Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Freuds cigarr / Boulevardteatern

Foto: Cigarr Freuds

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

FREUDS CIGARR | Av Jan-Erik Sääf | Regi Andreas Boonstra | Boulevardteatern, Stockholm

I det sista Stjärnorna på slottet berättade Kjerstin Dellert om relationen med sin mamma:
”Om du hade varit pojke och hetat Bengt så hade pappas och mitt äktenskap varit mycket bättre”. Så grymt.
Dellert gav mamman lite rätt, hon var ju en pojkflicka. Eller blev hon det?
Mumma för doktor Freud.
Dr Phil brukar inte rota i barndomen och hans ricinoljeterapi är rätt fantasilös. KBT i all ära, men låt oss kolla lite på orsakerna. Om man ska döma av publiktillströmningen till Boulevardteaterns anspråkslösa föreställning Freuds cigarr är det många som är nyfikna på divanen och vill gå på upptäcktsfärd i det undermedvetna.
Jan-Erik Sääf har skrivit manus och musik, mannen bakom bland annat Jag, William om Shakespeare. Även denna gång arbetar han med sångaren Jonas Samuelsson-Nerbe och några kammarmusiker. Freuds cigarr är ett lekfullt och pedagogiskt pussel upphöjt till underhållning med hjälp av en räcka fyndiga idéer från regissören Andreas Boonstra.
Tyvärr lyckas varken cigarröken, musiken eller Boonstras goda humör maskera det faktum att Sääfs verk är lite magert.
Fritt associerade Freudklipp och psykoanalytiska höjdpunkter håller för högst en timme när musiken inte är odödlig.

Jonas Samuelsson-Nerbe spelar avspänt och virtuost flera roller samtidigt. Han har en utstrålning som gör att alla tänker på sex bara han viftar med en kulspetspenna och höjer ögonbrynen. Och det är ju lite kul. Men Sara Kihlman, scenbegåvad kvinnlig violinist i orkestern som spelar patient och mamma, hade gott kunnat få ta lite mer plats i rökrummet. Liksom en liten story.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!