Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kampen för Britney Spears har en dold agenda

Nu när artisten Kanye West säger sig kandidera för att bli president i USA vill Britney Spears fans att gon ska bli fri från sitt förymndarskap.
Britney Spears.Foto: DDP SOCIALMEDIASERVICE / STELLA PICTURES/DDP IMAGES DDP SOCIALMEDIASERVICE
Anna Björklund.Foto: David Möller.

Kampanjen för att göra Britney Spears myndig rör upp känslor i sociala medier.  

Anna Björklund ser sensationslystna fans som aldrig får nog av kändisskvaller. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. ”Stars – they’re just like us!” hette en sida i tabloiden ”US Weekly”, där man redan på 00-talet kunde få se kändisar gå ut med hunden i träningskläder, vara fula i håret i mataffären, ha en bit toapapper fast under skon på väg till restaurangen. Sånt som vi i dag är vana vid att se framgångsrika människor frivilligt posta på Instagram inför miljontals följare var kittlande då, det kändes som ett avslöjande. 

Att hon som varit perfekt på röda mattan förra veckan nu var svullen efter ett tandläkarbesök och fångad på bild i mjukisbyxor plockade ned henne på jorden. Bilderna gav läsarna, vanlisarna, en välbehövlig seger över de rika och vackra. Prispallen plattades till en aning.

Ännu populärare var de sidor som inte bara tog ner kändisar på vardagsnivå, utan skickade ner dem ytterligare några pinnhål. När de inför fotograferna hade misslyckats med att kliva ut ur bilar i kortkort, när de lutat sig framåt och sett tjocka ut, när de varit fulla, höga, kissnödiga, stoppade av polisen, eller allra helst drivna till vansinne av paparazzi-svärmarna och skrikit och slagit i luften för att komma loss. När våra cirkusbjörnar fick nog och blev rasande djur, då var showen som bäst.

En klänning som fastnat i troskanten räcker inte för att ge publiken sitt lystmäte.

Britney Spears, nu 38, var på höjden av sin karriär när den kulturen var som störst, när det fanns som mest pengar i att förfölja och bryta ner kända människor. Britney, barnstjärnan som blev världens största popartist, var 2007 symbolen för det destruktiva Hollywood när hon i ett långt offentligt sammanbrott förlorade vårdnaden av sina barn, checkade in och ut från rehab, fotograferades när hon rakade av sig håret, ömsom flydde från och ömsom attackerade paparazzi, och sedan tvångsvårdades en period på psykiatrisk klinik. I samma veva blev stjärnan omyndigförklarad. 

Fans och aktivister på internet är nu rasande över att Britney, en vuxen kvinna, inte har tillgång till sina egna pengar eller kan fatta egna beslut rörande sin hälsa eller karriär. I kampanjen #freeBritney målas hon upp som den ultimata feministiska martyren: prinsessan i tornet, inspärrad av pappa Spears, förtryckaren som tilldelats vårdnaden. Att besluten om Britneys liv fattas i samråd med läkare, vårdpersonal och advokater ska bara ytterligare stödja teorin om en patriarkal konspiration. 

De semipolitiska lagren i berättelsen är typiska för vad kändiskulturen utvecklats till i dag. En klänning som fastnat i troskanten räcker inte för att ge publiken sitt lystmäte längre. Det krävs en frihetskamp för att rättfärdiga intresset, en godhetsinramning. Men rörelsen drivs av samma krafter som fick Britney Spears dit hon är i dag: det aldrig sinande behovet av att upphöja sig själv genom någon annans tragedi.

 

Anna Björklund är skribent och gör podden ”Café Q”