Min luktar gott? Så blev det ”ingen dusch” i stället. Folk ska veta det finns ännu värre, säger hon och skrattar.
”Smutta Frökens mutta”, den spelades in på 30 sekunder för jag ville inte sjunga den mer.
– Sen är det en låt som heter ”Smutta Frökens mutta”, den spelades in på 30 sekunder för jag ville inte sjunga den mer. Jag kände mig klar.
– Men det är kul, jag gillar det. Vi sjunger om grov kärlek. Det är inget mer än så. Alla har sex. Jag förstår inte varför man inte får prata om det.
Vi sitter i soffan framför en jätteteve i en anonym liten lägenhet i Bromma där framgångssagan Fröken Snusk har sitt högkvarter. ”Studion” är en keyboard och några skärmar i hörnet av vardagsrummet.
Epadunken gick från underground till toppen på listorna under 2022. I en tradition där Eddie Meduza är alltings Gudfader slog akter som Hooja, Fröken Snusk, Rasmus Gozzi och Bolaget genom. Enkel dunka med fräcka texter, perfekta att förfesta till efter en knegarvecka, som gjorda för att sprida över nejden från feta baskaggar i bakluckan på en parkering i Grums eller Borlänge.
Låtar för en publik vars uppmärksamhetsgräns tangerar Tiktok-klippets femton sekunder.
En Fröken Snusk-spelning tar en halvtimme. Då trycks hits ut i ett rasande tempo, ofta halva låtar för en publik vars uppmärksamhetsgräns tangerar Tiktok-klippets femton sekunder. Hits som Rasmus Gozzi spottar ur sig samtidigt som han bygger skivbolag.
– Jag fattar inte hur han orkar. Låtar, samarbeten, affärsutveckling, han håller i allt. Ibland sover han bara två timmar, säger Alexander Kiran, producent, låtskrivare, mixare, chaufför och säkerhet i ett.
– Han skriver låtar som det är att steka köttbullar. Alla har svårt att hinna med i Rasmus tempo, hans hjärna går 100 gånger snabbare än alla andras. Men det är häftigt att se, säger Fröken.
– Han har en plan. Vi litar på den.
Alexander Kiran, 27, hade ett trist kneg. Körde truck på ett lager i Blekinge, drömde om musiken, ”drömde stort” säger han själv.
Nu tillbringar han dagarna i den mörka Brommalägenheten som teamet använder som gemensam övernattnings- och inspelningsbas i ett vansinnigt tempo där en ny Fröken-låt släpps varje fredag, och där 130 spelningar ska avverkas det närmaste året.
Attityden och tuttarna tryckta rakt upp i ansiktet på den vrålande publiken.
Varje helg härifrån till evigheten kommer fröken Snusk springa ut i sin sexiga rosa neonchaps med svarta blixtar, kittad i den rosa huvan, de galna lösnaglarna och draperierna till lösögonfransar. Attityden och tuttarna tryckta rakt upp i ansiktet på den vrålande publiken på ett stadshotell, en lokal pub eller raggarfestival.
Hon som nästan kräktes första gången hon gick upp på scenen på en festkryssning på Östersjön knarkar nu mötet med fansen.
– Jag gick upp och körde ”Strypsex i ditt garage” och ”Daddy” för 2700 personer på båten. Det är det sjukaste jag nånsin gjort. Jag trodde jag skulle dö.
”För du kan vara min daddy daddy
Ta mig nu med storm
Jag kan vara din dotter
Klädd i skolans uniform
För du kan vara min daddy daddy ge mig veckopeng
Vi gör så sjuka grejer nakna i din säng”
I den lilla garderoben i hallen spelades monsterhiten ”Rid mig som en dalahäst” in på fem minuter. Fröken satte den på första tagningen. Inklämd mellan ljuddämpande jackor. Sen trycktes den ut i sociala medier.
– Dalahäst? Jag kände inte att den skulle explodera direkt. Jag lade in den i slutet av ett album och tänkte ”det är ändå ingen som vill lyssna på det här”, säger Gozzi.
Det var mitt i skogen och när vi kom dit var det noll människor. Jag tänkte ”bor det ens någon här?”
Nu närmar den sig 26 miljoner spelningar på Spotify.
Det är ett väloljat maskineri, om än bräckligt.
Eller, det är mer ett kaosmaskineri, men det rullar genom Sverige i rasande takt och för med sig feststämning för en publik som enligt Fröken Snusk har tre saker gemensamt:
– De älskar bilar, älskar sex, älskar att festa. Det är de tre grejerna som våra fans har gemensamt. De typiska raggarfansen. Men det är andra också. Fulla människor först och främst. Allt från 18-åringar upp till 50-åringar.
”Skiter i vad psykologen sa
Jag vill ha hårda tag, ge mig strypsex i ditt garage
För det kommer inte bli nå rave du ska strypa mig
Ge mig strypsex i ditt garage”
Team Snusk packar in sig, utrustningen och merchen i en bil, sitter limmade mot varandra i timmar, dag som natt, käkar donken och håller hårt i den dalahästprydda usb-stickan som innehåller spelningen som ska få en småstadskrog att dunka som en klubbkväll.
Det kan vara en håla i glesbygden, och det kan vara glest i lokalen, men när Fröken går upp på scen har varenda partysugen människa på tio mils avstånd avslutat shotsbrickan på hemmaförfesten och står och skriker framför scenen.
Alla måste ha förkrökat, så kom de i bilarna sen. Det var roligt som fan!
Förra helgen var en sån:
– Vi var i Överlida, nånstans nedanför Göteborg. Det var mitt i skogen och när vi kom dit var det noll människor. Jag tänkte ”bor det ens någon här?” Men så kom lite över 1000 pers. Alla måste ha förkrökat, så kom de i bilarna sen. Det var roligt som fan!
Fröken Snusk drömmer om en turnébuss. Där ska hon sova medan svensk landsbygd passerar utanför fördragna gardiner. Kanske blir det verklighet nu när Snuskturnén går så bra?
Men sömn är nedprioriterat. Tiktok- och Instagramstories går först. Hon uppdaterar flera gånger om dagen, gör Youtube-klipp och intervjuer.
Det är hennes jobb. Men den stora planen, den är Rasmus Gozzis.
Han kallar sig ”producent-låtskrivare-artist-sångare-entreprenör-skivbolagsdirektör” och skulle kunna lägga till chaufför och provokatör.
Hittills har han släppt 500 egenskrivna låtar, i kontakt med en ständigt reagerande nätpublik.
– Min idé var svensk partymusik och ju mer fanbase jag byggde så märkte jag att det finns en kultur som lyssnar rätt mycket som åker i gamla Volvos och epa-traktorer och dunkar låtarna. Det har inte varit enbart den målgruppen, men den hörs mest och låter mest. Om du åker till en mindre by, där det dunkar från högtalarna, det är dom, säger han.
Just nu ligger tre av Fröken Snusks låtar i den övre halvan av Sverigelistan: det är ”Rid mig som en dalahäst” som envist ligger kvar, epaballaden ”Raggarhimlen” och nya samarbetet med gangsterrapparen 1.Cuz, ”Trakten till epan”:
”Ställ upp shottarna, låt oss dela
Krydda glaset så vi kan snea
Öppna strupen så vi kan svepa
Från trakten ner till din EPA”
Rasmus Gozzi är inte säker på vad han ska kalla det.
Epagangster? Gangsterdunk?
Samarbetet med 1.Cuz bedömer han som succéartat. Men det hördes upprörda röster från både Fröken Snusks och 1.Cuz' fans:
– De var bittra på både mig och han. Att jag förstör hans genre och han förstör min. Vi har aldrig fått så mycket hat för en låt förut. ”Lämna den här genren, du har inget här att göra, typ”, säger hon.
Dalmålbrudar, de är alltid bäst.
Nya samarbeten diskuteras hela tiden. På spelningarna och i sociala kanaler krängs merch. Och snart kommer det vita tjejsnuset Frökens nikotin, i rosa burkar med dalahästar på. Fröken Snus(k)s snus uppges vara ”born in Dalarna” och i inläggen taggas Leksand, Dalarna. Hon sjunger om Borlänge och ”dalmålbrudar de är alltid bäst”.
”Jag kan rida dig som i Dalarna
I skogarna, som i sagorna
För du är en riktig viking
Du och jag kan ligga nu i din bil
Hela staden, de får höra mitt skrik”
Men Dalarna är mer ett koncept och ett brand snarare än något verkligt att förhålla sig till. Precis som Värmland en symbol för det andra Sverige utanför städerna, ett där vanligt folk knegar i veckan och festar hårt om helgen, en sorts skamlös allmogekultur där skriksång till förfesten signalerar fredagsmys.
– Just Dalarna blev en grej, inte just Dalarna, utan nåt som representerar Sverige och det är ju dalahästen och den finns i Dalarna så det blev mest en rolig grej där, säger Fröken Snusk.
Hur kom ni på namnet?
– Det vet jag inte. Det var inte jag. Det var Rasmus och teamet ”vi måste ha namn som väcker intresse och en tjej som gör det här”. Då blev det Fröken Snusk.
Snuset då?
– Snus är väldigt inne i raggarkulturen, alla håller på med det. ”Frökens nikotin”, vem vill inte ha det? Man blir ju ”fröken”?
Men du snusar inte?
– Det kan jag inte svara på. Haha. Inte just nu i alla fall. Men jag får väl börja.
Skulle folk bli förvånade om de visste din rätta identitet?
– Ingen hade kunnat tro. Ingen. Det är det som är roligt. Jag har kompisar som inte vet. Vi har lyssnat på min musik när jag är med och festar. Då säger jag ”det där var väl inte så bra?”. ”Nej det är det inte”, säger de då.
Gozzi har gjort henne till drottning av Fingret -i-luften-och-röven-bar-Sverige.
Rasmus Gozzi har på samma sätt som han skapade Louise Andersson Bodins raggarpersona 2015 – en komiker från Värmland som gjorde kul klipp och blev den första epadunksstjärnan – tagit en talang, satt på henne en mask och gjort henne till drottning av fingret-i-luften-och-röven-bar-Sverige.
Men vem är hon?
På Flashback finns trådar, men flashbackdetektiverna är gammelmedia här, famlar vilt omkring sig, i stället är det Tiktokdetektiverna som flåsar hårdast efter Frökens identitet. Unga tjejer och killar som dammsuger nätet efter ledtrådar. Någon postar arga sms från vad som påstås vara från Frökens crew som vill att de tar ner inlägg. Rasmus Gozzi och Fröken Snusk vägrar ge minsta ledtråd.
”Vi älskar Dalarna” intygar de dock.
Det låter lite svävande.
Gozzi tystnar. Väger sina ord:
– Vi känner extra stor kärlek till Dalarna, dalahästen är våran superhjälte. Det är väldigt schysst att vara i Dalarna, åka på nån bilträff där vår musik ekar i högtalarna.
Gävle! Där har vi varit! Ligger Gävle i Dalarna?
Men det tar inte lång tid att inse att Dalarna inte har med fröken Snusks riktiga identitet att göra, inte heller andra delar av landet som kan betraktas som raggardunkens hjärtland – det svenska rostbältet.
Det finns inte minsta spår av en språkmelodi som är svår att tvätta bort fullt ut, och hennes långa iiiin låter mer Lidingö än Örebro.
Hon har full koll på hur långt det tar att åka mellan Stockholms närförorter, men vet inte om hon varit i Dalarna.
Har Fröken gjort spelningar i Dalarna?
– Gävle! Där har vi varit! Ligger Gävle i Dalarna? undrar Fröken Snusk och kikar upp från den ständigt närvarande mobilen som börjar gå varm med meddelanden från fans som vill veta om de hinner till parkeringen på Värmdö dit vi bett några epakids åka. Hon har postat en story för att ge draghjälp.
En halvtimma senare möts vi av ett öronbedövande dunk från epakids som sett inlägget. I närmare två timmar fastnar Fröken Snusk i mobilskenet från sina yngsta fans.
Hon vältrar sig över motorhuvar så att de strassprydda Juicy couture-mjukisarna blir blöta i baken, tar oändliga selfies med tonårstjejer med likadana lösögonfransar som hon själv bär, hoppar upp på flak, kramar tonårspojkar och skickar hälsningar i allas stories.
Ivan, 15, bränner vinterdäcken på sin gamla Volvo för att Fröken ska få dansa i röken från däcken, samtidigt som alla livesänder.
– Men det var det värt, för Fröken! säger han och liksom tindrar.
Försiktigt petar hon in kycklingbitar i hålet i rånarluvan.
Närmare 100 kids står på parkeringen innan vi tvingar henne att bryta. Mest för att vi inte orkar längre, hon verkar kunna köra ett par timmar till av poser och selfies. Vi går ner till Donken, med ett lämmeltåg av tonårskillar i släptåg. De ställer sig i en ring runt bordet för se Fröken äta nuggets med de långa rosaglittriga klorna. Försiktigt petar hon in kycklingbitar i hålet i rånarluvan. Nuggets, inte burgare, det är Fröken-on-the-road.
Vi kollar helgens resrutt och Fröken Snusk lyser upp.
Bara nio timmar i bil! Och Dalarna! För första gången ska hon få se dalahästen med stort D. På vägen från Eskilstuna till Mora passerar turnébilen Avesta, där världens största dalahäst tronar vid riksväg 70 i porten till Dalarna.
Fröken Snusk fantiserar om att få rida den. Kanske går det att hyra en stege och kliva upp?
Men den 67 ton tunga stål- och betonghästen är 13 meter hög och lika lång, och låter sig inte bestigas så lätt. Istället postar hon en selfie framför hästen och skriver ”Min älskade dalahäst <3 visst är vi fina?”
Donken på Värmdö är kaos. Fröken Snusk älskar sina fans, och har svårt att säga nej. Storyn sprids och fler och fler kommer dit. En epa kör fram med högtalarna på maxvolym och kidsen öppnar dubbeldörrarna så att dunket fyller restaurangen. De blir ivägsjasade av personalen, och rullar långsamt därifrån.
Det är bra med epafans, då kan man åka ifrån dem om man behöver.
– Det är bra med epafans, då kan man åka ifrån dem om man behöver. De får bara köra i 30 km/h, säger Fröken Snusk.
Hon garvar åt sitt eget skämt.
Själv åker hon inte epa, men drömmer om en rosa Lamborghini.
– Alltså det finns inget värre än folk som åker 30 när man inte kan köra om. När man ser den där epatriangeln? Det här är jag när jag ser den *himlar med ögonen och drar en djup suck*.
Anna Gullberg är fördjupningsredaktör på Expressens kultursida, född och uppvuxen i Dalarna.